Jag... tittade också, men vet inte heller om det är bra eller dåligt...
Eller, jo. Jag vet att jag tycker att programmet som sådant verkligen är skitdåligt! Alla ligger ner, alla har epidural och lustgas (och blir erbjudna morfin?!). Alla har kanyl i handen och CTG nästan hela tiden. Alla krystar liggandes på sidan. Och jag föder verkligen inte barn så, och tycker att sjuhuset styr alla födslar in i samma mall, som kanske inte alls passar alla! Det ska grejas och fixas och flyttas och sprängas hinnor, samtidigt som man står brevid och hojtar att de är sååå duktiga! Och jag liksom bara "what?!" Jag skulle bli direkt vansinnig och inte få ut minstaste lilla bebis!
Jag vill ha lugnt, mörkt, ingen som säger vad jag ska göra, ingen som flyttar runt mig, ingen som frågar vilken bedövning jag vill ha, vill bara att min partner ska vara nära, nära och hålla om, krama, stryka på mig, hjälpa mig att slappna av och vara trygg.
Tänk lite som att man ska ha sex och få orgasm! Om det skulle mätas, lysas, medicineras, övervakas och "hjälpas till" skulle i alla fall inte jag komma alls! Och för mig är förloppen i kroppen och hjärnan väldigt lika! De går inte att skynda på eller störa för då är det liksom kört!
Sen kan jag hålla med om att jag inte helt ser fram emot att ha ont, att det är jobbigt och så. och helt ärligt inte mot att bebis ska komma riktigt än heller... Men jag gissar att det löser sig när det väl är dags!
Jag har ju 3 veckor kvar till BF så jag hinner nog. Och magen blir jag mer än gärna av med nu bums!