Jag vet inte om det här är rätt grupp eller ställe att skriva detta men jag tycker att jag har något viktigt att säga!
Min mamma var under 40 år när hon kom i klimakteriet själv var jag då under 10 år och förstod inget av det då. Min 15 år äldre syster var också i 40 års åldern och sa till mig då att tänk på detta när du blir runt 40 och vill ändra ditt liv. Det kan vara hormonerna som spökar.
Jag har haft detta lite i bakhuvudet när min mens började strula för ca 3 år sen då var jag 41 år. I min värld och i mitt huvud så är klimakteriet något som halv befolkningen genomgår och det ska bara genomlevas!
I januari blev jag, efter en slitig höst på jobbet, sjukskriven med diagnosen utmattningssyndrom. Jag har aldrig känt att jag tillhör gruppen som kan bli utbränd, korkat i sig förstås för det är klart att jag fattar att alla kan bli detta. Jag gick till vårdcentralen, blev sjukskriven, fick något att sova på samt tvingade mig till sköldkörtelprover. Inget var fel där utan jag vara bara trött, sov och var helt genom-ledsen, grät bara någon tittade på mig.
Min syster påminde mig om min ålder och sa att hon kände igen symtomen. jag tog upp det med läkaren på VC som sa att det trodde han nog inte men om jag ville så kunde jag ju själv ta kontakt med gyn.
Sjuksköterskan på gyn trodde nog inte heller riktigt på mig utan sa att om det varit mycket på jobbet så var jag nog utbränd! Hon sa att du vet hur viktigt mat och motion är för att motverka klimakteriebesvär. Där bröt jag ihop fullständigt och hon satte upp en tid åt mig.
Jag fick till slut träffa en mycket trevlig och sympatisk gynekolog som direkt sa att jag behöver inte ta några blodprover på dig för att konstatera att du är i klimakteriet. Han tog prover också och de bekräftade det han sa. Det intressanta han sa var att om man kommer i ett tidigt klimakteriet har man en ökad dödlighet med 30%. Dels i självmord för att man mår så dåligt utan att förstå varför men även i andra sjukdomar som kan debutera pga av detta. Han sa också att de studier med östrogen som påvisar ökad risk för bröstcancer om man inte har någon ärftlighet är tveksamma och påvisar inget klart samband.
För mig var valet i det läget inte så svårt. Jag prövade Indivina och efter en vecka ungefär började jag kunna se över sänggaveln och kände hur krafterna kom åter. Detta är nu ca tre månader sen och jag kan nästan inte fatta hur jag mådde. Jag pratar med många om detta och förstår att den allmänna uppfattningen är att klimakteriet pratar man inte så högt om, jag kanske att man har vallningar.
Eftersom halva befolkningen hamnar i klimakteriet så borde det pratas mycket mer eller kanske högre om detta. Det är också viktigt att man som kvinna har lite koll på sin mammas klimateriedebut för att bättre kunna vara med på sin egen resa. När jag pratar om detta kan min man tycka att jag pratar med vem som helst om detta och undrar om det inte känns mer privat. Nej något som 50% av befolkningen har kan inte vara privat.
Det är inte ok att behöva må dåligt om det finns hjälp att få! Hur tror ni det hade varit om männen hade haft dessa klimakteriebesvär?
Tack för ordet.
1
Tidigt klimakterium Jag vet inte om det här är rätt grupp eller ställe att skriva detta men jag tycker att jag har något viktigt att säga!
Min mamma var under 40 år när hon kom i klimakteriet själv var jag då under 10 år och förstod inget av det då. Min 15 år äldre syster var också i 40 års åldern och sa till mig då att tänk på detta när du blir runt 40 och vill ändra ditt liv. Det kan vara hormonerna som spökar.
Jag har haft detta lite i bakhuvudet när min mens började strula för ca 3 år sen då var jag 41 år. I min värld och i mitt huvud så är klimakteriet något som halv befolkningen genomgår och det ska bara genomlevas!
I januari blev jag, efter en slitig höst på jobbet, sjukskriven med diagnosen utmattningssyndrom. Jag har aldrig känt att jag tillhör gruppen som kan bli utbränd, korkat i sig förstås för det är klart att jag fattar att alla kan bli detta. Jag gick till vårdcentralen, blev sjukskriven, fick något att sova på samt tvingade mig till sköldkörtelprover. Inget var fel där utan jag vara bara trött, sov och var helt genom-ledsen, grät bara någon tittade på mig.
Min syster påminde mig om min ålder och sa att hon kände igen symtomen. jag tog upp det med läkaren på VC som sa att det trodde han nog inte men om jag ville så kunde jag ju själv ta kontakt med gyn.
Sjuksköterskan på gyn trodde nog inte heller riktigt på mig utan sa att om det varit mycket på jobbet så var jag nog utbränd! Hon sa att du vet hur viktigt mat och motion är för att motverka klimakteriebesvär. Där bröt jag ihop fullständigt och hon satte upp en tid åt mig.
Jag fick till slut träffa en mycket trevlig och sympatisk gynekolog som direkt sa att jag behöver inte ta några blodprover på dig för att konstatera att du är i klimakteriet. Han tog prover också och de bekräftade det han sa. Det intressanta han sa var att om man kommer i ett tidigt klimakteriet har man en ökad dödlighet med 30%. Dels i självmord för att man mår så dåligt utan att förstå varför men även i andra sjukdomar som kan debutera pga av detta. Han sa också att de studier med östrogen som påvisar ökad risk för bröstcancer om man inte har någon ärftlighet är tveksamma och påvisar inget klart samband.
För mig var valet i det läget inte så svårt. Jag prövade Indivina och efter en vecka ungefär började jag kunna se över sänggaveln och kände hur krafterna kom åter. Detta är nu ca tre månader sen och jag kan nästan inte fatta hur jag mådde. Jag pratar med många om detta och förstår att den allmänna uppfattningen är att klimakteriet pratar man inte så högt om, jag kanske att man har vallningar.
Eftersom halva befolkningen hamnar i klimakteriet så borde det pratas mycket mer eller kanske högre om detta. Det är också viktigt att man som kvinna har lite koll på sin mammas klimateriedebut för att bättre kunna vara med på sin egen resa. När jag pratar om detta kan min man tycka att jag pratar med vem som helst om detta och undrar om det inte känns mer privat. Nej något som 50% av befolkningen har kan inte vara privat.
Det är inte ok att behöva må dåligt om det finns hjälp att få! Hur tror ni det hade varit om männen hade haft dessa klimakteriebesvär?
Tack för att du lyfter det här. Vad var det för sjukdomar som man skulle va observant på? Du skrev att det fanns "en ökad dödlighet med 30% på grund av självmord och andra sjukdomar", om man kom i tidigt klimakterium.
Vore tacksam om du har lust att svara, för jag är rädd att jag kanske också snart är på väg dit.
Skönt att du hittat något som fått dig att må bättre.
2
Hej,
Tack för att du lyfter det här. Vad var det för sjukdomar som man skulle va observant på? Du skrev att det fanns "en ökad dödlighet med 30% på grund av självmord och andra sjukdomar", om man kom i tidigt klimakterium.
Vore tacksam om du har lust att svara, för jag är rädd att jag kanske också snart är på väg dit.
Skönt att du hittat något som fått dig att må bättre.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
