Skola? Någon som har barn på Montessori?

[Anonym]

Hej!

Jag har en son som ska börja ettan till hösten. Han är intelligent och före jämnåriga vad gäller flera saker men ffa matte, läsning, allmänorientering. Socialt är han dock lite hämmad och blyg och har drag av asperger.
Jag har jobbat hårt under hela förskoleklassen för att ta hem kompisar etc och det har gått ganska bra. Han leker även med syskonens kompisar när det finns sådana hemma. Nu har dock den kompis som han varit med en del och som han själv betraktar som bästis visat att han inte vill längre. och senaste tiden har det varit trögt med övriga vänner även om han är med så att säga på raster etc.
Vi bor i en småborgerlig småstad där känslan är att om man inte följer vissa normer är man helt enkelt inte med i den sociala smeten. Vi föräldrar är akademiker och trivs eg bättre i större städer där urval och acceptans ofta kan vara större.
Nu har jag börjat fundera på flytt, eller ev byta skola och då funderat på Montessori.
Jag har ingen erfarenhet av deras pedagogik och ska kontakta dem, men finns någon av era barn inom denna skolform och hur fungerar det isåfall? Fördelar? Nackdelar?

[_annae_]

Har inte haft barn i Montessoriskola, men är det inte så i den typen av skola att barnet självt ska ta mycket ansvar för planering och genomförande av sin skoldag? I så fall skulle inte jag, som har ett barn med diagnosticerad AS och ADHD, välja den skolan.
Min son har ofantligt stort behov av rutiner och struktur. Man kan inte be honom att planera och själv komma igång med arbeten för han saknar den motorn. Det blir dessutom mer och mer krav ställda på barnen ju äldre de blir, sonen klarade sig på att han är ruskigt smart fram till och med trean, men i fyran blev det tydligt att de krav på självgående som ställdes på honom (icke Montessori) blev för mycket och han har därför fått flytta till en skola som har en Aspergerenhet förutom vanlig grundskola. Så här i efterhand kan jag se att det hade varit mycket enklare om vi hade fått diagnos tidigare och kunnat få sonen till specialklass redan till fyran.

[Anonym]

Hej!
Tack för ditt svar. Jag förstår din poäng.
Vår son är dock relativt välfungerande, tex det inte så att han låser sig eller fastnar i något, han är inte i behov av struktur på ett speciellt sätt, så han passar liksom inte helt med en aspergerdiagnos än iallafall.
Det kan helt klart komma att ändra sig, men vi tycker att de framsteg han gör är så pass bra att vi vill ge det en chans.
Finns någon annan här i forumet som har barn på montessori?

[Anonym]

Varför kan du inte göra ett besök på en Montessori-skola? Då lär du ju känna av om din son passar eller inte.

Med min erfarenhet inom NPF (20 år) så har jag inte stött på någon ungdom som passat som "handen i handsken" på en Montessori-skola. Det är en speciell pedagogik där barn förväntas följa deras utvecklingsstadier, vilket jag tvivlar på eftersom dessa barn/ungdomnar har en speciell problematik som inte alltid följer den normala utvecklingsnivån.

Sen förväntas det att de ska arbeta så fritt som möjligt. Vilket också inte alltid fungerar med barn/ungdomar inom NPF-problematiken.

[_annae_]

Min son var också välfungerande i lågstadiet. Det var när det började ställas krav som hans svårigheter började visa sig...

[Kattalemur]

Jag har två av mina barn (3år+8år) på Montessori-skola. Detta är min erfarenhet av Montessori:
Vår skola är en mindre skola med de plus och minus det innebär (bara 55barn från 6-12år i åldersintegrerade klasser, dvs förskoleklass-1:an och 2-3:an osv. samt ett dagis med ca 35 barn).
Min mellanson är 8 snart 9 och går i 2:an. Det fungerar faktiskt riktigt bra nu. Han har både asperger och ADHD och får nu medicin för ADHD (innan kunde han nästan inte koncentrera sig alls) och efter att han började med det så fungerar det jättebra trots att fler drag av aspergern börjat visa sig (är numera väldigt tävlingsinriktad och ska bli bäst och har svårt att förstå hur hans handlingar påverkar andra känslomässigt). Han har det mest svårt i det sociala aspekten men den hade ju varit detsamma på en skola med annan pedagogik. Där är det ett plus att skolan är liten.
Montessori handlar mycket om fritt val, ta eget ansvar, men främst att utvecklas i sin egen takt inte efter några klara mallar som en del tror, men det verkar som att även i skolor med "vanlig" pedagogik (kommunala och privata) så ställs mer och mer krav på eget ansvar när de kommer upp i klass 3-4-5 vilket gör livet svårare för våra asp-barn.
Vår skola har anpassat hans fria val något och gör egentligen för varje barn upp individuella planer som passar det barnets utvecklingsnivå både vad gäller kunskap och att ta eget ansvar. Det är faktiskt riktigt bra. Det betyder att han kan välja att jobba mycket med matte som han numera älskar och alla ämnen läses integrerade så att man t ex tränar svenska medan man håller på med en uppsats om naturvetenskap osv. (men det är väl inte så ovanligt i den vanliga skolan heller) Sedan gör ålderintegreringen att det går att variera var man är i utveckling i olika ämnen, och de lär mycket från varandra i gemensamma arbeten.
Tror varje skola och framför allt lärare är unika, går inte helt och hållet att säga vad som är bäst.
Bra frågor att ställa vid besök/fundering är om man kan göra individanpassningar för varje barn eller om skolan anser att det ska vara lika för alla. När de är öppna för idéer från oss föräldrar och vi jobbar åt samma håll fungerar det ju bäst. En annan fråga är hur mycket möjligheter de har att sätta in extra resurser när det behövs. Här är det en nackdel med en liten skola (en större kan lättare omfördela resurser), sen beror det ju på kommunen man bor i hur mycket skolan får extra...
Ska tillägga att vår son också är välfungerande (än så länge) i de flesta sammanhang. Vi får se om det fortsätter som nu (Hoppas!!!)
Vi har även en äldre pojke som är 10 och har Autistiskt syndrom och normalbegåvning. Han är inte alls lika välfungerande och klarar inte egna beslut utan behöver mycket styrning och klara gränser och regler. Han skulle aldrig klara denna skola. Han går sedan förskoleklass i en specialklass för barn med diagnoser inom autismspektrat på en annan skola. Den är ok i många kunskapsaspekter men alldeles för lite social träning då det är för få barn och nästan inga i hans ålder.
Därför vill jag för 8-åringen att han ska kunna gå kvar så länge som det är bra för honom, men är öppen att flytta honom till en liknande klass när/om det inte fungerar/han mår dåligt.
Förlåt mitt långa svar...

[Birgitta97]

Om din son har ett eget driv och nyfikenhet, är förmögen att ta initiativ osv kan kanske Montessori fungera just nu. Man ska dock vara väldigt medveten om att alla former av autism blir tydligare med stigande ålder, eftersom omgivningens krav och förväntningar blir högre.

Min dotter har klarat skolan bra rent akademiskt, men med mycket handledning och hjälp med prioriteringar. Hon är normalbegåvad, men har atypisk autism, svårigheter främst på det sociala området, men även när det gäller förmågan att bedöma konsekvenser, ta andras perspektiv osv. Den typen av styrning som just hon behövt är jag tveksam till om man får inom Montessori. Men din son kanske behöver andra saker...?

[elsatrulsa]

"Hjälp mig att göra det själv" är en av Montessoripedagogikens grundtankar, därför har jag min dotter där. Pedagogiken lämpar sig bra både för dem som har det svårt och för dem som har det lätt för sig; sk. särbegåvade. På min dotters skola har man valt att satsa på barn med npf-problematik och autism, bland annat har en lärare gått kurser för att särskilt kunna bemöta de barn som har npf-diagnoser.

Jo, pedagogiken bygger mycket på eget ansvar, men man får också mycket hjälp och vägledning där det behövs.

Skolan grundades av Maria Montessori, efter studier på "utvecklingsstörda" kontra "friska" barn. Här kan du läsa lite om henne och hennes tankar. Hon var egentligen läkare från början, men det känner du kanske till redan.

http://www.montessorisodermalmsbarne...edagogiken.htm

Dock passar inte pedagogiken för alla, med tanke på att man inte har så mycket katederundervisning. På min dotters skola har de dock valt ett mellanting mellan traditionell skola och Montessori.

Min dotter har ingen diagnos. Vi valde skolan eftersom jag tycker att pedagogiken ger utrymme för att själv utveckla ett eget sätt att tänka och dra slutsatser. Något man har nytta av i vidare studier men även i vardagen.

Om jag var du, så skulle jag kontakta skolan på din ort, fråga hur de arbetar och vad för resurser ditt barn kan få där. Jag tycker det är värt att testa, skulle ditt barn inte trivas, så finns säkert andra möjligheter inom vanliga kommunala skolan.

Hoppas ni hittar det ni söker oavsett vilken pedagogik ni väljer. Det finns ju även andra alternativa pedagogiker, Waldorf och Reggio Emilia för att nämna ett par andra.

[Anonym]

MIn son som har AS gick pa Montessoriskola i 6-ars och 1:an, sedan flyttade vi utomlands. For hans del var det toppen, for han blev sedd och fick utvecklas i sin egen takt. Han larde sig lasa pa egen hand nar han var 5, sa medan de andra barnen i hans 1-2-3-klass hade bokstavstraning fick han ga till biblioteket och lasa tillsammans med mellanstadiebarnen. Deras material ar valdigt praktiskt och det hjalpte honom att fa se och kanna pa abstrakta saker som matte och inte bara behova rakna mekaniskt. Dessutom fanns det gott om personal pa skolan, sa han behovde aldrig kanna sej ensam trots att han inte lekte med de andra barnen. Innan han borjade pa skolan var jag dar flera ganger och pratade med personalen och berattade om hans svarigheter, sa tillsammans gjorde vi upp en plan som fungerade valdigt bra. For min sons del var Monterssoriskolan den allra basta han nagonsin gatt i.

Mitt tips ar att du besoker skolan sjalv en gang, pratar med personalen och om du kanner att det kan funka, besok skolan ett par ganger med din son,

Lycka till!

[Nöjd montessoriförälder]

Vi har våra tre barn i montessoriverksamhet. Ett av dem funkar fint på egen hand, hen hade nog passat in i vilken verksamhet som helst. Ett av barnen är smart men lite lat och trögstartad, hens pedagoger har varit strålande på att få i gång barnet och hen presterar bra med starthjälp så att säga. Och vårt tredje barn med rätt kraftig NPF-problematik har en fantastisk skolgång, väl anpassad efter de speciella behov funktionsnedsättningen medför. Hen har resurs, stort fokus från specialpedagog etc.

Hjälp mig att göra det själv heter det inom montessori. Inom en välfungerande montessoriverksamhet stöttar man barnen att klara sig utifrån sina förutsättningar, de får ta det ansvar de är mogna för helt enkelt. Montessori är dessutom en mycket visuell pedagogik, vilket är bra för många barn med NPF-problematik.

Jag tycker ni ska besöka några olika skolor och därefter gå på känslan om vilken som passar er familj bäst,