Personligheter

[Billyboysmamma]

Vad för personligheter har era bebisar och vad gör de nu kring 9 månader? Ser längre ned i en tråd att en del börjat säga riktiga ord - fantastiskt!

Hedda är en pratsam (säger inga "riktiga" ord - vad jag känner till) och glad tjej. Så länge hon får mat är hon på gott humör. Otroligt social. Ett ex. Vi är i en skoaffär (väldigt barnvänlig sådan, där jag bor) där hon kryper omkring och kikar och - eh, smakar på skor. Tur att det bara var regnstövlar hon kom åt. I alla fall, hon kryper fram till ett par barn som nog är 5 och 8. De provar skor och hon jollrar sitt "hej, hej, här kommer jag" och sätter sig hos dem. De gillar henne tillbaks och de kramar henne (!). Och tom föräldrarna ler och säger "vad söt du är". Obs, hon har det inte från mig. Det är från min mans sida.

Och så älskar hon att vi busar med henne - gärna olika grimaser - som hon försöker härma.
Hon försöker verkligen härma det man gör. Om jag blåser på henne så blåser hon tillbaks. Hon har sedan 1 vecka ställt sig upp utan stöd men det blir 1-2 sekunder och sedan "duns" på rumpan. Dessutom är hon mer förtjust att stoppa saker i munnen än sina bröder. Så det gäller att reka platsen hon för tillfället är på så att hon inte sätter något i halsen.

[SaJoMa]

Malte är en glad kille som inte är särskilt svårflirtad till leenden eller småskratt så de små risgrynen syns. Envisare än synden, men det är väl en bra egenskap när man ska lära sig en massa nytt (och svårt att bli annat med tjuriga envisa föräldrar). Han är även väldigt energisk om man jämför honom med andra bebisar vi träffar i tex föräldrargrupp. Igång hela tiden, tittar nyfiket på saker, vill vara med och har massor med myror i brallan. Det är sällan vi bara kan sitta och mysa, men det kommer kanske senare? Vi har ju lite mys kvar vid amningen då han kan smygvila.
Pratar gör han massor vissa dagar. Igår skrattade vi åt honom när han plötsligt sa "howdoyoudo" till mej. Vi visste inte han var en sån fena på engelska, men man blir väl det om man är odlad på Greys-repriser i magen. Jag svarade såklart I'm fine thanks, how are you?
Han har ärvt sin pappas totala brist på simultankapacitet (ingen myt här, jag lovar!) och kan verkligen bara göra en sak åt gången. Så om han ståtränar en dag gör han bara det (nästan) och inget annat funkar. Inte mycket prat, äter inte mycket och vi byter massor med kissblöjor. Nästa dag vilar han från motoriska utvecklingen och babblar som bara den. En tredje dag är det pottan som funkar och det går 3 blöjor på hela dygnet (han är nattorr sen ett par veckor). Kan även vara halvdagar med teman så han kör en grej förmiddag och en annan eftermiddag-kväll.
Det är så spännande att följa utvecklingen och förstå hur mycket de förstår långt innan de kan kommunicera allt de förstår med oss!

[Snuffsetuffsan]

Troya är en riktig solstråle, inte ofta hon är på dåligt humör (förutom nu någon vecka då hon fått sin första tand, men det är ju inte hon egentligen). Hon älskar människor och sitter gärna i allas knän samtidigt, ler och flirtar med allt och alla.

Nu vid 9 månader kan hon vinka, klappa händerna, pussas, komma upp i krypställning men har inte tagit några krypsteg än, gå om man håller henne i händerna, säger "Titta där" eller bara "Titta", ibland säger hon "Tack tack" när hon får något och så säger hon "Hej hej", dock väldigt sällan.

[Snuffsetuffsan]

...hamnar hon på mage trycker hon sig bakåt med armarna och snurrar runt, så hon far omkring över hela golvet.