Postade detta på Ordet är fritt, men det passar även in här eftersom vår stora kille börjar bli tonåring och det känns lite relaterat.
Hur ser era helger ut?
Jag funderar mycket på det där och tycker det är svårt att få balans i aktiviteter och vila. Vi har två barn på 10 och 12 år. På helgerna vill de ibland hänga med kompisar och ibland BARA hänga. Hänga innebär oftast att man BARA sitter framför tv:n eller sitt spel eller telefon. Alltså bara. En hel dag kan det ju bli. Om inte vi vuxna säger ifrån. Och det kommer jag till nu. Vi vuxna gillar ju också att bara hänga. Förutom en promenad och kanske handla lite vill jag (förutom andra basic aktiviteter som tvätt och disk, etc) bara vara. Och då är det svårt att ställa krav på barnen att de ska vara kreativa. Jag spenderar gärna tid vid datorn (ser filmer och tv-serier) eller böcker och för egen del har jag väl inga problem med att göra bara det en hel dag, men jag får sån ångest över att jag ger barnen dåliga vanor som bara låter dem "slacka".
En bra balans vore guld, men den balansen är svår att hitta tycker jag och uppnås endast om jag "styr upp" vad man får och inte får göra. Och då blir jag den sura mamman som sprider bitterhet och det vill jag inte heller vara.
Min fråga är; är det bara jag som tycker det är svårt att hitta balansen? Hur gör ni? Om man har aktiviteter som idrott etc så löser det sig kanske naturligt, men jag vill inte vara styrd av aktiviteterna heller. Jag vill ha det lagom :-)
Helger och vad man gör av dem Postade detta på Ordet är fritt, men det passar även in här eftersom vår stora kille börjar bli tonåring och det känns lite relaterat.
Hur ser era helger ut?
Jag funderar mycket på det där och tycker det är svårt att få balans i aktiviteter och vila. Vi har två barn på 10 och 12 år. På helgerna vill de ibland hänga med kompisar och ibland BARA hänga. Hänga innebär oftast att man BARA sitter framför tv:n eller sitt spel eller telefon. Alltså bara. En hel dag kan det ju bli. Om inte vi vuxna säger ifrån. Och det kommer jag till nu. Vi vuxna gillar ju också att bara hänga. Förutom en promenad och kanske handla lite vill jag (förutom andra basic aktiviteter som tvätt och disk, etc) bara vara. Och då är det svårt att ställa krav på barnen att de ska vara kreativa. Jag spenderar gärna tid vid datorn (ser filmer och tv-serier) eller böcker och för egen del har jag väl inga problem med att göra bara det en hel dag, men jag får sån ångest över att jag ger barnen dåliga vanor som bara låter dem "slacka".
En bra balans vore guld, men den balansen är svår att hitta tycker jag och uppnås endast om jag "styr upp" vad man får och inte får göra. Och då blir jag den sura mamman som sprider bitterhet och det vill jag inte heller vara.
Min fråga är; är det bara jag som tycker det är svårt att hitta balansen? Hur gör ni? Om man har aktiviteter som idrott etc så löser det sig kanske naturligt, men jag vill inte vara styrd av aktiviteterna heller. Jag vill ha det lagom :-)
Vi har lite yngre barn i förskole- och tidig skolålder. Tycker själv också att det är viktigt att bara få vara. TV och spel är dock starkt begränsat och ingenting vi som föräldrar är särskilt intresserad av. Försöker engagera barnen i det vi gör, men gör också familjeutflykter till skogen, badhuset, museum, promenad/picknick mm. Det som händer hemma hos oss när alla bara får vara är att TV och spel efterfrågas möjligen, men det blir nästan alltid nej. Barnen leker mycket med varandra och spelar musik och läser. De ägnar sig också att pyssla själva med olika saker. Och förstås kompisar här eller de åker till kompisar. När nu den äldsta börjar ha kompisar med telefon så drar jag mig inte för att säga ifrån när den tas fram bara för att sitta och spela.
2
Vi har lite yngre barn i förskole- och tidig skolålder. Tycker själv också att det är viktigt att bara få vara. TV och spel är dock starkt begränsat och ingenting vi som föräldrar är särskilt intresserad av. Försöker engagera barnen i det vi gör, men gör också familjeutflykter till skogen, badhuset, museum, promenad/picknick mm. Det som händer hemma hos oss när alla bara får vara är att TV och spel efterfrågas möjligen, men det blir nästan alltid nej. Barnen leker mycket med varandra och spelar musik och läser. De ägnar sig också att pyssla själva med olika saker. Och förstås kompisar här eller de åker till kompisar. När nu den äldsta börjar ha kompisar med telefon så drar jag mig inte för att säga ifrån när den tas fram bara för att sitta och spela.
Jag är inte den som gillar att hänga, på helgerna är jag ute och åker skidor och skridskor, eller cyklar, promenerar, klättrar osv. Min man är likadan.
Men det har INTE smittat av sig på barnen, de skulle utan problem kunna hänga en hel dag. Och jag klarar inte av att låta dem göra det, jag blir tokig.
Ibland får vi dem med oss ut på våra aktiviteter, ibland inte. I helgen fick vi med dem ut på en enkel promenad med fika. Annars tjatar jag på dem att i alla fall ta en promenad själva.
3
Jag är inte den som gillar att hänga, på helgerna är jag ute och åker skidor och skridskor, eller cyklar, promenerar, klättrar osv. Min man är likadan.
Men det har INTE smittat av sig på barnen, de skulle utan problem kunna hänga en hel dag. Och jag klarar inte av att låta dem göra det, jag blir tokig.
Ibland får vi dem med oss ut på våra aktiviteter, ibland inte. I helgen fick vi med dem ut på en enkel promenad med fika. Annars tjatar jag på dem att i alla fall ta en promenad själva.
Vi styr upp ganska mycket här, trots barn på snart 14 och 12 år. Finns inte en chans att de får sitta framför tv/dator/spel en hel helg...
Mycket beror på vilka kompisar de har, om det är vänner som är aktiva, som är ute och cyklar, spelar boll, åker longboard etc. Dottern och hennes vänner hittar alltid på saker som att baka, spela teater, dansa. Sonen och hans vänner får jag ibland sparka ut, men det funkar det med.
Sen får barnen följa med oss på långpromenad, ut och springa några km - helst 5 km - maken och sonen cyklar mountainbike. Dottern gör cheerleading tre timmar varje lördag, superbra! Ibland går vi på nåt museum eller åker på utflykt hela familjen.
Aktiviteter är faktiskt bra, om det är en hyfsad omfattning som inte tar över allt annat. Barnen har gjort några triathlons för barn och gillade det, inte sånt man gör varje helg direkt.
Ja ibland blir man less, det känns som om man måste jobba för att aktivera... Först springer jag en mil på morgonen, och sen måste man ta med barnen ut på en runda på eftermiddan för att de måste RÖRA på sig...
4
Vi styr upp ganska mycket här, trots barn på snart 14 och 12 år. Finns inte en chans att de får sitta framför tv/dator/spel en hel helg...
Mycket beror på vilka kompisar de har, om det är vänner som är aktiva, som är ute och cyklar, spelar boll, åker longboard etc. Dottern och hennes vänner hittar alltid på saker som att baka, spela teater, dansa. Sonen och hans vänner får jag ibland sparka ut, men det funkar det med.
Sen får barnen följa med oss på långpromenad, ut och springa några km - helst 5 km - maken och sonen cyklar mountainbike. Dottern gör cheerleading tre timmar varje lördag, superbra! Ibland går vi på nåt museum eller åker på utflykt hela familjen.
Aktiviteter är faktiskt bra, om det är en hyfsad omfattning som inte tar över allt annat. Barnen har gjort några triathlons för barn och gillade det, inte sånt man gör varje helg direkt.
Ja ibland blir man less, det känns som om man måste jobba för att aktivera... Först springer jag en mil på morgonen, och sen måste man ta med barnen ut på en runda på eftermiddan för att de måste RÖRA på sig...
Intressant att höra. Tror att vi kommer att göra som ni varefter det börjar finnas telefoner och datorer på ett annat sätt. Hitta roligare saker att göra :-) Och kommer säkert att få styra för att se till att det blir så.
5
Intressant att höra. Tror att vi kommer att göra som ni varefter det börjar finnas telefoner och datorer på ett annat sätt. Hitta roligare saker att göra :-) Och kommer säkert att få styra för att se till att det blir så.
Lite nyfiken, på vilket sätt brukar det lösa sig av sig självt? Jag ser ju till att mina tonåringar rör på sig, men jag har ofta funderat på om de skulle ta egna initiativ om jag bara lät dem vara.
7
Lite nyfiken, på vilket sätt brukar det lösa sig av sig självt? Jag ser ju till att mina tonåringar rör på sig, men jag har ofta funderat på om de skulle ta egna initiativ om jag bara lät dem vara.
nån ringer och lockar ut på något.. ibland kommer de på något via skype som de vill göra ihop och går då iväg. Ibland blir de helt enkelt mätta på dataspelandet och går ifrån. Nån gång emellanåt gör vi gemensamma saker som de är med på..
Sen vet jag inte om jag numera har så mkt emot data sittande. En helt sann historia:
fick barn ungefär samtidigt med en väninna som hade helt andra åsikter gällande spel än vad jag hade (då) Hennes barn satt i princip vid dator ALL ledig tid tills hn fyllde 16... sen vaknade hn upp släppte datorn och använde den sen ytterst sporadiskt.
JAG var då stenhård, max en h/ dag vid datorn = min unge var ute jämt. Och gjorde sattyg... trots gedigna försök lyckades jag aldrig intressera för nåt vettigt intresse.
Vid 18års ålder fick hn inget lämplighetsintyg för körkort och hn har ett litet register hos polisen...
Det har gått bra ändå i slutänden.. idag har hn jobb och sköter sig (men inget körkort) Men ibland funderar jag hur tillvaron sett ut utan mina regler...
Var och en avgör givetvis själv men mina sladdisar har en annan sorts uppväxt
Bara måste...... allt....
8
Varierar nån ringer och lockar ut på något.. ibland kommer de på något via skype som de vill göra ihop och går då iväg. Ibland blir de helt enkelt mätta på dataspelandet och går ifrån. Nån gång emellanåt gör vi gemensamma saker som de är med på..
Sen vet jag inte om jag numera har så mkt emot data sittande. En helt sann historia:
fick barn ungefär samtidigt med en väninna som hade helt andra åsikter gällande spel än vad jag hade (då) Hennes barn satt i princip vid dator ALL ledig tid tills hn fyllde 16... sen vaknade hn upp släppte datorn och använde den sen ytterst sporadiskt.
JAG var då stenhård, max en h/ dag vid datorn = min unge var ute jämt. Och gjorde sattyg... trots gedigna försök lyckades jag aldrig intressera för nåt vettigt intresse.
Vid 18års ålder fick hn inget lämplighetsintyg för körkort och hn har ett litet register hos polisen...
Det har gått bra ändå i slutänden.. idag har hn jobb och sköter sig (men inget körkort) Men ibland funderar jag hur tillvaron sett ut utan mina regler...
Var och en avgör givetvis själv men mina sladdisar har en annan sorts uppväxt
Jag håller inte med om att umgänget mellan vuxna sker mest via datorn. Jag använder sociala medier knappt alls och mail med vänner handlar bara om brev till de som är långt bort eller meddelanden om när var hur vi ska träffas. Däremot ägnar jag massor med tid åt att ta hand om många barn och träffa vänner.
Hur gamla var de när de började sitta vid datorn/Tv:n för det mesta? Jag tänker att det har stor betydelse hur gamla barnen är.
9
Jag håller inte med om att umgänget mellan vuxna sker mest via datorn. Jag använder sociala medier knappt alls och mail med vänner handlar bara om brev till de som är långt bort eller meddelanden om när var hur vi ska träffas. Däremot ägnar jag massor med tid åt att ta hand om många barn och träffa vänner.
Hur gamla var de när de började sitta vid datorn/Tv:n för det mesta? Jag tänker att det har stor betydelse hur gamla barnen är.
vad man tillåter från start och hur umgänget runtom ser ut. Dataintresset har funnit sen de var små men användandet av det som socialt medium från ca 10 ungefär.
Bara måste...... allt....
10
Det beror nog på hur man är själv också vad man tillåter från start och hur umgänget runtom ser ut. Dataintresset har funnit sen de var små men användandet av det som socialt medium från ca 10 ungefär.
Jag har väl inget emot datasittandet i sig, fast jag tycker att man måste röra sig också. Äldsta sonen är konstnärlig och använder datorn i sitt skapande, men han får ont i nacken, axlarna och händerna när han sitter länge och då får man ju se till att han tar pauser innan han drar på sig någon skada.
Och yngsta sonen... ja, han kanske skulle kunna bli mätt på att spela om vi lät honom bestämma själv, men det verkar inte så.
11
Jag har väl inget emot datasittandet i sig, fast jag tycker att man måste röra sig också. Äldsta sonen är konstnärlig och använder datorn i sitt skapande, men han får ont i nacken, axlarna och händerna när han sitter länge och då får man ju se till att han tar pauser innan han drar på sig någon skada.
Och yngsta sonen... ja, han kanske skulle kunna bli mätt på att spela om vi lät honom bestämma själv, men det verkar inte så.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
