Jag har två barn med min X-man och har sedan ett halvår bott med en ny man. Mina töser (tvillingar) är 10 år gamla och vi står varandra mycket nära. De har haft det tufft med skilsmässan och att bo varannan vecka (varit skild i 3 år nu) men sedan vi flyttade till hus så tycker jag att det har stabiliserat sig.
Allt fungerar bra med min sambo och barnen. Töserna är dock livrädda att vi ska skaffa barn. De ser det som att de inte räcker till (och att det är därför vi skaffar ett barn till) och de tror att jag inte kommer ha tid över för dem. Vi har pratat mycket om detta men deras farhågor släpper inte. Ena tösen sa senast de var hos mig: - "Jag vill faktiskt inte att ni skaffar barn, vi har det tillräckligt jobbigt i livet ändå!", hon har också uttryckt att -"då dödar jag mig själv"
Problemet är då att jag längtar efter att få ett till barn. Har alltid velat det redan i mitt förra äktenskap. Jag är övertygad om att de kommer att älska sitt syskon om/när det väl kommer men jag FASAR för vad gör mot dem. Min sambo har inte barn sedan innan och tycker att de är tramsiga när de säger så. Jag tycker ändå att det faktiskt är äkta känslor som de känner och undrar hur jag ska hantera detta??
Någon som är/varit i samma sits och hur funderar ni/ alternativt hur gick det för er?
Tacksam för svar!
//Amy
1
Tankar kring bebis....help me! Hej på er!
Jag har två barn med min X-man och har sedan ett halvår bott med en ny man. Mina töser (tvillingar) är 10 år gamla och vi står varandra mycket nära. De har haft det tufft med skilsmässan och att bo varannan vecka (varit skild i 3 år nu) men sedan vi flyttade till hus så tycker jag att det har stabiliserat sig.
Allt fungerar bra med min sambo och barnen. Töserna är dock livrädda att vi ska skaffa barn. De ser det som att de inte räcker till (och att det är därför vi skaffar ett barn till) och de tror att jag inte kommer ha tid över för dem. Vi har pratat mycket om detta men deras farhågor släpper inte. Ena tösen sa senast de var hos mig: - "Jag vill faktiskt inte att ni skaffar barn, vi har det tillräckligt jobbigt i livet ändå!", hon har också uttryckt att -"då dödar jag mig själv"
Problemet är då att jag längtar efter att få ett till barn. Har alltid velat det redan i mitt förra äktenskap. Jag är övertygad om att de kommer att älska sitt syskon om/när det väl kommer men jag FASAR för vad gör mot dem. Min sambo har inte barn sedan innan och tycker att de är tramsiga när de säger så. Jag tycker ändå att det faktiskt är äkta känslor som de känner och undrar hur jag ska hantera detta??
Någon som är/varit i samma sits och hur funderar ni/ alternativt hur gick det för er?
Jag tror det handlar om rädsla att deras mamma skaffar barn med en ny man och ni bildar er en "ny" familj och dom inte längre kommer behövas i den nya familjen. men ni är ändå en familj och en till bebis skulle om inte annat få din man att känna att ni är en riktig familj, nu kan ju trots allt älska alla barn lika mycket och när dom väl ser det så släpper det nog
2
Jag tror det handlar om rädsla att deras mamma skaffar barn med en ny man och ni bildar er en "ny" familj och dom inte längre kommer behövas i den nya familjen. men ni är ändå en familj och en till bebis skulle om inte annat få din man att känna att ni är en riktig familj, nu kan ju trots allt älska alla barn lika mycket och när dom väl ser det så släpper det nog
Absolut är det så. Jag har försökt prata med dem om att alla älskar alla sina barn lika mycket och att man inte skaffar fler för att de man redan har inte räcker till. Jag tror inte att detta kommer bli en enkel sak. Samtidigt känner jag att jag och min man ska bestämma om vi ska ha barn eller inte och mina barn ska ju inte ha den bestämmanderätten. Men man är ju mamma och alla ni som är frånskilda vet ju hur det "mammasamvetet" är!
3
Absolut är det så. Jag har försökt prata med dem om att alla älskar alla sina barn lika mycket och att man inte skaffar fler för att de man redan har inte räcker till. Jag tror inte att detta kommer bli en enkel sak. Samtidigt känner jag att jag och min man ska bestämma om vi ska ha barn eller inte och mina barn ska ju inte ha den bestämmanderätten. Men man är ju mamma och alla ni som är frånskilda vet ju hur det "mammasamvetet" är!
Tala med barnens skolkurator eller liknande. Förklara vid ett lugnt tillfälle att kärlek är det enda som blir större ju mer man slösar med den, att du inte slutar älska dem för att det kommer en bebis.
Gör dessutom helt klart för dem att det är de vuxna som bestämmer hur många barn man ska ha, inte barnen.
4
Tala med barnens skolkurator eller liknande. Förklara vid ett lugnt tillfälle att kärlek är det enda som blir större ju mer man slösar med den, att du inte slutar älska dem för att det kommer en bebis.
Gör dessutom helt klart för dem att det är de vuxna som bestämmer hur många barn man ska ha, inte barnen.
Du verkar ju försökt att prata med dem, men utan att lyckas övertyga dem om att ett syskon inte kommer att innebära en katastrof för dem. Att få ett syskon är ju en källa till glädje oavsett om man är halvsyskon eller ej, det vet ju vi men inte dom. Känner ni någon som har en sådan konstellation? Kan ni hälsa på och visa att dessa storasyskon är precis lika stolta storasyskon som andra och älskar sin småsyskon precis som "vanliga" syskon. Jag tror att det vore bra för dem att se ett riktigt exempel på att ett syskon inte innebär mer elände. Kanske borde ni också träffa någon utomstående och prata med den, kanske skolkuratorn, någon som inte är mamma kan försöka övertyga om att det faktiskt inte behöver vara till deras nackdel.
Jag tror att det vore ett stort misstag att anpassa sig efter dem, för det första så är det ju du som mamma och vuxen som bestämmer över sådant och dessutom tror jag att dom kan få väldigt dåligt samvete och skuldkänslor om dom senare inser att du avstått från fler barn för deras skull.
5
Du verkar ju försökt att prata med dem, men utan att lyckas övertyga dem om att ett syskon inte kommer att innebära en katastrof för dem. Att få ett syskon är ju en källa till glädje oavsett om man är halvsyskon eller ej, det vet ju vi men inte dom. Känner ni någon som har en sådan konstellation? Kan ni hälsa på och visa att dessa storasyskon är precis lika stolta storasyskon som andra och älskar sin småsyskon precis som "vanliga" syskon. Jag tror att det vore bra för dem att se ett riktigt exempel på att ett syskon inte innebär mer elände. Kanske borde ni också träffa någon utomstående och prata med den, kanske skolkuratorn, någon som inte är mamma kan försöka övertyga om att det faktiskt inte behöver vara till deras nackdel.
Jag tror att det vore ett stort misstag att anpassa sig efter dem, för det första så är det ju du som mamma och vuxen som bestämmer över sådant och dessutom tror jag att dom kan få väldigt dåligt samvete och skuldkänslor om dom senare inser att du avstått från fler barn för deras skull.
Tack för detta svar! Du har helt rätt... Jag kan inte avstå ett barn på grund av oro att mina två ska bli svikna/ledsna... Jag är övertygad om att de kommer älska sitt syskon.... Vi har fortfarande inte bestämt oss helt hur vi ska göra men det börjar bli dags att bestämma sig nu
6
Tack för detta svar! Du har helt rätt... Jag kan inte avstå ett barn på grund av oro att mina två ska bli svikna/ledsna... Jag är övertygad om att de kommer älska sitt syskon.... Vi har fortfarande inte bestämt oss helt hur vi ska göra men det börjar bli dags att bestämma sig nu
Det är så sant så . Vi får se hur det hela utvecklar sig! Tack för svaret!
7
Det är så sant så . Vi får se hur det hela utvecklar sig! Tack för svaret!
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
. Vi får se hur det hela utvecklar sig! Tack för svaret!