Vi BLWar och plutten pickar glatt i sej mer och mer mat med stor nyfikenhet och matglädje. Ingen gröt eller välling (eller puré eller barnmatsburkar). Jag föredrar att ge vanlig mat med olika smak och olika konsistenser från början och älskar att bebisen sitter med oss och äter i lugn och ro istället för att han ska skedmatas och grejas med. Idag har han ätit leverpastej, omelett med burksvamp, sockerärta (gott att krispa på med små tänderna), oliv, yoghurt med sked själv, clementin och det stående just nu eftersom det är naturlig kall bitring: minimorot direkt ur påsen. Roligaste matupplevelsen hittills var nog när vi la en brysselkål framför honom. Han boing-stannade upp mitt i en rörelse och ögonen var nästan som i tecknad film när han fick syn på den *wow*. Tog den andäktigt med båda händerna och gnagde lite försiktigt. Grimaserade, la ner den på bordet, men bestämde sej för en bit till, proceduren upprepades och han smaskade en lång stund. Och dan efter var det kålblad i bajset, så det gick verkligen hem! Älgsteken som var till brysselkålen var också poppis. Matglad unge som inte bangar för något.
I övrigt ammar vi vidare och det har blivit grymt mycket lättare nu när han får mer och mer kontroll på kroppen och kan styra så mycket själv. Han klänger gärna omkring och tränar kroppen i soffan bland kuddar och grejer och kikar förbi tutten för en slurk efterrätt till i slutet av ett amningspass m.m. Frekvensen har inte ändrats nämnvärt (1,5 till 2 timmar mellan om han är vaken, längre såklart om han sover 1,5-2 timmar), även om det finns dagar med längre mellan, när det händer mycket. Nu laddar vi för den berömda 8-månaders-fasen (han är på väg in i det utvecklingssprånget nu och är återigen en helt ny bebis med nya vanor) med maratonamning på nätterna - då många får nog och slutar tvärt. Jag hoppas jag står ut eftersom jag inte skulle vilja sluta när skrutten uppenbarligen behöver det mer just då. Det är så mycket som ska hända nu under detta språnget med kryp/ål/resa sig/mer prat m.m. att han behöver ha både extra näringen och tryggheten.
Har hittat tillbaka till amningskudden som var min bästa vän under graviditeten i sängen. Nu är den ryggstöd vid liggamning istället. När han skuttade in i detta språnget började han slockna vid 7-halv8 istället för halv10, så det märks att det går mer energi dagtid. Vi tillhör den grupp som inte har sömnsvårigheter någon av oss. Varken jag eller maken har det heller (jag blir bara mångalen och kan inte somna i vettig tid vid fullmåne), så det var ju skönt att vårt barn (hittills) har samma lättnattade tendenser. Maken somnar när han landat på kudden... Nu sover bebisen ett längre pass till ottan, men kan vakna till vid 2 när han behöver äta extra en natt. Sen ammas det en gång i timmen från ca 5. Det kan vara ett pass mellan 2 och 5 också ätintensiva nätter. Han har nästan precis flyttat till sidvagnssängen för första delen av nattens sömn, men när ätperioden börjar får han sova kvar hos mej. Han sover hela natten i vår säng om 1. katten Greta legat i spjälisen vid nattningen och jag inte velat störa henne 2. han vaknat vid vårt läggdags och behövt nattas om och jag varit för trött för att lyfta över honom 3. han har somnat länge i soffan och vi missat säng-nattningen (som idag...). Däremot sover han inte särskilt mycket på dagarna. Idag bara en dryg timme sammanlagt! En halvtimme i förmiddags och en dryg halvtimme efter babysimmet. Man kan inte sova när det är ljust och dag heller... Full fart är det som gäller! Normalt sover han med ca 3 timmars mellanrum - ja innan Malte 3.0 bootade då i början av veckan, nu får vi se hur de nya rutinerna blir...
Vi tar det lite som det kommer och bebisen får själv styra sitt ätande och amningsavvänjningen. Det är ju så bra att ha kvar amningen att ta till vid ev. sjukdomar sen när det kan vara svårt att få i småfisarna annan mat/näring. Fast jag är liiiite trött på att lukta mjölk. Det kommer jag inte att sakna sen. Men är det inte värre än så så...
