Svårt med föräldrarollen periodvis
Autismspektrum
  1. Anonym
    #1

    Svårt med föräldrarollen periodvis

    Just nu är relationen med min son med asperger inte bra alls. Vissa perioder, tyvärr ofta, har jag så jättesvårt att vara stöttande, ha tålamod etc och blir den krävande, tjatande, hårda mamman. Jag kan inte hjälpa att bli så frustrerad över alla påminnelser inför tex skolan på morgnarna, hur jag önskar att han någon gång bara var sådär spontan och social som mina andra barn är, hur jag önskar att han fattade att han måste ge för att få, att han gav av sig själv. Listan kan göras hur lång som helst. Jag jämför med mina andra. De har för länge sedan förstått det sociala spelet, har en drivkraft inom sig. Oron över hur min son ska klara sig som vuxen. Hur ska det gå, ska han någonsin förstå oss andra runt om, vad vi vill, hur man gör? Blir arg på min bristande mammaroll, min bristande kärlek trots att han inte kan rå för sitt funktionshinder. Varför kan jag inte vara en bättre mamma, en som hjälper honom istället för stjälper. Känner att tiden går och att det snart är för sent att skapa en bra relation. Känner någon igen sig i ambivalens gentemot sitt eget barn?
  2. 1
    Svårt med föräldrarollen periodvis Just nu är relationen med min son med asperger inte bra alls. Vissa perioder, tyvärr ofta, har jag så jättesvårt att vara stöttande, ha tålamod etc och blir den krävande, tjatande, hårda mamman. Jag kan inte hjälpa att bli så frustrerad över alla påminnelser inför tex skolan på morgnarna, hur jag önskar att han någon gång bara var sådär spontan och social som mina andra barn är, hur jag önskar att han fattade att han måste ge för att få, att han gav av sig själv. Listan kan göras hur lång som helst. Jag jämför med mina andra. De har för länge sedan förstått det sociala spelet, har en drivkraft inom sig. Oron över hur min son ska klara sig som vuxen. Hur ska det gå, ska han någonsin förstå oss andra runt om, vad vi vill, hur man gör? Blir arg på min bristande mammaroll, min bristande kärlek trots att han inte kan rå för sitt funktionshinder. Varför kan jag inte vara en bättre mamma, en som hjälper honom istället för stjälper. Känner att tiden går och att det snart är för sent att skapa en bra relation. Känner någon igen sig i ambivalens gentemot sitt eget barn?
  3. Medlem sedan
    Sep 2006
    #2
    absolut. Och av precis samma orsaker som du. Det suger att vara anhörig ibland... och så spottar man i nävarna och tar nya tag.

    Jag har varit hjälpt av att försöka se vem sonen är, utan att se alla knas/fel/gaaahjäklaonge han gör... och att påminna mig själv om vilken go kille sonen faktiskt är... egentligen. (stundtals hjälper det i allafall)

    Det är A S J O B B I G T ibland. Men sen har vi riktigt charmiga gosiga stunder ihop oxå och de stunderna försöker jag fånga upp och uppskatta.


    styrkekram på dig.
  4. 2
    absolut. Och av precis samma orsaker som du. Det suger att vara anhörig ibland... och så spottar man i nävarna och tar nya tag.

    Jag har varit hjälpt av att försöka se vem sonen är, utan att se alla knas/fel/gaaahjäklaonge han gör... och att påminna mig själv om vilken go kille sonen faktiskt är... egentligen. (stundtals hjälper det i allafall)

    Det är A S J O B B I G T ibland. Men sen har vi riktigt charmiga gosiga stunder ihop oxå och de stunderna försöker jag fånga upp och uppskatta.


    styrkekram på dig.
  5. Medlem sedan
    May 1998
    #3
    Har ni kontakt med Habiliteringen? Jag tyckte att jag blev väldigt hjälpt av deras kurser, föräldragrupper och kurator. Att få prata med proffs och, inte minst, andra i samma situation är ovärderligt! Det ÅR svårt! Kram på dig!
  6. 3
    Har ni kontakt med Habiliteringen? Jag tyckte att jag blev väldigt hjälpt av deras kurser, föräldragrupper och kurator. Att få prata med proffs och, inte minst, andra i samma situation är ovärderligt! Det ÅR svårt! Kram på dig!
  7. Salander
    #4
    Ibland har vi bara släppt alla krav på att han ska prestera något alls, för att orka. Man vill så mycket, de ska klara det och det.
    Vi har fokus på att skolan ska fungera. Hemma får han bara vara, för det verkar vara det som behövs just nu. Vi tom packar gympakläder och sköter hans kanin, i perioder vill jag förtydliga.
    Det blir en slags vilopaus för oss med och vi kan slippa kampa en liten stund och bara kramas och prata.
    Varför måste du jämföra? Det gör bara dig ledsen? Alla barn är egna individer med sina styrkor/svagheter och han kan inte bli någon annan.
    Använder ni bildscheman eller andra hjälpmedel så att det blir så smidigt som möjligt?
    Kanske behöver du helt enkelt vila/avlastning ?
    Jag känner igen mig i delar av det du skriver.Kram på dig!
  8. 4
    Ibland har vi bara släppt alla krav på att han ska prestera något alls, för att orka. Man vill så mycket, de ska klara det och det.
    Vi har fokus på att skolan ska fungera. Hemma får han bara vara, för det verkar vara det som behövs just nu. Vi tom packar gympakläder och sköter hans kanin, i perioder vill jag förtydliga.
    Det blir en slags vilopaus för oss med och vi kan slippa kampa en liten stund och bara kramas och prata.
    Varför måste du jämföra? Det gör bara dig ledsen? Alla barn är egna individer med sina styrkor/svagheter och han kan inte bli någon annan.
    Använder ni bildscheman eller andra hjälpmedel så att det blir så smidigt som möjligt?
    Kanske behöver du helt enkelt vila/avlastning ?
    Jag känner igen mig i delar av det du skriver.Kram på dig!
  9. Medlem sedan
    Feb 2004
    #5
    Oj vad jag känner igen mig i ditt inlägg. Brukar också tappa tålamodet och stå där och skälla fast det inte hjälper. Min son är snart 18 men måste ha mycket hjälp med påminnelser och glömmer jag påminna ja då blir det bortglömt. Vi har en jobbig period nu för han har det jobbigt i skolan och kan inte förstå när vi förklarar utan vill ha det på sitt sätt och det går ju inte alltid.
  10. 5
    Oj vad jag känner igen mig i ditt inlägg. Brukar också tappa tålamodet och stå där och skälla fast det inte hjälper. Min son är snart 18 men måste ha mycket hjälp med påminnelser och glömmer jag påminna ja då blir det bortglömt. Vi har en jobbig period nu för han har det jobbigt i skolan och kan inte förstå när vi förklarar utan vill ha det på sitt sätt och det går ju inte alltid.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar