Är jag sträng?

[Anonym]

Ja, hur ska man förklara detta, men äldsta barnet brukar få besök av sina kompisar, vilket jag tycker är hur bra som helst, men det finns en som verkligen är lite mer än de andra barn.
Tex:
jag bjuder på efterätt, barnet tar en bit av varje, sedan biter barnet i varje bit och lämnar resten för att säga att denne inte tyckte att det var gott och hen tycker inte om just den sorten eftertätt.

Medan jag förbereder middagen springer barnet och säger att det luktar gott, när ska vi äta, får hen äta här mm och då tänkte jag att hen är kanske hungrig och vill äta, då säger jag ok till att hen äter middag hos oss, lägger till hen också på talriken, men då tar hen en liten bit och sedan spottar hen allt hen hade i munnen och säger att det var inte alls gott.
Sen händer det annat där jag känner att hen är lite för mycket, hen påverkar mitt barn också och mitt barn gör som hen, även om i vanliga fall är mitt barn inte som hen, men jag hanterar det hela lugnt och tänker inom mig att hen inte ska ha efterrätt eller middag hos oss mer, jag säger inte det till barnet eller barnets mamma, jag välkomnar de varje gång de vill hälsa på, men på ett moget sätt undviker just efterrätts dagar och berättar att hen inte kan äta middag hos oss för att hen inte hinner, hens föräldrar hämtar hen snart mm.

Sist hen var här tyckte jag att det gick lite för långt, vi var ute och lekte, barnen hade jeans på sig, när vi kom hem så lekte de lite och sedan satt hen på min säng med fötterna på min kudde och läste en bok, då berättade jag för hen och mitt barn att jag vill inte att de sitter på min säng och läser, deras strumpor och byxor är inte så rena för att de kan sitta på min säng och min kudde och läsa en bok, det hen gör är att hen tar av sig strumporna och sätter sig igen med fötterna på min kudde, samma gör mitt barn, då blir jag lite irriterad och förklarar att deras kläder inte rena att de kan sitta på min kudde och be de att gå ner från min säng och sitta och läsa någon annanstans, vi bor trångt och därför delar rum, de får vara i hela huset men inte på min säng.

Barnet frågar varje gång om hen få äta hos oss och då säger jag att vi inte hinner då hens föräldrar kommer snart, jag känner inte att jag vill ställa fram maten tidigare för att hen ska äta hos oss.

Jag är för att barnen ska inte vara för rena mm, men är det inte lite för mycket med att de ska sitta med samma kläder som de lekt ute med i skogen och med fötterna på kudden?

Jag hat haft flera barn hos mig och detta barn är den första jag känner att hen är lite för mycket.

Är jag för sträng som säger till för en sån sak?

[Anonym]

Jag glömde visst nämna att barnet är 9år gammal.

[arigato]

Nää du är inte för sträng, vill du inte ha barnen i din säng är det helt okej.
För mig är det inte okej att sitta och spotta ut mat eller bete sig olämpligt vid matbordet.
Det är mina regler som gäller i mitt hus och det tycker jag att mina barns kompisar har snappat upp väldigt snabbt.
Mina barn följer reglerna som finns hos kompisarnär de är där.
Jag har sagt till barn som varit här att vi hoppar inte i soffan, inga skor inomhus, inte äta med fingrarna, sitta ordentligt vid matbordet, inte springa runt med mat i munnen osv.......då är jag betydligt mer sträng än vad du är!

[Malinau]

Tycker inte alls att du är sträng! Tycker att det här barnet är ouppfostrat och om ingen säger till barnet hur man uppför sig så blir det bara om och om igen så att folk inte vill ha med barnet. Tyvärr brukar det ju inte hjälpa att säga till föräldrar, men sätt gränser i ditt eget hem, absolut. Nej, man sitter inte med fötterna på någons kudde. Det är ju ganska äckligt! Jag skulle inte göra det med min egen ens.

[Snuffsetuffsan]

Men fy vilket ouppfostrat barn! Jag hade gjort som du, undvikit att bjuda på mat och hade heller inte tyckt det var ok att de satt med skitiga kläder i min säng.

Du är inte för sträng!

[Snuffsetuffsan]

...hade den ungen dessutom påverkat mitt barns betéende hade jag nog dessutom försökt undvika att ha det barnet hemma på besök öht. :P Haha!

[-Allis-]

Nä, några fötter på kudden hade inte varit okej men du ska nog vara lite tydligare. Förklaringen "dina byxor och strumpor är inte så rena" gjorde förmodligen att nioåringen tänkte jamen då tar jag av mig dem då.

Min son har alla slags kompisar. Någon behöver av olika skäl kommandospråk utan krångliga förklaringar. "Inga ungar i sängen" hade räckt för honom. Inte sedan förskoleåldern har jag varit med om att barn spottat ut mat och då har de fått gå ut till badrummet och göra det, absolut inte vid bordet. Självklart kan de inte tycka om allt, det gör ju inte vi heller, men man kan uttrycka det på olika sätt.

En enda gång sa min pojke till sin förskolelärare att maten smakade bajs och då fick hon spader (hon har världens bästa tålamod annars). Sedan dess är han drillad i att säga att det inte passar hans smak om det är något han inte gillar. Det låter trevligare och han förolämpar inte någon genom att spotta eller säga att det smakar äckligt eller bajs. När hans kompisar är här säger han till dem att säga samma sak haha.

Om mitt barn hade spottat ut mat hemma hos någon så hade jag velat veta det, annars hade jag ju som förälder inte kunnat hjälpa honom att göra på rätt sätt. Nästa gång kan du väl ta ett snack med mamman, inte för att göra en stor grej av det (för det är det ju liksom inte) utan mer för att berätta vad som hänt under lekstunden.

[LillaHon]

oj, trodde barnen var i dagis ålder 5, max 6 år när du beskrev dem. Den ungen hade inte varit välkommen särskilt ofta, hade försökt styra in mitt barn på att leka med ngn annan, ialf efter skoltid. (Nu har jag inte läst de andra svar du redan fått...)

[Raisa_S]

Tycker inte du är sträng. Barnet verkar inte ha fått mig sig vissa saker hemifrån.
Jag tycker inte att barnens kompisar har i föräldrarnas sovrum att göra faktiskt och brukar säga till om de är där. När en av sonens kompisar är där stänger jag dörren.

[Anonym]

Tack till alla för svar
Då är det inte jag som är så utomjordig
Jag hade gärna stängt en dörr, men vi bor ju trångt och det där är barnens rum också, så tyvärr stänga dörren funkar inte, ett litet problem är att mitt barn tar efter när just den kompisen är här, ytters tyvärr så undviker jag att barnet kommer hit och när barnet är här så försöker jag se till att inget mat serveras och om mellanmål ska fram så har jag nu även lärt mig att begränsa det, jag har inte alls varit med om det tidigare. Mitt barn brukar få hem kompisar minst en gång till två gånger i veckan och aldrig träffat på ett barn som bete sig så där. Tyvärr så hjälper inte det att säga till för att då struntar barnet i det jag säger. Sist barnet var här så ville den äta här och jag vill inte, men va hen tjatat om det och jag känner att jag inte vill såra barnet och säga varför jag inte vill ta fram mat när hen är här, men samtidigt att ett barn tjatar så mycket på mig, hhmmm, jag tycker synd om hens mamma faktiskt och hoppas verkligen att mitt barn inte bete sig så där när mitt barn är hos andra. Nää säga till mamman hjälper säkert inget, och nu undviker jag att hen äter här, jag kan självklart tycka att det är ok att inte tycka om maten, men att spotta ut det och bete sig otrevligt vid matbordet tycker jag inte är ok.
Jag tog i allafall ett snack med mitt barn om att inga fötter eller sittande på min säng eller kudde, alltså mitt barn visste att de inte fick men eftersom det andra barnet gjorde det så gjorde mitt barn samma sak...

Jag får helt enkelt styra lite mer att det barnet inte kommer hit ofta, jag tycker att det är synd då jag tycker om när mitt barn har kompisar här, jag vill gärna träffa mina barns kompisar mm, men just denna... som bete sig så där, jag vet inte hur ofta hen får åka till andra kompisar om hen bete sig så där, kan vara något att kolla och nämna det lite lätt för mamman, för att ifall hen åker till andra barn och bete sig där på samma sätt så är det inte särskilt ofta då hen får åka till kompisar då, inte många föräldrar kanske orkar med detta...
Men tack alla för alla svar

[mary poppins]

Har haft samma erfarenhet och helt enkelt varit rak och tydlig. Och vänlig förstås. Barnet i fråga är vid det här laget tio år och jag uppfattar att hen gillar att vara hos oss just därför att hen vet vad som gäller. Jag blir testad som om jag vore hens mamma. Och därhemma finns det inte så tydligt staket att luta sig på. Brukar inte undvika vissa kompisar men drar mig inte för att vara förälder när det behövs. Det är ju vårt hem.

[Lotta S med J]

Jag tycker inte alls du ska styra så att barnet inte kommer till er och leker. Du ska förklara för barnet/barnen att hemma hos er bestämmer du och att regler ska följas. Håll sedan ett extra öga på dom under en tid och markera direkt när du upptäcker något olöämpligt. Vid maten kan du fråga om barnet vill äta och att om denne väljer att äta så gäller det att informera att vi äter upp maten och tackar för maten efteråt. Då ger du barnet en chans att välja om den vill äta just den maten. Informera föräldrarna att du begär att deras barn följer era regler och det kan jag nästan garantera att de tycker är bra. Jag har själv harft ett liknande barn som kompis till min son och efter han förstod reglerna så gick det jättebra sedan. De hade inte samma regler hemma och barn kan ju inte läsa tankar utan måste vägledas.
Bryt inte deras fina vänskap utan ge barnet en chans! Lycka till!

[Lotta S med J]

Jag tycker inte alls du ska styra så att barnet inte kommer till er och leker. Du ska förklara för barnet/barnen att hemma hos er bestämmer du och att regler ska följas. Håll sedan ett extra öga på dom under en tid och markera direkt när du upptäcker något olämpligt. Vid maten kan du fråga om barnet vill äta och att om denne väljer att äta så gäller det att informera att vi äter upp maten och tackar för maten efteråt. Då ger du barnet en chans att välja om den vill äta just den maten. Informera föräldrarna att du begär att deras barn följer era regler och det kan jag nästan garantera att de tycker är bra. Jag har själv haft ett liknande barn som kompis till min son och efter han förstod reglerna så gick det jättebra sedan. De hade inte samma regler hemma och barn kan ju inte läsa tankar utan måste vägledas.
Bryt inte deras fina vänskap utan ge barnet en chans! Lycka till!

[gossan]

För mig känns du väldigt otydlig, undvikande och osäker och förmodligen förmedlar du ett veligt intryck till barnet. Jag personligen skulle inte undvika ett sånt barn utan ge tydliga signaler om reglerna i huset. "Nix, inga barn på min säng! Upp o hoppa, ni får sitta i soffan i stället!" skulle jag ha sagt.

Ang maten skulle jag ha frågat barnet när det ber att få äta: "Ja, men tycker du om stuvade makaroner/fiskgratäng/köttsoppa då? För förra gången du var här spottade du ut maten och det tycker inte jag är trevligt. Du får gärna äta här men du får tänka efter innan om den mat vi ska äta verkligen är något du gillar. För annars är det ingen ide, då är det bättre att du äter hemma." Ang efterrätten - "Ta EN bit först och smaka på den. Tycker du om den så får du en till".

De kompisar som jag har känt avoghet inför har varit elaka barn och barn som gör riktigt ofog, alltså inte bus utan typ skadegörelse o sånt. Då har jag sett till att bryta kontakten mellan det barnet och mitt barn.

[Snuffsetuffsan]

Jag hade inte känt att det är mitt jobb att uppfostra någon annans barn, så hade inte alls velat ta det "ansvaret" ens hemma hos oss. Kan andra in sköta sig, barn som vuxen, så kan de vara någon annanstans. But that's just me

[Anonym TS]

Jag håller med här

[Anonym TS]

Tack igen till alla som svarat.
Jag har flera yngre barn i huset, och denna kompis är väldigt snabb och kan ignorera mig eller det jag säger väldigt snabbt också. Utnyttjar tillfället om något av de yngre som kräver min uppmärksamhet och bete sig otrevligt.
Jag tyckte att jag var tydlig med maten mm, även efterrätten, det var barnet som bara tjatat och tjatat om att den vill ha mm, men sedan betet sig värre än min 3åring. Jag känner inte heller att jag ska behöva springa efter och vara som vakt, även min 1åring vet att inga strumpor eller fötter på kudden och denna regel gäller i alla hus oavsett mitt eller grannens eller andra kompisar. Så jag kan inte förstå att detta barn kan bete sig så otrevligt i andras hem.
Visst, kanske barnet har flera bekymmer eller den kanske vill testa gränser i mitt hem mm, men jag känner inte att jag ska behöva uppfostra ett ytterligare barn som är hos oss på besök. Sånt ska tillhöra föräldrarna, jag känner att det jag kan göra är att visa mina regler och in mina regler gäller det si o så, annars får man kanske inte hälsa på lika ofta, så detta blir något som barnet få bestämma.
sist barnet var här och jag vägrade servera maten i förtid mm eller ta fram något som bara det barnet vill ha så och när jag sa ifrån ang kudden så blev barnet så sur att denne ville inte ens leka längre efteråt och när dennes mamma kom så klagade barnet över hur tråkigt det var att hälsa på mm.
Ja, så nej tack, barnet får gärna hälsa på men denne få bete sig trevligt...

[Malinau]

I någon mån tycker jag att man som vuxen alltid har ett visst ansvar för barn i synnerhet när de är i ens hem. Men när det gäller så där grundläggande saker som de bara faktiskt ska kunna så förstår jag helt att du tröttnat.

VI har haft lite liknande med en kompis här och det är så uppenbart att han inte fått lära sig hemma och att de inte bryr sig. Både jag och en annan förälder har försökt prata med dem, men de fattar inte och de vill inte fatta. Han får liksom stöd hemifrån att svina hemma hos andra och då hjälper ju inte så mycket tyvärr.

Reagerade inte mamman när ungen klagade över sitt besök hos er? Om inte så kan du nog inte förvänta dig någon framgång med att tala med henne heller.

[Anonym TS]

Absolut, så tar jag ansvaret för barnen som är hos oss på besök och se till att de har det bra, är de ute och leker så ska de leka inom gränsen till trädgården och inte gå för långt bort utan hålla sig till husets gräns mm, ja, men såna som du skrev grundläggande saker så självklart förväntar jag mig att ett så stort barn ska kunna.

Jag hann inte berätta för mamman just om fötterna på kudden mm men jag hann berätta att jag sa nej till några saker som att sitta och spela spel framför datorn och mamman bara tyckte att jag gjorde rätt i att sa nej.

Men sen dess så har inte barnet velat komma hit heller, skönt för mig tänker jag, men nu dyker det upp också att barnet går inte heller hem till andra barn...

hmm, svårt detta...
Jag får säkert tillfälle att träffa mamman igen så får vi kanske prata om det mer.

[synd66]

Tycker absolut inte du är för sträng