Jag är en tjej på 45 år som dejtat en kille på 48 år några gånger. Det kändes bra från första stund, vilket vi sa båda två. (Träffades på nätet)Vi har pratat mycket i telefon men inte träffats mer än några gånger, pga några mils avstånd, vi jobbar mycket båda två och vi har barn.. Mycket messande har det också blivit. Mitt problem är att han bara helt plötsligt blir tyst, drar sig undan, svarar inte på telefon, mess elr nånting. Jag har ingen förklaring till det och första gången det hände så frågade jag. Han sa att han blir så när han jobbar mycket, han går liksom in i sig själv. jag sa att jag blir ledsen och orolig såklart, man kan ju alltid slänga iväg ett mess att man har mycket och återkommer när det lugnat ner sig. Eftersom det precis är i början av ett "förhållande" så är man ganska känslig och tänker att jaha, nu sticker han, fast han avslutade sist med att skriva hur mycket han tycker om mig osv... Jag fattar ingenting. Förra gången det hände så sa han att han klände sig som en riktig skit som gjorde så och bedyrade att det hade inget med mig att göra. Han berättade även att han har gjort så mot sina föräldrar flera ggr, sist hörde han inte av sig på två månader och han svarade inte när de ringde, messade mm. Det hör till saken att han berättat för sina föräldrar om mig och att jag snart ska få träffa dem och hans barn.
Såg på hans Facebook att kompisarna skrivit till honom att "lever du?" och kallades "osynlige mannen"så det är tydligen inte bara jag som drabbats...
Nu i förra veckan bestämde vi att ses på fredagen. Men hans kollega var sjuk så han fick stå i butiken för henne. Han var skitsur för att han hade ställt in sig på att komma till mig och fick jobba istället. Men då skrev jag till honom att han kunde komma på lördagen istället... Sen helt plötsligt blev det total tystnad. Jag messade på lördagen och frågade hur han hade tänkt sig, jag ville gärna veta om jag skulle planera nåt annat för mig sjäv med kompisar, men icke, sa Nicke. Dödstyst.
Tror jag skrev fyra mess om att jag ville att han skulle höra av sig. På söndagmorgonen kände jag att jag härsknade till och skrev ett långt mail till honom att jag tycker det är respektlöst och nonchalant att bara skita i att höra av sig. Vi är inga tonåringar som sysslar med en katt- och råttalek. Jag har full förståelse för att man jobbar mycket och jag har inga höga krav, men däremot vill jag att man kommunicerar med varandra.
Men jag har fortfarande inte hört nåt. Hur ska jag tolka detta? Vad tror ni killar? Kompisar som jag pratat med säger att det nog inte har med MIG att göra, utan han själv. Men vad?? Jag skulle gärna vilja veta. Jag är en öppen och klok människa som man kan prata om allt med, så jag vet inte varför han väljer att bara stänga ute mig (och säkert andra också). Det är HAN som verkligen skrivit fina mess om hur mycket han tycker om mig osv (det har jag också gjort men han har legat i framkant där), så jag får inte ihop detta riktigt. Vad ska jag göra? Bara vänta? Jag tycker verkligen inte att jag pressat honom utan bara ställde en enkel fråga om han hade tänkt komma eller ej...
Vad tror ni?
1
Fråga till er män! Jag är en tjej på 45 år som dejtat en kille på 48 år några gånger. Det kändes bra från första stund, vilket vi sa båda två. (Träffades på nätet)Vi har pratat mycket i telefon men inte träffats mer än några gånger, pga några mils avstånd, vi jobbar mycket båda två och vi har barn.. Mycket messande har det också blivit. Mitt problem är att han bara helt plötsligt blir tyst, drar sig undan, svarar inte på telefon, mess elr nånting. Jag har ingen förklaring till det och första gången det hände så frågade jag. Han sa att han blir så när han jobbar mycket, han går liksom in i sig själv. jag sa att jag blir ledsen och orolig såklart, man kan ju alltid slänga iväg ett mess att man har mycket och återkommer när det lugnat ner sig. Eftersom det precis är i början av ett "förhållande" så är man ganska känslig och tänker att jaha, nu sticker han, fast han avslutade sist med att skriva hur mycket han tycker om mig osv... Jag fattar ingenting. Förra gången det hände så sa han att han klände sig som en riktig skit som gjorde så och bedyrade att det hade inget med mig att göra. Han berättade även att han har gjort så mot sina föräldrar flera ggr, sist hörde han inte av sig på två månader och han svarade inte när de ringde, messade mm. Det hör till saken att han berättat för sina föräldrar om mig och att jag snart ska få träffa dem och hans barn.
Såg på hans Facebook att kompisarna skrivit till honom att "lever du?" och kallades "osynlige mannen"så det är tydligen inte bara jag som drabbats...
Nu i förra veckan bestämde vi att ses på fredagen. Men hans kollega var sjuk så han fick stå i butiken för henne. Han var skitsur för att han hade ställt in sig på att komma till mig och fick jobba istället. Men då skrev jag till honom att han kunde komma på lördagen istället... Sen helt plötsligt blev det total tystnad. Jag messade på lördagen och frågade hur han hade tänkt sig, jag ville gärna veta om jag skulle planera nåt annat för mig sjäv med kompisar, men icke, sa Nicke. Dödstyst.
Tror jag skrev fyra mess om att jag ville att han skulle höra av sig. På söndagmorgonen kände jag att jag härsknade till och skrev ett långt mail till honom att jag tycker det är respektlöst och nonchalant att bara skita i att höra av sig. Vi är inga tonåringar som sysslar med en katt- och råttalek. Jag har full förståelse för att man jobbar mycket och jag har inga höga krav, men däremot vill jag att man kommunicerar med varandra.
Men jag har fortfarande inte hört nåt. Hur ska jag tolka detta? Vad tror ni killar? Kompisar som jag pratat med säger att det nog inte har med MIG att göra, utan han själv. Men vad?? Jag skulle gärna vilja veta. Jag är en öppen och klok människa som man kan prata om allt med, så jag vet inte varför han väljer att bara stänga ute mig (och säkert andra också). Det är HAN som verkligen skrivit fina mess om hur mycket han tycker om mig osv (det har jag också gjort men han har legat i framkant där), så jag får inte ihop detta riktigt. Vad ska jag göra? Bara vänta? Jag tycker verkligen inte att jag pressat honom utan bara ställde en enkel fråga om han hade tänkt komma eller ej...
Vad tror ni?
OK, det kan förstås vara så att han har fått kalla fötter men det kan ju också vara så att när han jobbar (eller gör något annat) så koncentrerar han sig på det och kan koppla bort din existens tills han är klar med (vad-det-nu-är) utan att det på något sätt betyder att han inte skulle tycka om dig lika mycket för det.
Jag skulle föreslå att du frågar honom hur han vill lösa det:
-"Jag har problem med att vi kommunicerar för dåligt när jag inte får något svar på mina mess. Hur vill du lösa det?"
Om han avfärdar problemet såsom ickeexiterande så känns det inte bra, det innebär att han inte riktigt bryr sig om vad du tycker. Om han däremot gör det får han försöka komma på en konstruktiv lösning själv.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
2
Vad säger han? OK, det kan förstås vara så att han har fått kalla fötter men det kan ju också vara så att när han jobbar (eller gör något annat) så koncentrerar han sig på det och kan koppla bort din existens tills han är klar med (vad-det-nu-är) utan att det på något sätt betyder att han inte skulle tycka om dig lika mycket för det.
Jag skulle föreslå att du frågar honom hur han vill lösa det:
-"Jag har problem med att vi kommunicerar för dåligt när jag inte får något svar på mina mess. Hur vill du lösa det?"
Om han avfärdar problemet såsom ickeexiterande så känns det inte bra, det innebär att han inte riktigt bryr sig om vad du tycker. Om han däremot gör det får han försöka komma på en konstruktiv lösning själv.
Tack för ditt svar!
Han har själv sagt innan att han stänger av när han jobbar mycket men jagctycker det låter konstigt.
Om man bryr sig så hör man väl av sig. Jag skrev ju ett mail till honom att jag tyckte det var nonchalant att inte
Kunna ge besked om man kommer eller ej och vad är det egentligen han vill. Kanske skrämde jag iväg honom när
Jag skrev så... Men man måste väl kunna få ett svar varför denna nonchalans?
Jag tror han känner sig pressad men då får man ju avstå från att ha ett förhållande och inte har tid till det.
Jag känner att han gett dubbla budskap till mig. Det är väldigt smärtsamt. Jag tycker att man kan vara helt ärlig. Det är mycket bättre än tystnad. Vi var väldigt
Överens i början om att respekt för varandra och ärlighet är ā och o i ett förhållande... Jaha??
3
Tack för ditt svar!
Han har själv sagt innan att han stänger av när han jobbar mycket men jagctycker det låter konstigt.
Om man bryr sig så hör man väl av sig. Jag skrev ju ett mail till honom att jag tyckte det var nonchalant att inte
Kunna ge besked om man kommer eller ej och vad är det egentligen han vill. Kanske skrämde jag iväg honom när
Jag skrev så... Men man måste väl kunna få ett svar varför denna nonchalans?
Jag tror han känner sig pressad men då får man ju avstå från att ha ett förhållande och inte har tid till det.
Jag känner att han gett dubbla budskap till mig. Det är väldigt smärtsamt. Jag tycker att man kan vara helt ärlig. Det är mycket bättre än tystnad. Vi var väldigt
Överens i början om att respekt för varandra och ärlighet är ā och o i ett förhållande... Jaha??
Tack för ditt svar!
Han har själv sagt innan att han stänger av när han jobbar mycket men jagctycker det låter konstigt.
Om man bryr sig så hör man väl av sig. Jag skrev ju ett mail till honom att jag tyckte det var nonchalant att inte
Kunna ge besked om man kommer eller ej och vad är det egentligen han vill. Kanske skrämde jag iväg honom när
Jag skrev så... Men man måste väl kunna få ett svar varför denna nonchalans?
Jag tror han känner sig pressad men då får man ju avstå från att ha ett förhållande och inte har tid till det.
Jag känner att han gett dubbla budskap till mig. Det är väldigt smärtsamt. Jag tycker att man kan vara helt ärlig. Det är mycket bättre än tystnad. Vi var väldigt
Överens i början om att respekt för varandra och ärlighet är ā och o i ett förhållande... Jaha??
4
Tack för ditt svar!
Han har själv sagt innan att han stänger av när han jobbar mycket men jagctycker det låter konstigt.
Om man bryr sig så hör man väl av sig. Jag skrev ju ett mail till honom att jag tyckte det var nonchalant att inte
Kunna ge besked om man kommer eller ej och vad är det egentligen han vill. Kanske skrämde jag iväg honom när
Jag skrev så... Men man måste väl kunna få ett svar varför denna nonchalans?
Jag tror han känner sig pressad men då får man ju avstå från att ha ett förhållande och inte har tid till det.
Jag känner att han gett dubbla budskap till mig. Det är väldigt smärtsamt. Jag tycker att man kan vara helt ärlig. Det är mycket bättre än tystnad. Vi var väldigt
Överens i början om att respekt för varandra och ärlighet är ā och o i ett förhållande... Jaha??
Det lät ju intressant... Men jag förstår ändå inte riktigt... Om man inleder en relation och VILL att den ska fungera och ge den en chans, anstränger man sig inte så för att visa att man bryr sig? Jag menar, föräldrar och vänner stannar ju oftast kvar och VET att det brukar bli såna här "uppehåll", men som ny "partner" så tror man såklart att det är en sjäv det är fel på och tvivlar att mannen (eller kvinnan) vill ha en när det helt plötsligt blir tyst. Jag vet att han sa i början att jag skulle ha tålamod med honom... Jag tolkade det som om det var att han jobbade mycket, vilket jag inte har några problem med eftersom jag gör det själv. Men däremot vill jag att man kommunicerar, det är superviktigt för mig. Jag var övertydlig i början med att jag vill att vi ska vara ärliga och öppna, vilket han var med på. Kan man inte säga att jag mår inte så bra nu men hör av mig sen elr bara vara öppen med hur man är?? Då riskerar man ju mindre att den andre hoppar av... Och det enda jag ville veta i mitt mess till honom den kvällen var om han tänkte komma eller ej... Då kan man bara svara ja eller nej... Jag vet inte, det är svårt att förstå då man inte är i det själv, s a s. Men, som jag ser det, blir det oerhört svårt att ha ett förhållande med en som inte ger en respons...
Kan tillägga att jag inte alls varit "på", utan som du skrev, skickat sms om vad jag gjort, roliga kommentarer, lite bilder och lycka till med nya bilen osv. Inget pressande alls. Men som sagt, när man inte ens får ett tack eller nåt alls tillbaka, så tröttnar man ju och dte kanske är det som är meningen... Vad vet jag?
6
Det lät ju intressant... Men jag förstår ändå inte riktigt... Om man inleder en relation och VILL att den ska fungera och ge den en chans, anstränger man sig inte så för att visa att man bryr sig? Jag menar, föräldrar och vänner stannar ju oftast kvar och VET att det brukar bli såna här "uppehåll", men som ny "partner" så tror man såklart att det är en sjäv det är fel på och tvivlar att mannen (eller kvinnan) vill ha en när det helt plötsligt blir tyst. Jag vet att han sa i början att jag skulle ha tålamod med honom... Jag tolkade det som om det var att han jobbade mycket, vilket jag inte har några problem med eftersom jag gör det själv. Men däremot vill jag att man kommunicerar, det är superviktigt för mig. Jag var övertydlig i början med att jag vill att vi ska vara ärliga och öppna, vilket han var med på. Kan man inte säga att jag mår inte så bra nu men hör av mig sen elr bara vara öppen med hur man är?? Då riskerar man ju mindre att den andre hoppar av... Och det enda jag ville veta i mitt mess till honom den kvällen var om han tänkte komma eller ej... Då kan man bara svara ja eller nej... Jag vet inte, det är svårt att förstå då man inte är i det själv, s a s. Men, som jag ser det, blir det oerhört svårt att ha ett förhållande med en som inte ger en respons...
Kan tillägga att jag inte alls varit "på", utan som du skrev, skickat sms om vad jag gjort, roliga kommentarer, lite bilder och lycka till med nya bilen osv. Inget pressande alls. Men som sagt, när man inte ens får ett tack eller nåt alls tillbaka, så tröttnar man ju och dte kanske är det som är meningen... Vad vet jag?
Oj, jag blir nästan gråtfärdig när jag läser ditt svar...
Jag som ältar och ältar i mitt huvud. Jag har bett om ett svar av honom, om han vill att vi ska fortsätta eller ej, men han svarar inte mig. Om han inte vill att jag ska fortsätta höra av mig så tycker jag han kan messa mig det eller allra bäst, säga det... Men icke. Det måste vara hemskt att ha det såhär. Jag VET att jag har ett enormt tålamod, men då måste jag få veta om jag ska stanna och ha det tålamodet ELLER gå vidare i mitt liv UTAn honom... Inte lätt nöt att knäcka.
7
Oj, jag blir nästan gråtfärdig när jag läser ditt svar...
Jag som ältar och ältar i mitt huvud. Jag har bett om ett svar av honom, om han vill att vi ska fortsätta eller ej, men han svarar inte mig. Om han inte vill att jag ska fortsätta höra av mig så tycker jag han kan messa mig det eller allra bäst, säga det... Men icke. Det måste vara hemskt att ha det såhär. Jag VET att jag har ett enormt tålamod, men då måste jag få veta om jag ska stanna och ha det tålamodet ELLER gå vidare i mitt liv UTAn honom... Inte lätt nöt att knäcka.
Ett tillägg; skickade ett fint gulligt kort till honom i förra veckan. Där stod bara "tycker om dig!! Kram X". Inte ett tack eller nåt... Då blir man lite ledsen. Jag vet också att jag är en väldigt varm person som har stort hjärta, vilket han också vet, så som sagt, det är lite snurrigt för mig att inte ens få tack eller nåt...
8
Ett tillägg; skickade ett fint gulligt kort till honom i förra veckan. Där stod bara "tycker om dig!! Kram X". Inte ett tack eller nåt... Då blir man lite ledsen. Jag vet också att jag är en väldigt varm person som har stort hjärta, vilket han också vet, så som sagt, det är lite snurrigt för mig att inte ens få tack eller nåt...
Ursäkta men detta är en sida där pappor svarar - och du är väl kvinna? Fortsätt diskussionen på Kärlek & relationer istället, annars blir nog dina inlägg raderade snart.
9
Ursäkta men detta är en sida där pappor svarar - och du är väl kvinna? Fortsätt diskussionen på Kärlek & relationer istället, annars blir nog dina inlägg raderade snart.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
