Hej,
Jag har en styvdotter på 11 år, idag sa hennes mamma att hon vill prata om 11-åringens matvanor och att hon tycker att hon äter för mycket och blir "fetare" varje vecka. Tjejen är 11 och spelar volleyboll 2 dagar i veckan i minst 1,5 timme per gång + att hon har match nästan varje helg och är aktiv i scouterna. JAG kan inte se att hon ens är mullig. Hon är lång för sin ålder och utvecklas i rasande takt. Jag blir rädd när hennes mamma vill att hon inte ska få äta så mycket. Hon växer så det knakar ungen ju. Är lika lång som sin mamma nu. Jag vet att jag som utomstående inte har rätt att tycka till om hur vill uppfostra sin dotter, men jag blir livrädd att vi kommer ha en 12-åring med ätstörningar nästa år. Ska tillägga att mamman jobbar som idrottslärare och är fitnessinstruktör på kvällar och helger. Enligt min sambo har hon en "konstig" syn på mat. Hon är väldigt smal enligt mig och det skulle inte förvåna mig om hon i alla fall har haft någon typ av ätstörning. Min sambo ska ha ett samtal med henne i veckan om just "ätfrågan" och han kan inte heller se att dottern är tjock. Hon äter bra med mat och jag tycker inte man kan säga till en växande snart tonåring att hon endast får äta så och så mycket mat. Hon äter massa grönsaker och frukt och okej, som alla andra ungar gillar hon kakor, godis och dricka. Men vilka barn gör inte det?! Hon smäller ju inte i sig det varje dag. Men hon smyger lite med kakor i skåpen, vilket jag kan förstå om min mamma säger att jag aldrig får äta det...
Vad hade ni gjort?
1
Begränsa ätandet? Hej,
Jag har en styvdotter på 11 år, idag sa hennes mamma att hon vill prata om 11-åringens matvanor och att hon tycker att hon äter för mycket och blir "fetare" varje vecka. Tjejen är 11 och spelar volleyboll 2 dagar i veckan i minst 1,5 timme per gång + att hon har match nästan varje helg och är aktiv i scouterna. JAG kan inte se att hon ens är mullig. Hon är lång för sin ålder och utvecklas i rasande takt. Jag blir rädd när hennes mamma vill att hon inte ska få äta så mycket. Hon växer så det knakar ungen ju. Är lika lång som sin mamma nu. Jag vet att jag som utomstående inte har rätt att tycka till om hur vill uppfostra sin dotter, men jag blir livrädd att vi kommer ha en 12-åring med ätstörningar nästa år. Ska tillägga att mamman jobbar som idrottslärare och är fitnessinstruktör på kvällar och helger. Enligt min sambo har hon en "konstig" syn på mat. Hon är väldigt smal enligt mig och det skulle inte förvåna mig om hon i alla fall har haft någon typ av ätstörning. Min sambo ska ha ett samtal med henne i veckan om just "ätfrågan" och han kan inte heller se att dottern är tjock. Hon äter bra med mat och jag tycker inte man kan säga till en växande snart tonåring att hon endast får äta så och så mycket mat. Hon äter massa grönsaker och frukt och okej, som alla andra ungar gillar hon kakor, godis och dricka. Men vilka barn gör inte det?! Hon smäller ju inte i sig det varje dag. Men hon smyger lite med kakor i skåpen, vilket jag kan förstå om min mamma säger att jag aldrig får äta det...
Vad hade ni gjort?
Jag är uppvuxen med en mamma med rättså stort kontrollbehov över vad vi åt och inte åt. Det har inte haft några positiva effekter alls. Om det hade stannat vid att vara restriktiv med rent onyttiga saker så hade det nog funkat men ett ständigt pekande på om jag var lagom smal hade effekten att jag hade dåliga matvanor i övre tonåren och yngre vuxen ålder. Men har alltid haft komplex för att min kropp inte riktigt duger. Har aldrig varit överviktig och är nu rejält medelålders och fortfarande helt normalviktig. Din situation är ju lite svår eftersom du inte är hennes första mamma, men om jag vore du skulle jag inte göra något alls. Tjejen verkar ju leva sunt. Möjligen fungera som motvikt och inte alls prata om vikt utan bara bekräfta ett sunt leverne.
2
Jag är uppvuxen med en mamma med rättså stort kontrollbehov över vad vi åt och inte åt. Det har inte haft några positiva effekter alls. Om det hade stannat vid att vara restriktiv med rent onyttiga saker så hade det nog funkat men ett ständigt pekande på om jag var lagom smal hade effekten att jag hade dåliga matvanor i övre tonåren och yngre vuxen ålder. Men har alltid haft komplex för att min kropp inte riktigt duger. Har aldrig varit överviktig och är nu rejält medelålders och fortfarande helt normalviktig. Din situation är ju lite svår eftersom du inte är hennes första mamma, men om jag vore du skulle jag inte göra något alls. Tjejen verkar ju leva sunt. Möjligen fungera som motvikt och inte alls prata om vikt utan bara bekräfta ett sunt leverne.
Tack för ditt inlägg och råd, det var väldigt öppet och ärligt. Väldigt informativt att få veta hur det kan kännas för min styvdotter. Hon är världens finaste, goaste och sköter sig perfekt i skolan och hemma. Vill att hon ska vara glad och tillfreds med sig. Så länge hon är lycklig så är jag.
Det jag tycker är extra jobbigt i situationen är att hennes lillebror på 10 år är helt tvärt om. Han äter inga grönsaker eller ingen frukt utan bara onyttigt men han har anlaget att vara skinn och ben trots det. Hans mamma säger ingenting om hur han äter för att han är smal... Medan dottern får allt påpekande som är nyttig. Även sonen påpekar allas vikt, vår 10 månaders son är fet enligt honom, han är dock en normal liten kille med lite hull vilket jag tackar gudarna för att han har tills den dagen han blir förkyld/magsjuk och allt rasar. Vi, jag och min sambo tycker att man som barn ska få njuta av lite godis och en dricka när det är helg eller kalas. Som sagt kommer de bli påminda om alla "ideal" man ska leva upp till senare i livet. Nu känns det lite som om vi är de onda, att vi stoppar dem fulla med fett och socker. "Varje gång de kommer till mig är de fetare" Vill inte att det ska bli en infekterad relation mellan oss 4 "föräldrar" så barnen mår dåligt av det.
3
Tack för ditt inlägg och råd, det var väldigt öppet och ärligt. Väldigt informativt att få veta hur det kan kännas för min styvdotter. Hon är världens finaste, goaste och sköter sig perfekt i skolan och hemma. Vill att hon ska vara glad och tillfreds med sig. Så länge hon är lycklig så är jag.
Det jag tycker är extra jobbigt i situationen är att hennes lillebror på 10 år är helt tvärt om. Han äter inga grönsaker eller ingen frukt utan bara onyttigt men han har anlaget att vara skinn och ben trots det. Hans mamma säger ingenting om hur han äter för att han är smal... Medan dottern får allt påpekande som är nyttig. Även sonen påpekar allas vikt, vår 10 månaders son är fet enligt honom, han är dock en normal liten kille med lite hull vilket jag tackar gudarna för att han har tills den dagen han blir förkyld/magsjuk och allt rasar. Vi, jag och min sambo tycker att man som barn ska få njuta av lite godis och en dricka när det är helg eller kalas. Som sagt kommer de bli påminda om alla "ideal" man ska leva upp till senare i livet. Nu känns det lite som om vi är de onda, att vi stoppar dem fulla med fett och socker. "Varje gång de kommer till mig är de fetare" Vill inte att det ska bli en infekterad relation mellan oss 4 "föräldrar" så barnen mår dåligt av det.
Hej igen, lillebror börjar säkert äta grönsaker varefter sålänge det finns tillgängligt. Kommentarerna om babyn är ju lite intressanta, varför fäller han dem? Tjatas det mycket hemma hos de andra föräldrarna tro? Kanske bekräfta hans kommentar med att "Ja han är fet - det brukar bäbisar vara, de växer så fort att de hinner knappt med annars under de första två åren" Eller nåtsånt, jag tänker för att normalisera. Om nu de andra föräldrarna pratar mycket utseende så kan ju ni prata innehåll utan att argumentera emot, bara visa på att det är er ståndpunkt, så har ju barnen chans att välja ståndpunkt själva. Jag tänker i termer av påståenden som tex "Jag tycker inte att det är inte hur man ser ut, det är vad man stoppar i sig" "Jag tycker att det viktiga med maten är att den ger kroppen näring och energi och att kroppen mår bra" Ni får väl anpassa till situationen och när det passar att säga vad. Men jag menar för att de ska får höra något annat. Sen är det klart att nyttig mat slår onyttig alla dagar, men intrycket är inte att ni verkar leva osunt.
Och jag har som sagt inga goda erfarenheter av ett ständigt pekande på hur smal jag är eller inte. Bara en självkänsla naggad i kanten. Hade de bara serverat sund mat och visat ett sunt leverne med lagom rörelse och möjligen sagt ifrån vad de tyckte om jag hade valt att äta mkt onyttigt, så hade jag varit normalviktig utan komplex. Även i tonåren.
4
Hej igen, lillebror börjar säkert äta grönsaker varefter sålänge det finns tillgängligt. Kommentarerna om babyn är ju lite intressanta, varför fäller han dem? Tjatas det mycket hemma hos de andra föräldrarna tro? Kanske bekräfta hans kommentar med att "Ja han är fet - det brukar bäbisar vara, de växer så fort att de hinner knappt med annars under de första två åren" Eller nåtsånt, jag tänker för att normalisera. Om nu de andra föräldrarna pratar mycket utseende så kan ju ni prata innehåll utan att argumentera emot, bara visa på att det är er ståndpunkt, så har ju barnen chans att välja ståndpunkt själva. Jag tänker i termer av påståenden som tex "Jag tycker inte att det är inte hur man ser ut, det är vad man stoppar i sig" "Jag tycker att det viktiga med maten är att den ger kroppen näring och energi och att kroppen mår bra" Ni får väl anpassa till situationen och när det passar att säga vad. Men jag menar för att de ska får höra något annat. Sen är det klart att nyttig mat slår onyttig alla dagar, men intrycket är inte att ni verkar leva osunt.
Och jag har som sagt inga goda erfarenheter av ett ständigt pekande på hur smal jag är eller inte. Bara en självkänsla naggad i kanten. Hade de bara serverat sund mat och visat ett sunt leverne med lagom rörelse och möjligen sagt ifrån vad de tyckte om jag hade valt att äta mkt onyttigt, så hade jag varit normalviktig utan komplex. Även i tonåren.
ps. Det är ju väldigt invaderande av den andra mamman att tjata om maten, för mig är det en ganska privat sak, vad man tycker om och hur hungrig man är. Barnen skulle nog behöva få stöd i att se att det är deras val vad de stoppar i sig och därmed kunna bära ansvaret för konsekvenserna. Då behöver ingen tjata.
5
ps. Det är ju väldigt invaderande av den andra mamman att tjata om maten, för mig är det en ganska privat sak, vad man tycker om och hur hungrig man är. Barnen skulle nog behöva få stöd i att se att det är deras val vad de stoppar i sig och därmed kunna bära ansvaret för konsekvenserna. Då behöver ingen tjata.
Stackars tjej. Jag känner igen mig lite, var också idrottstjej men när jag gick in i puberteten i 11-årsåldern och började lägga på lite hull på höfter, lår, bröst osv... som man gör i den åldern... så var första intrycket att jag blev just fetare. För jag blev ju rundare jämfört med innan. Man vill att ens barn ska vara barn och det kan vara svårt att inse att de redan är så gamla så det är dags för puberteten. Stötta tjejen. Det är NORMALT att börja lagra underhudsfett i den åldern!
(Min pappa tog för vana att komma med påpekanden om min vikt redan när jag var i den åldern. Och det gör han fortfarande, senast när han ringde för att gratulera mig på 43-årsdagen. Det tog 32 sekunder innan han sa nåt om min vikt... Och jag är fortfarande mycket aktiv idrottare.)
6
Stackars tjej. Jag känner igen mig lite, var också idrottstjej men när jag gick in i puberteten i 11-årsåldern och började lägga på lite hull på höfter, lår, bröst osv... som man gör i den åldern... så var första intrycket att jag blev just fetare. För jag blev ju rundare jämfört med innan. Man vill att ens barn ska vara barn och det kan vara svårt att inse att de redan är så gamla så det är dags för puberteten. Stötta tjejen. Det är NORMALT att börja lagra underhudsfett i den åldern!
(Min pappa tog för vana att komma med påpekanden om min vikt redan när jag var i den åldern. Och det gör han fortfarande, senast när han ringde för att gratulera mig på 43-årsdagen. Det tog 32 sekunder innan han sa nåt om min vikt... Och jag är fortfarande mycket aktiv idrottare.)
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
