Hej!
Jag har en dotter på 13år. Egentligen väldigt omtänksam och vill andra väl. Så där har jag lyckats i allafall men i övrigt är det kaos. Skolan- ja dit går hon, men sällan en hel vecka för hon har ont i halsen, mensvärk, ont i huvudet osv osv. Diffusa diagnoser från hennes håll HELA tiden. Så har det alltid varit o jag e så förbannat trött på det varje dag när vi frågar om läxor lr stundande prov blir svaret nej, vi har inga. Jag VET att det inte är så men hur fan når man fram? Jag vill så gärna att det ska gå bra för henne i skolan så hon har möjlighet att välja det hon vill i gymnasiet. Men hon bara skriker o gapar på oss. Hon kräver att alla ska se o höra henne o gör vi inte det hela tiden blir hon förbannad. Här hemma beter hon sig som om hon bor på hotell. Sitter antingen framför datorn, tvn eller med mobilen. Nån enstaka sak kan vi få henne att göra då o då men sällan utan protest. Detta gör mig så ledsen. Jag var sjuk för nån vecka sedan o var helt färdig. Bad henne hjälpa mig med att dammsuga men även det urartade i gräl. Med rädsla för bråk, lr ja för att man inte orkar bråka mer så skiter man hellre i det. Vi får ofta höra av henne hur värdelösa vi är för att vi inte har det bra m pengar osv osv. Jag mår väldigt dåligt av att bli dumförklarad o "spottad på" av henne få jag alltid älskar henne så otroligt o försökt göra allt för att hon ska må bra. Men snart orkar jag fan inte längre när INGET går in!!! Vad gör man?
1
Hur gör man när inget går in? Hej!
Jag har en dotter på 13år. Egentligen väldigt omtänksam och vill andra väl. Så där har jag lyckats i allafall men i övrigt är det kaos. Skolan- ja dit går hon, men sällan en hel vecka för hon har ont i halsen, mensvärk, ont i huvudet osv osv. Diffusa diagnoser från hennes håll HELA tiden. Så har det alltid varit o jag e så förbannat trött på det varje dag när vi frågar om läxor lr stundande prov blir svaret nej, vi har inga. Jag VET att det inte är så men hur fan når man fram? Jag vill så gärna att det ska gå bra för henne i skolan så hon har möjlighet att välja det hon vill i gymnasiet. Men hon bara skriker o gapar på oss. Hon kräver att alla ska se o höra henne o gör vi inte det hela tiden blir hon förbannad. Här hemma beter hon sig som om hon bor på hotell. Sitter antingen framför datorn, tvn eller med mobilen. Nån enstaka sak kan vi få henne att göra då o då men sällan utan protest. Detta gör mig så ledsen. Jag var sjuk för nån vecka sedan o var helt färdig. Bad henne hjälpa mig med att dammsuga men även det urartade i gräl. Med rädsla för bråk, lr ja för att man inte orkar bråka mer så skiter man hellre i det. Vi får ofta höra av henne hur värdelösa vi är för att vi inte har det bra m pengar osv osv. Jag mår väldigt dåligt av att bli dumförklarad o "spottad på" av henne få jag alltid älskar henne så otroligt o försökt göra allt för att hon ska må bra. Men snart orkar jag fan inte längre när INGET går in!!! Vad gör man?
Tuff ålder. Har ni varit i kontakt med skolan för att se vad de kan göra för att hon ska trivas bättre? Kanske hon behöver mer utmaningar? Mer struktur? Mindre utmaningar och mer tydlighet? Större frihet? Kanske de ser något mönster med kamrater?
Du älskar henne, och då måste du ställa krav på henne. Ffa får du inte låta henne köra med dig. Acceptera inte att hon säger elaka saker eller dumförklarar dig. Ibland känns det som att inget går in, men är man konsekvent och upprepar det som gäller så GÅR det in (även om det inte verkar så). Du måste vara den klippa hon kan luta sig mot när det stormar och nu testar hon om hon kan lita på dig.
Var tydlig med vad som gäller hos er och glöm för allt i världen inte VARFÖR det är så! Hon är 13 år, hon kan ha några fasta hushållsuppgifter förutom självklara saker som att slänga smutsvtvätten i tvättkorgen och duka undan efter sig.
Fundera på vad du själv vill, sätt dig med henne och gå igenom och fråga vad hon tycker är vettigt och varför hon tycker så (speciellt om ni tycker olika). Och tänk på att det är totalt ointressant vad andra gör eller inte gör hemma hos sig!
Hon ska bli en ansvarstagande vuxen. Just nu är hon en ungdom som provar sig fram och ena dan kan vara klok och förståndig för att nästa dag bete sig som ett mycket litet barn. Hon behöver hjälp att nå fram. Ibland kan det hjälpa att t.ex. villkora månadspengen.
2
Tuff ålder. Har ni varit i kontakt med skolan för att se vad de kan göra för att hon ska trivas bättre? Kanske hon behöver mer utmaningar? Mer struktur? Mindre utmaningar och mer tydlighet? Större frihet? Kanske de ser något mönster med kamrater?
Du älskar henne, och då måste du ställa krav på henne. Ffa får du inte låta henne köra med dig. Acceptera inte att hon säger elaka saker eller dumförklarar dig. Ibland känns det som att inget går in, men är man konsekvent och upprepar det som gäller så GÅR det in (även om det inte verkar så). Du måste vara den klippa hon kan luta sig mot när det stormar och nu testar hon om hon kan lita på dig.
Var tydlig med vad som gäller hos er och glöm för allt i världen inte VARFÖR det är så! Hon är 13 år, hon kan ha några fasta hushållsuppgifter förutom självklara saker som att slänga smutsvtvätten i tvättkorgen och duka undan efter sig.
Fundera på vad du själv vill, sätt dig med henne och gå igenom och fråga vad hon tycker är vettigt och varför hon tycker så (speciellt om ni tycker olika). Och tänk på att det är totalt ointressant vad andra gör eller inte gör hemma hos sig!
Hon ska bli en ansvarstagande vuxen. Just nu är hon en ungdom som provar sig fram och ena dan kan vara klok och förståndig för att nästa dag bete sig som ett mycket litet barn. Hon behöver hjälp att nå fram. Ibland kan det hjälpa att t.ex. villkora månadspengen.
Berätta för henne hur otroligt fin och omtänksam hon är som människa. Att du är lyckligt lottad som får vara hennes förälder.
Säga att eftersom hon är så stor och kunnig numera så ska hon få vara delaktig i olika sysslor i hemmet. Involvera henne i att planera vilka och när de ska utföras. Stegra långsamt.
Berätta för henne hur bra det är med gratis skola för alla i Sverige. Hur tacksam man ska vara för att skolan är allas rättighet. Säga att ja, du har lite ont i huvudet nu. Men, vill du verkligen missa skolan? (om du är säker på att det inte är en större oro som orsakar detta, typ mobbing ller dyslexi eller sånt)
Berätta att du som förälder är jättenyfiken och intresserad av hennes prov och läxor och att du verkligen gillar att sitta mer i lugn och ro och förhöra henne. Hur ni kan ordna en mysig stund i soffan med te och varsin filt medan du förhör henne.
Liksom vända allt som känns negativt och lätt att bli upprörd/ledsen över så det istället är positiva saker?
Börja lite försiktigt och utöka allteftersom.
3
Kan du vända på det hela?
Berätta för henne hur otroligt fin och omtänksam hon är som människa. Att du är lyckligt lottad som får vara hennes förälder.
Säga att eftersom hon är så stor och kunnig numera så ska hon få vara delaktig i olika sysslor i hemmet. Involvera henne i att planera vilka och när de ska utföras. Stegra långsamt.
Berätta för henne hur bra det är med gratis skola för alla i Sverige. Hur tacksam man ska vara för att skolan är allas rättighet. Säga att ja, du har lite ont i huvudet nu. Men, vill du verkligen missa skolan? (om du är säker på att det inte är en större oro som orsakar detta, typ mobbing ller dyslexi eller sånt)
Berätta att du som förälder är jättenyfiken och intresserad av hennes prov och läxor och att du verkligen gillar att sitta mer i lugn och ro och förhöra henne. Hur ni kan ordna en mysig stund i soffan med te och varsin filt medan du förhör henne.
Liksom vända allt som känns negativt och lätt att bli upprörd/ledsen över så det istället är positiva saker?
Börja lite försiktigt och utöka allteftersom.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
men i övrigt är det kaos. Skolan- ja dit går hon, men sällan en hel vecka för hon har ont i halsen, mensvärk, ont i huvudet osv osv. Diffusa diagnoser från hennes håll HELA tiden. Så har det alltid varit o jag e så förbannat trött på det
varje dag när vi frågar om läxor lr stundande prov blir svaret nej, vi har inga. Jag VET att det inte är så men hur fan når man fram? Jag vill så gärna att det ska gå bra för henne i skolan så hon har möjlighet att välja det hon vill i gymnasiet. Men hon bara skriker o gapar på oss. Hon kräver att alla ska se o höra henne o gör vi inte det hela tiden blir hon förbannad. Här hemma beter hon sig som om hon bor på hotell. Sitter antingen framför datorn, tvn eller med mobilen. Nån enstaka sak kan vi få henne att göra då o då men sällan utan protest. Detta gör mig så ledsen. Jag var sjuk för nån vecka sedan o var helt färdig. Bad henne hjälpa mig med att dammsuga men även det urartade i gräl. Med rädsla för bråk, lr ja för att man inte orkar bråka mer så skiter man hellre i det. Vi får ofta höra av henne hur värdelösa vi är för att vi inte har det bra m pengar osv osv. Jag mår väldigt dåligt av att bli dumförklarad o "spottad på" av henne få jag alltid älskar henne så otroligt o försökt göra allt för att hon ska må bra. Men snart orkar jag fan inte längre när INGET går in!!! Vad gör man?
