Igår slog sig Troya för första gången "av egen maskin" så att säga. Hon har ju känt smärta innan, men då har det varit pga blodprov/vaccin eller pga hennes klantiga föräldrar som är ovana att man blir lite bredare när man håller bebis och går igenom dörrar så hon stött i dörrkarmen lite. En gång råkade jag nypa henne när jag knäppte hennes body, fy vilka skulkänslor man får när man är orsak till deras smärta!
Men igår satt hon och lekte på golvet med kuddar runt sig, hon brukar aldrig tippa framåt längre då hon är såpass stadig. Dock brukar hon ha en ganska tjock filt under sig, men just igår hängde den på tork då den tvättats... och just igår for en leksak iväg, som hon skulle efter och hämta, men hon kan inte ens stå i krypposition än hur hon hade tänkt att det skulle gå vet jag inte. Hon tippade framåt och landade rakt på ansiktet i hårda golvet! Ååh, vad ledsen hon blev och ååh vad ont det gjorde i mitt hjärta!
Visst, det var ju egentligen ingen större smäll, hon fick varken märke eller bula eller något någonstans... men ändå. Hon blev ledsen och det räcker för att mitt hjärta ska gå i tusen bitar! Efter några minuter gick vi och kollade på en fin takkrona i sovrummet och då blev hon glad igen. Men sen var hon ganska sällskapssjuk resten av dagen, men det blir man väl om man slår sig lite.
Har era barn slått sig för egen maskin än? Hur, när och var?
Aj i hjärtat! Igår slog sig Troya för första gången "av egen maskin" så att säga. Hon har ju känt smärta innan, men då har det varit pga blodprov/vaccin eller pga hennes klantiga föräldrar som är ovana att man blir lite bredare när man håller bebis och går igenom dörrar så hon stött i dörrkarmen lite. En gång råkade jag nypa henne när jag knäppte hennes body, fy vilka skulkänslor man får när man är orsak till deras smärta!
Men igår satt hon och lekte på golvet med kuddar runt sig, hon brukar aldrig tippa framåt längre då hon är såpass stadig. Dock brukar hon ha en ganska tjock filt under sig, men just igår hängde den på tork då den tvättats... och just igår for en leksak iväg, som hon skulle efter och hämta, men hon kan inte ens stå i krypposition än hur hon hade tänkt att det skulle gå vet jag inte. Hon tippade framåt och landade rakt på ansiktet i hårda golvet! Ååh, vad ledsen hon blev och ååh vad ont det gjorde i mitt hjärta!
Visst, det var ju egentligen ingen större smäll, hon fick varken märke eller bula eller något någonstans... men ändå. Hon blev ledsen och det räcker för att mitt hjärta ska gå i tusen bitar! Efter några minuter gick vi och kollade på en fin takkrona i sovrummet och då blev hon glad igen. Men sen var hon ganska sällskapssjuk resten av dagen, men det blir man väl om man slår sig lite.
Har era barn slått sig för egen maskin än? Hur, när och var?
Liam slår sig dagligen. Han har ju börjat skutta fram på rumpan, dra sig upp mot saker och hur nära man än är så hinner man inte alltid ta emot. Så här är det vardagsmat. Han har även några leksaker med tyngre eller hårdare delar som han gärna tjongar in i huvudet titt som tätt.
Sedan när han försöker krypa och armarna viker sig så är ansiktet där och tar emot. Det är sjukt jobbigt i hjärtat men jag tror egentligen är frustration och rädsla mer än att det egentligen gör ont. Är dock rädd om det lilla huvudet jag som han slår sig...
2
Huvva, ja det skär verkligen i hjärtat.
Liam slår sig dagligen. Han har ju börjat skutta fram på rumpan, dra sig upp mot saker och hur nära man än är så hinner man inte alltid ta emot. Så här är det vardagsmat. Han har även några leksaker med tyngre eller hårdare delar som han gärna tjongar in i huvudet titt som tätt.
Sedan när han försöker krypa och armarna viker sig så är ansiktet där och tar emot. Det är sjukt jobbigt i hjärtat men jag tror egentligen är frustration och rädsla mer än att det egentligen gör ont. Är dock rädd om det lilla huvudet jag som han slår sig...
Håller med dej, det skär verkligen i hjärtat när de slår sej.
I förrgår ramlade Kevin ner från våra sängar. Han harprecis börjat krypa/åla sej fram ordentligt så därför brukar vi lägga kuddar runt hela sängen när han sover i vår säng. Jag trodde ju aldrig att han kunde krypa över dem men på något sätt hade han lyckats putta ner en kudde på golvet och sedan slå en volt ner. Vi hörde en duns och sen ett illvrål och både jag och sambon rusade in. Sen va det gråt en stund och han var oxå ganska sällskapssjuk resten av kvällen och lite gnällig dan efter va han lite gnällig. Men jag tror oxå att han blev mest rädd. Det här va första gången han slog sej rejält, men kommer ju att bli fler gånger även om man gör allt för att det inte ska hända. Nu får han inte sova i våra sängar längre utan vi lyfter över honom till hans spjälsäng när han somnat. Har varit så svårnattad nu så någon av oss har varit tvungen att ligga jämte för att han ska kunna sova.
3
Håller med dej, det skär verkligen i hjärtat när de slår sej.
I förrgår ramlade Kevin ner från våra sängar. Han harprecis börjat krypa/åla sej fram ordentligt så därför brukar vi lägga kuddar runt hela sängen när han sover i vår säng. Jag trodde ju aldrig att han kunde krypa över dem men på något sätt hade han lyckats putta ner en kudde på golvet och sedan slå en volt ner. Vi hörde en duns och sen ett illvrål och både jag och sambon rusade in. Sen va det gråt en stund och han var oxå ganska sällskapssjuk resten av kvällen och lite gnällig dan efter va han lite gnällig. Men jag tror oxå att han blev mest rädd. Det här va första gången han slog sej rejält, men kommer ju att bli fler gånger även om man gör allt för att det inte ska hända. Nu får han inte sova i våra sängar längre utan vi lyfter över honom till hans spjälsäng när han somnat. Har varit så svårnattad nu så någon av oss har varit tvungen att ligga jämte för att han ska kunna sova.
Här går det vilt till!
Walter ålar, står i plankan, drar sig upp, går utmed bordskanten i vardagsrummet, klättrar etc. Det enda han INTE gör är kryper. Och han slår sig dagligen! Visst gör det ont i en när det händer, men samtidigt är det också en del av utvecklingen, hur grymt det än kan verka.
4
japp Här går det vilt till!
Walter ålar, står i plankan, drar sig upp, går utmed bordskanten i vardagsrummet, klättrar etc. Det enda han INTE gör är kryper. Och han slår sig dagligen! Visst gör det ont i en när det händer, men samtidigt är det också en del av utvecklingen, hur grymt det än kan verka.
Aldrig roligt när de trillar. Märker stor skillnad när på dagen han trillar. Är det på morronen så är det bara att lyfta upp honom igen och så fortsätter leken. MEn är det sent på eftermiddagen....Aj aj aj vad synd det är om honom
Fick berättat för mig om en flicka som var ca 2-4 år som hälsade på sin mammas jobb. Flickan hade lyckats komma upp i en skrivbordsstol och snurrade vilt omkring på den - helt utan en tankepå vad som kunde hända. Till saken hörde att hon ALDRIG hade slagit sig. Hennes föräldrar var där jämt och räddade henne - så i hennes värld var hon odödlig.
Så när min son trillar brukar jag tänka att han är ett fall närmare att bli bättre på det han gör. (sitta, krypa, stå). Brukar lägga ut kuddar dock så skulle han trilla så landar huvudet mjukt. Försöker att inte ha de så nära honom. Rätt eller fel? Det vet jag inte - men jag tror på den teorin
5
Aldrig roligt när de trillar. Märker stor skillnad när på dagen han trillar. Är det på morronen så är det bara att lyfta upp honom igen och så fortsätter leken. MEn är det sent på eftermiddagen....Aj aj aj vad synd det är om honom
Fick berättat för mig om en flicka som var ca 2-4 år som hälsade på sin mammas jobb. Flickan hade lyckats komma upp i en skrivbordsstol och snurrade vilt omkring på den - helt utan en tankepå vad som kunde hända. Till saken hörde att hon ALDRIG hade slagit sig. Hennes föräldrar var där jämt och räddade henne - så i hennes värld var hon odödlig.
Så när min son trillar brukar jag tänka att han är ett fall närmare att bli bättre på det han gör. (sitta, krypa, stå). Brukar lägga ut kuddar dock så skulle han trilla så landar huvudet mjukt. Försöker att inte ha de så nära honom. Rätt eller fel? Det vet jag inte - men jag tror på den teorin
Troya har inte börjat ställa sig mot saker, eller åla sig eller så... men hon verkar tro att hon kan hämta leksaker genom att tippa framåt. Någonstans leder väl det till krypande..!
Det är bara att trösta och härda ut... så länge de inte slår sig riktigt illa så lär de ju sig iaf något på de med tiden.
Troya har inte börjat ställa sig mot saker, eller åla sig eller så... men hon verkar tro att hon kan hämta leksaker genom att tippa framåt. Någonstans leder väl det till krypande..!
Det är bara att trösta och härda ut... så länge de inte slår sig riktigt illa så lär de ju sig iaf något på de med tiden.
Åh....verkligen ont i hjärtat!
Noel har börjat "kasta" sig iväg efter saker nu. Och han slår sig hela tiden, trots att jag försöker förebygga med mjukt underlag, och vara i närheten.
Detta händer mest när han är lite tröttare...Då verkar han mer fumlig också.
Här om dagen råkade jag klämma lite av hans hud under halsen i en dragkedja på overallen. Fy vad jag kände mig hemsk Och han grät
7
Åh....verkligen ont i hjärtat!
Noel har börjat "kasta" sig iväg efter saker nu. Och han slår sig hela tiden, trots att jag försöker förebygga med mjukt underlag, och vara i närheten.
Detta händer mest när han är lite tröttare...Då verkar han mer fumlig också.
Här om dagen råkade jag klämma lite av hans hud under halsen i en dragkedja på overallen. Fy vad jag kände mig hemsk Och han grät
Aj aj... Abraham har tippat några gånger. Men nu när han kryper, drar upp sig på saker och klättrar, så har han fått börja med lekhjälm. Men aldrig kul när han gör illa sig.
8
Aj aj... Abraham har tippat några gånger. Men nu när han kryper, drar upp sig på saker och klättrar, så har han fått börja med lekhjälm. Men aldrig kul när han gör illa sig.
Troya har lärt sig trilla mjukare på något sätt nu, så hon faller inte pang bom i backen när hon tippar. Skönt! Men jag vill gärna bulla upp runt henne ändå Man märker att hon vill iväg efter saker, men kommer inte riktigt upp i krypposition än.. så det lär nog dröja minst någon månad till innan hon kryper. Hon har inte hittat något som helst intresse om att resa sig upp mot saker än heller, hon är nöjd på marken med sina leksaker, och att kasta sig efter dem ;P
Troya har lärt sig trilla mjukare på något sätt nu, så hon faller inte pang bom i backen när hon tippar. Skönt! Men jag vill gärna bulla upp runt henne ändå Man märker att hon vill iväg efter saker, men kommer inte riktigt upp i krypposition än.. så det lär nog dröja minst någon månad till innan hon kryper. Hon har inte hittat något som helst intresse om att resa sig upp mot saker än heller, hon är nöjd på marken med sina leksaker, och att kasta sig efter dem ;P
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Man märker att hon vill iväg efter saker, men kommer inte riktigt upp i krypposition än.. så det lär nog dröja minst någon månad till innan hon kryper. Hon har inte hittat något som helst intresse om att resa sig upp mot saker än heller, hon är nöjd på marken med sina leksaker, och att kasta sig efter dem ;P