Hur mår vi nu?

[ingegerdb]

Dagarna går ju tyvärr plågsamt långsamt när man mår som sämst.
Hade tre oerhört tunga veckor då jag i princip bara låg i soffan och halvsov och mådde illa.
Att skjutsa barnen till skolan kändes som en omöjlighet... så långtråkigt...

Men nu i helgen började jag känna en förändring. Jag är inte längre dödstrött, vaknar av mig själv vid 06:00 och är pigg. Visst somnar fortfarande tidigt på kvällarna och blir rätt trött mitt på dagen men ändå stor skillnad. Likaså med illamåendet, så länge jag ser till att äta lite då och då så är det hanterbart! Underbart!!

Vill så gärna börja glädjas åt det här, nu när jag mår bättre börjar jag få ångest för att berätta på jobbet. Har varit sjukskriven ett halvår och precis börjat försiktigt att arbeta igen. Barnen är så glada och föräldrarna och jag har verkligen saknat dem så... nu känns det som jag sviker dem..

Lite svammel från mig..

[Anonym en stund]

Här mås det inte så bra. Illamåendet slog till med full fart i måndags (är bara i v 6+0 än) och jag vill bara sova. Har hållit två stycken två-timmarsföreläsningar på jobbet denna vecka och ska köra den sista i morgon. Inte kul kan jag säga, jag är livrädd att jag ska behöva kräkas mitt under en föreläsning.

Skönt att du mår bättre, jag hoppas att det vänder för mig också så småningom.

Ang. ditt jobb, försök att inte grubbla så. Det är ju som det är och inget du kan göra något åt. Och förhoppningsvis kan du ju jobba fram till det är dags för bebis att komma.

[MrsHoglund]

Hej! Va skönt att det börjar bli bättre för dig!
Gör mitt första inlägg här på AFF=) Är i vecka 12 och börjar också så smått må bättre, har haft jättejobbigt med illamående men nu börjar det lugna ner sig. Var på UL idag för jag har varit lite orolig och kände att jag vill se att det verkligen finns en bebis där inne. Och det gjorde det och allt såg bra ut så jag känner mig lite lättad nu!=) Jag och min man väntar vårt första barn och allt känns väldigt overkligt men väldigt spännande!

[M m nr 4]

Jag har haft rätt lindrigt illamående och inte något extrem trötthet så som det varit tidigare graviditeter. Så jag har kommit ganska lindrigt undan denna gång =)

Däremot krånglar rygg och ben för mig och jag är så frustrerad över den biten...
Pratade med min chef idag per telefon. Ett samtal jag verkligen våndats inför. Jag är ju sjukskriven för mina ryggproblem och en graviditet nu förvånar nog de flesta i vår omgivning. Men samtalet gick bra i alla fall. Vi ska planera inför ev omplacering nu. Vet inte om det blir aktuellt innan bebis dock för jag är så himla orörlig och det är mycket bara i vardagen jag har problem att göra (handla,promenera,bära barn,städa, mm).
Men det skulle kännas bra om det gick att hitta någon sysselsättning för mig i alla fall några timmar per dag.
Blir lite lätt galen ibland över att inte göra någonting.

Gravmässigt så är jag väldigt törstig just nu. Iskallt vatten är ungefär det godaste som finns =)
Det är väl den ökande blodmängden som kräver ökat vätskeintag.

Jag är i vecka 11 nu och ser redan så rund ut! Magen har på något knepigt vis liksom förlorat funktionen till att kunna dras in. Tur att det fortfarande är läge för stora tjocka vinterjackor, då syns det inte för andra i alla fall =)