Hej! Behöver lite råd o tankar från er! Har en i vanliga fall glad o snackig 10-åring, går fyran. Alltid varit väldigt verbal, spillevink och rättskaffens, med ett varmt hjärta. Nu i en veckas tid så grubblas han mest hela tiden och blir ledsen. Det handlar om allt, funderingar kring sex, hur äldre ser ut, när man kan dra tillbaka förhuden, men även om han kanske sagt något dumt (vilket han knappt ens gör!!!) han har liksom skuldkänslor för allt och känner en oro. Just nu är han en mammagris, men det växlar. Jag låter honom prata, men säger även att han inte måste berätta om han gjort något litet bus för 2 år sen. Att allt han funderar över är normalt (sex o även annat). Tror att det börjar bli lite bättre - men bra är det inte ännu. Tror det blir bra med sommarlov, har plockat bort lite aktiviteter oxå. Men i helgen blev vi uppringda ang om han ville spela handboll i en "svår" grupp - de hade uppmärksammat honom. Detta kom förvisso bra - att boosta honom. Men vill ju inte har för mycket aktiviteter... Vad gör jag med all denna svårmod?!??!
1
Jobbiga tankar hos 10-åringen... Hej! Behöver lite råd o tankar från er! Har en i vanliga fall glad o snackig 10-åring, går fyran. Alltid varit väldigt verbal, spillevink och rättskaffens, med ett varmt hjärta. Nu i en veckas tid så grubblas han mest hela tiden och blir ledsen. Det handlar om allt, funderingar kring sex, hur äldre ser ut, när man kan dra tillbaka förhuden, men även om han kanske sagt något dumt (vilket han knappt ens gör!!!) han har liksom skuldkänslor för allt och känner en oro. Just nu är han en mammagris, men det växlar. Jag låter honom prata, men säger även att han inte måste berätta om han gjort något litet bus för 2 år sen. Att allt han funderar över är normalt (sex o även annat). Tror att det börjar bli lite bättre - men bra är det inte ännu. Tror det blir bra med sommarlov, har plockat bort lite aktiviteter oxå. Men i helgen blev vi uppringda ang om han ville spela handboll i en "svår" grupp - de hade uppmärksammat honom. Detta kom förvisso bra - att boosta honom. Men vill ju inte har för mycket aktiviteter... Vad gör jag med all denna svårmod?!??!
Lyssna och finns där för honom tror jag är det viktigaste. Bär hans svårmod en stund. Visa värme och kärlek och pröva att vända på hans resonemang också. Visa att man kan se saker på flera sätt. Tror att detta är helt normalt och kommer i perioder några gånger under uppväxten. Det är varje gång som världen blir större rent mentalt och upplevs mer otrygg ett tag som bryderierna kommer uppfattar jag. Och de måste de ju få göra, världen är ju inte alltigenom enkel och okomplicerad, eller ens särskilt god. Viktigt tror jag att göra det som jag uppfattar att du gör - bekräftar hans behov av att grubbla och lyssna på honom.
2
Lyssna och finns där för honom tror jag är det viktigaste. Bär hans svårmod en stund. Visa värme och kärlek och pröva att vända på hans resonemang också. Visa att man kan se saker på flera sätt. Tror att detta är helt normalt och kommer i perioder några gånger under uppväxten. Det är varje gång som världen blir större rent mentalt och upplevs mer otrygg ett tag som bryderierna kommer uppfattar jag. Och de måste de ju få göra, världen är ju inte alltigenom enkel och okomplicerad, eller ens särskilt god. Viktigt tror jag att göra det som jag uppfattar att du gör - bekräftar hans behov av att grubbla och lyssna på honom.
Åhh, tack snälla för dina tankar! Japp, jag finns där, prioriterar honom just nu. Känner att det kanske är liiiite bättre, tror det inte var gråt alls igår?!?! Kram
3
Åhh, tack snälla för dina tankar! Japp, jag finns där, prioriterar honom just nu. Känner att det kanske är liiiite bättre, tror det inte var gråt alls igår?!?! Kram
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
