Min dotter är 12 år och känner sig oerhört ensam i skolan. Hon har snart gått 6 i år i samma klass. Hon har fått rollen som den tysta och den som man inte lyssnar på.
Det har varit åtskilliga lärarbyten och elevbyten, dessa år. Min dotter har haft någon vän en period, som sen har slutat/flyttat. Men långa perioder har hon suttit ensam på raster och varit ensam vid utflykter/skolresor. Hon har kämpat för att få vänner. Jag har tagit upp detta med hennes olika klasslärare, dvs de som hunnit lära känna barnen, hunnit se dem. Nu går min dotter in i puberteten och känslan av utanförskap har knappast blivit mindre.
Och detta är inte bara en känsla hon är rent fysiskt ofta ensam.
Hon försöker synas och bli tydligare sig själv. Hon har succesivt skalat av sin lite blyga roll. Hon är snäll, omtänksam och en pålitlig kompis, men inte så utåtriktad (som hon själv säger)
Hon försöker vara sig själv, och hon har egna ideal och åsikter. Hon har är duktig på att teckna (och det får hon uppmuntran av andra i klassen) och hon går på teater som hon gillar(och där känner hon att hon kan vara en annan). Hon är djurrättskämpe och har varit vegan sen 3an. Hon är matte tjej
Men hon känner sig så oerhört utanför i klassen. ..
Och som hon själv känner; alla bara bryr sig om sig själva i klassen.
Hon blir lätt sjuk och är ofta ledsen.
Nuvarande klasslärare är sen jul sjukskriven. Dagarna rullar på med ämneslärare, men ingen som ser helheten, barnen, ingen som har dem mer än enstaka lektioner. Finns ingen att prata med på skolan just nu. Funderar på att byta skola, vill egentligen inte det. Hoppas klassläraren snart kommer tillbaka. Eller få henne att hitta vänner utanför skolan. Men hur?
Hon känner att hon inte orkar med mer aktiviteter i veckan, läxorna tar mycket tid. Och hon kämpar dessutom med en dyslexi, som gör att allt tar lite längre tid och är svårare.
Behöver råd...
1
Behöver råd Min dotter är 12 år och känner sig oerhört ensam i skolan. Hon har snart gått 6 i år i samma klass. Hon har fått rollen som den tysta och den som man inte lyssnar på.
Det har varit åtskilliga lärarbyten och elevbyten, dessa år. Min dotter har haft någon vän en period, som sen har slutat/flyttat. Men långa perioder har hon suttit ensam på raster och varit ensam vid utflykter/skolresor. Hon har kämpat för att få vänner. Jag har tagit upp detta med hennes olika klasslärare, dvs de som hunnit lära känna barnen, hunnit se dem. Nu går min dotter in i puberteten och känslan av utanförskap har knappast blivit mindre.
Och detta är inte bara en känsla hon är rent fysiskt ofta ensam.
Hon försöker synas och bli tydligare sig själv. Hon har succesivt skalat av sin lite blyga roll. Hon är snäll, omtänksam och en pålitlig kompis, men inte så utåtriktad (som hon själv säger)
Hon försöker vara sig själv, och hon har egna ideal och åsikter. Hon har är duktig på att teckna (och det får hon uppmuntran av andra i klassen) och hon går på teater som hon gillar(och där känner hon att hon kan vara en annan). Hon är djurrättskämpe och har varit vegan sen 3an. Hon är matte tjej
Men hon känner sig så oerhört utanför i klassen. ..
Och som hon själv känner; alla bara bryr sig om sig själva i klassen.
Hon blir lätt sjuk och är ofta ledsen.
Nuvarande klasslärare är sen jul sjukskriven. Dagarna rullar på med ämneslärare, men ingen som ser helheten, barnen, ingen som har dem mer än enstaka lektioner. Finns ingen att prata med på skolan just nu. Funderar på att byta skola, vill egentligen inte det. Hoppas klassläraren snart kommer tillbaka. Eller få henne att hitta vänner utanför skolan. Men hur?
Hon känner att hon inte orkar med mer aktiviteter i veckan, läxorna tar mycket tid. Och hon kämpar dessutom med en dyslexi, som gör att allt tar lite längre tid och är svårare.
Behöver råd...
Jag skulle fundera på att byta skola till 7:an. Olika klasser har olika klimat, det är inget man kan välja, men man kna ha tur och hamna i en bättre, mer tillåtande och involverande klass.
Beroende på var ni bor, så har man ju olika möjligheter att byta skola. till sjuan så är kan det ju vara så också att klasser bryts upp, slås ihop, vissa skolor han ha specialinriktingar som börjar först i sjuan osv.
Det är ju inte lätt att byta klass och skola. Men det kan också vara en chans till nystar, att inte ha alla gamla roller med sej.
2
Jag skulle fundera på att byta skola till 7:an. Olika klasser har olika klimat, det är inget man kan välja, men man kna ha tur och hamna i en bättre, mer tillåtande och involverande klass.
Beroende på var ni bor, så har man ju olika möjligheter att byta skola. till sjuan så är kan det ju vara så också att klasser bryts upp, slås ihop, vissa skolor han ha specialinriktingar som börjar först i sjuan osv.
Det är ju inte lätt att byta klass och skola. Men det kan också vara en chans till nystar, att inte ha alla gamla roller med sej.
Jag känner igen mig i din dotter. Jag var också "den tysta" och den som inte var lyssnad på. Jag var också väldigt ensam i skolan. Jag håller med föregående som svarat dig. Jag tror också att hon bör satsa mer på vänner utanför klassen. Hon kanske inte delar sina intressen med någon där? En del har svårt för att släppa in andra som inte är som dem, i sin gemenskap. Inte bra att tvinga heller. Om hon vill själv så låt henne byta till ny skola i sjuan.
Om hon inte orkar eller vill själv, så hjälp henne att komma i kontakt med kompisar som delar hennes intressen. Du skriver att hon inte orkar med aktiviteter i veckorna. Men ni kanske kan kolla om det finns någon helgaktivitet som hon kan delta i. Teatergrupp eller så? Man kan ju också sätta upp lappar på ex biblioteket att man söker nya vänner. Hon är djurrättsaktivist, så kanske jämnåriga som också är det kan tänka sig att träffas ibland... Skriv att ni kan tänka er att träffas första gången på biblioteket, och att man tar med sig en förälder. (Det kan ju räcka att man gör det första gången, för att visa att det är seriöst menat. Så att man slipper träffa på obehagliga gubbar, eller så)
Hoppas det blir bättre. En klen tröst, men ofta blir det bättre när man får möjlighet att byta miljö. Har hon inte fått chans att få komma in i gemenskapen på sex år, så är det nog tyvärr svårt att få det nu också. Om inte de andra förändras. Din dotter verkar ändå ha hittat sig själv i sina intressen. Hon mår nog bäst av att få vara den hon är tillsammans med likasinnade.
Lycka till!
4
Jag känner igen mig i din dotter. Jag var också "den tysta" och den som inte var lyssnad på. Jag var också väldigt ensam i skolan. Jag håller med föregående som svarat dig. Jag tror också att hon bör satsa mer på vänner utanför klassen. Hon kanske inte delar sina intressen med någon där? En del har svårt för att släppa in andra som inte är som dem, i sin gemenskap. Inte bra att tvinga heller. Om hon vill själv så låt henne byta till ny skola i sjuan.
Om hon inte orkar eller vill själv, så hjälp henne att komma i kontakt med kompisar som delar hennes intressen. Du skriver att hon inte orkar med aktiviteter i veckorna. Men ni kanske kan kolla om det finns någon helgaktivitet som hon kan delta i. Teatergrupp eller så? Man kan ju också sätta upp lappar på ex biblioteket att man söker nya vänner. Hon är djurrättsaktivist, så kanske jämnåriga som också är det kan tänka sig att träffas ibland... Skriv att ni kan tänka er att träffas första gången på biblioteket, och att man tar med sig en förälder. (Det kan ju räcka att man gör det första gången, för att visa att det är seriöst menat. Så att man slipper träffa på obehagliga gubbar, eller så)
Hoppas det blir bättre. En klen tröst, men ofta blir det bättre när man får möjlighet att byta miljö. Har hon inte fått chans att få komma in i gemenskapen på sex år, så är det nog tyvärr svårt att få det nu också. Om inte de andra förändras. Din dotter verkar ändå ha hittat sig själv i sina intressen. Hon mår nog bäst av att få vara den hon är tillsammans med likasinnade.
Lycka till!
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
