Valja strider?

[qvinna]

Min 6 arige son har eventuellt lite AS drag. Hans pappa har sakert AS (enligt mig, som kollat pa internet en hel del, men inte ar nagon expert) och hans storebror (inte min son) har diagnostiserad AS.

Vissa saker om min son stammer in pa AS, men andra saker inte alls. jag tycker inte att det just nu ar lage for att efterfraga diagnosbestammning. Han gar pa en bra skola (utomlands) dar jag har berattat om mina misstankar for lararna. Det funkar mestadels bra for honom pa skolan.

Med detta i atanke, vill jag garna ha era rad.
Min son ar snabb med att ta till vald (om nagon kompis slar honom eller retas, eller nagon vuxen sager nagot han inte gillar). Han ar valdigt kanslig, och klanger mycket pa mig, och aven pa sin pappa (vi bor inte ihop). Han ar valdigt man om att han ska ha ratt, att inte nagon ska gora nagot som ar orattvist mot honom, att han ska vinna alla spel, och han vill garna bestamma lekar bland jamnariga. Han visar ibland brist pa empati, men inte alltid.

Han traffar mina/sina slaktingar 2-3 ggr per ar, och tycker det ar valdigt roligt. Det har da hant att flera av oss (jag och andra slaktingar) har lekt med honom, tex spelat fotboll, och han vill diktera reglerna, och haft lite brist pa empati (huvudsaken har varit att det varit bra for honom, andra ska inte komma med asikter). Min bror tycker da att jag ar alldeles for lam, som inte tar itu strangt med min son, och tillrattavisar honom. Jag tycker att jag har nog med att visa nolltolerans mot vald och vissa andra beteenden, och att sonen forst och framst ska fa en trevlig stund med slaktingarna, eftersom det ar sa sallan.

Kanske ar jag for mesig, jag vet att min bror har bra installning till barnuppfostran i allmanhet ... kanske borde jag vara hardare? Eller ska jag kanna av lite och ta nagra saker i taget vad betraffar tillsagningar?

[Grannen]

Hur gör hans pappa? Det viktiga är att ni gör någorlunda lika.
Det låter exakt som att du beskriver en pojke jag känner, och problemet där är att pojken har helt olika regler hos mamma och pappa, och så blir det konflikter varje dag i skolan där han går för att han vill bestämma allt precis hela tiden. Man kan inte ta semester från uppfostran bara för att man ska ha så trevligt. Man måste vara konsekvent, annars blir barnet väldigt förvirrat och börjar manipulera sin omgivning.

[qvinna]

Ja, det ar ett problem, vi reagerar inte likadant.
Pappan uppmuntrar att han ska sla tillbaka om nagon slar honom, och tycker alltid att sonen ska fa sin vilja fram "for han ar ju sa liten". Pappan ger alltid efter for sonens tarar,
Och sonen forsoker verkligen att manipulera omgivningen. Jag gar inte

[qvinna]

.. pa det, men pappan och manga andra i sonens omgivning (en del kompisar och deras foraldrar).

min dator gor lite som den vill, det forst inlagget sprang ivag!

[Tweedy]

Att ta till våld, ska ALDIG finnas som ett alternativ. Det är ni föräldrar som får lära ert barn olika strategier för de olika situationerna som uppstår/har uppstått, just för att han inte klarar av det själv. T.ex kan en strategi vara att gå undan och vara själv en stund.
Tänk dig själv om pojken fortsätter med att lösa sina konflikter med våld när han är 15 år. Det ses inte med blida ögon ju äldre han blir. Och om man tittar på lagen så är det olagligt att bruka våld....

Pojken behöver även lära sig att man inte alltid kan vinna alla spel och annat vardagligt som sker i hans liv. För en vacker dg kommer han stöta på rejäla hinder och hur löser han dem då?!

Det stora problemet, som jag ser det, är att om pappan har samma problematik som barnet, så kommer han inte kunna se det på samma sätt om du. Så rent krasst så kommer han alltid handskas med problemen på sitt sätt, eftersom han saknar vissa funktioner, precis som din son/söner.

När det gäller att spela fotboll med släktingar så får ni förekomma pojken genom att diktera reglerna INNAN ni spelar. Ni kanske tom behöver skriva upp dem, just för att vissa saker behöver nog vara klart innan ni kör igång.

Så gör jag tex på mitt jobb om jag vet med mig att någon elev kan tänja på reglerna. Då sätter vi upp dom TILLSAMMANS och det är inte bara en person som bestämmer, just för att undvika konflikter utefter spelets gång. Smidigt som bara den!

Sen är pojken så pass liten att han har inga referensramar - det är här då ni föräldrar ska gå in och visa/berätta. Ni ska vara hans guider och precis som någon skrev, så kan man inte ta semester från strukturen och reglerna, det ska ALLTID finnas.

Jag tycker du ska låna lite böcker om AS. Kolla även in på www.autism.se så kanske du hittar något av värde.

Maila om du undrar mer! Lycka till!

[Ulle+3]

Det låter som att din son kan vara allt ifrån en helt normal sexåring till en kille med as eller annat. Sexåringar är ju helt normalt ungefär som en as-person!

Men oavsett hur det är med den saken så ser ju du att han är nånting "extra" och hans största bekymmer verkar vara hans oflexibilitet. Sen visar sig tex i att ha svårt att anpassa sig till andras behov och viljor och att förstå att saker ibland inte blir just såsom han tänkt sig och föreställt sig.

Min erfarenhet är att ju mer oflexibilitet person jag har framför mig ju större krav på min egen flexibilitet. Där ingår att kunna förutse hans reaktioner, att förbereda honom minutiöst på allt som ska ske, vad som kan tänkas uppstå som han själv inte har tänkt sig osv.
Att kunna lägga upp dagen utifrån hans behov (tex lista ut innan hur mycket han orkar hålla ihop sig utan att det blir bråk, vilka konflikter som brukar uppstå med vilken person, se till att han får mat innan blodsockret blir för lågt osv) och hela tiden ligga steget före. Attvsom Tweedy föreslog göra upp reglerna i förväg är ett bra exempel.

Att säga ifrån på skarpen när det gäller våld räcker, allt det andra han gör som "bara" är trista beteenden tycker jag det fungerar bättre med att mota genom att nonchalera det dåliga och starkt uppmuntra det positiva. Skulle du skälla på honom för allt han gör har du snart en liten kille som känner sig misslyckad, missförstådd och dålig och förmodligen får ännu svårare att agera socialt trevligt.

Och, det viktigaste, om vi vuxna ser till att ligga steget före, vara där och förbereda, uppmuntra det bra och optimera hans förutsättningar att bete sig "bra" kommer tillfällena där behov av att "vara sträng" eller säga ifrån automatiskt att minimeras.

Ang. att pappan och du gör så olika så är det ju svårt för dig att komma runt det. Du kan inte göra mer än försöka förklara för pappan vad du tycker är rätt, men aldrig att du ska börja göra lika fel som pappan för att uppnå nån sorts konsekvens.
Om du gör rätt kommer pojken att märka att saker blir lättare och bättre på "ditt sätt" och fortsätta bete sig på det sätt som uppmuntras och ger resultat.

Strunta i vad omgivningen tycker att du borde göra och inte borde göra. Det enda då MÅSTE göra är att läsa boken Explosiva barn av Ross.W.Green

Jag har haft två såna barn som din pojke och de har inte fått mycket skäll eller tillsägelser men massor av beröm och jag har verkligen jobbat skiten ur mig med att förutse, förbereda, tillrättalägga. Och de har blivit trevliga, bra ungdomar med sin goda självkänsla intakt.

[qvinna]

Tackar alla som svarat, vad glad jag blev over lite respons!

Jag har absolut noll-tolerans vad betraffar vald, de har dom ocksa pa skolan, och pa fritids. Problem ar att pappan ger andra budskap. Jag har pratat med pappan om detta, men har projekterar bara sin egen barndom pa sonen. (jag har faktiskt forstaelse for att pappan slogs i sin barndom, det var valdigt speciella forhallanden). Sonen traffar pappan ung. ett dygn i veckan, men det satter ju sina spar det ocksa. Jag har aven tagit nagon samtal med bada narvarande "det pappa menar ar sakert att om det inte fungerar att saga nej, stopp och springa till nagon vuxen, eller att bara springa ivag, och om detta hander igen och igen, da maste man eventuellt sla, men den situationen hander ju aldrig, for nagon vuxen finns ju alltid dar, Eller hur, pappa?" Da kanner faktiskt pappan att han maste halla med mig ... Fast det ar ju lite svart att bedoma for ett barn, sa annars sager jag alltid att man aldrig slar.

Jag har sa sakteliga forsokt att vanja honom vid att han inte vinner allt, men ratt som det ar har han haft en jobbig period, och dessutom forlorat mot storebror I allt, och legat under med 10-0 I fotbollen pa fritids, och da har det kannts som om han kanske behover vinna mot mamma ett tag till.
Radet om att prata igenom reglerna innan, tar jag till mig, det var en bra ide. Det finns forstas en risk att han da sager att han bara leker om hans regler anvands, men annars blir det ju ingen lek.
Pa skolan har lararna ocksa anmarkt pa hans inflexibilitet, mest vad betraffar lekar med kompisar. Kanske ska prova med “forberedelser” for en del saker (tex sporter), jag vet att AS personer ofta behover det, men for en del saker funkar det faktist bast med forberedelse i slsta minuten for honom.
Att ge honom mat med jamna mellanrum funkar hyfsat pa veckorna, men samre under helger; han blir namligen “aldrig” hungrig, och har alltid varit svar med mat. Det ar lattare for skola och fritids att tvinga honom an det ar for mig.
Ja, jag resonerar ocksa sa att jag kan ju inte gnalla om allt, utan koncentrerar mig pa de viktigare sakerna (tex vald). Sa ni tror det ar ratt, att halla igen om nagra andra, mindre viktiga saker? Han hade dessutom lite morka upplevelser for ett par ar sedan, som har just borjat igen i terapi for (orkar inte ga in pa det nu), sa jag kan tycka att det, plus ett par basala saker ar viktigast att koncentrera sig pa. Fast empatisidan har jag alltid kampat lite med, det ar ju ocksa valdigt viktigt ...

Han har nog lite AS drag, jag har forstatt att tex cykla kan vara en svarighet. Nu ska dom snart cykla pa skolan, och det blir inte kul ... fast froken vet hur det ar.

[Birgitta97]

Klart du ska fortsätta välja dina strider! Här var tex dotterns rum en frizon för henne i alla år hon bodde hemma, jag stängde dörren och lät henne bestämma själv hur hon ville ha det där inne. Någon gån i bland fick jag gå in och hämta disk och tvätt, men det behövdes nte ofta. De gemensamma ytorna hade jag krav på hur de skulle se ut, man fick inte slänga vad som helst omkring sig i hallen, köket och v-rummet. Det funkade bra här!