Hej!
Jag undrar om något lyckats få stopp på ett barn som ger ifrån sig höga ljud och skrik.
Det har blivit en riktig plåga det senaste året att sonen (snart 10 år) gallskriker på offentlig plats.
Och då menar jag verkligen högt! Omgivningen får ont i öronen och vi får då hoppa av om vi t.ex. åker buss.
Vi blir också tvugna att fly fort från platser av sociala skäl, t.ex. om det är vänner till hans storasyster och deras föräldrar i närheten. Det kanske inte låter nödvändigt, men han skriker så högt att det framstår som vi har något typ av krissituation...
Finns det någon här som med framgång lyckats få bukt med beteenden av typen gallskrik?
Skulle gärna vilja ha tips!
Mvh,
Cpappa
1
Behandling mot (gall)skrik ???? Hej!
Jag undrar om något lyckats få stopp på ett barn som ger ifrån sig höga ljud och skrik.
Det har blivit en riktig plåga det senaste året att sonen (snart 10 år) gallskriker på offentlig plats.
Och då menar jag verkligen högt! Omgivningen får ont i öronen och vi får då hoppa av om vi t.ex. åker buss.
Vi blir också tvugna att fly fort från platser av sociala skäl, t.ex. om det är vänner till hans storasyster och deras föräldrar i närheten. Det kanske inte låter nödvändigt, men han skriker så högt att det framstår som vi har något typ av krissituation...
Finns det någon här som med framgång lyckats få bukt med beteenden av typen gallskrik?
Skulle gärna vilja ha tips!
Min fråga blir först varför skriker han? Kan ni se något mönster?
Är det ett sätt att slippa ifrån? Vet han att om jag skriker slipper jag detta?
Kan det vara så att han känner sig missnöjd över situationen/inte förstått vad som händer/ska hända?
Har bara träffat på detta i jobbet med 4-5 åringar som skrek när det var dags att avbryta något de höll på med för att göra något annat.
Att prata resulterade i gallskrik. Men med bilder funkar det oftast.
Är det likadant i skolan?
2
Min fråga blir först varför skriker han? Kan ni se något mönster?
Är det ett sätt att slippa ifrån? Vet han att om jag skriker slipper jag detta?
Kan det vara så att han känner sig missnöjd över situationen/inte förstått vad som händer/ska hända?
Har bara träffat på detta i jobbet med 4-5 åringar som skrek när det var dags att avbryta något de höll på med för att göra något annat.
Att prata resulterade i gallskrik. Men med bilder funkar det oftast.
Min minste med grav språkstörning, skrek så illa att jag och hans pappa fick snudd på tinnitus. Jag var mest utsatt eftersom jag var den som umgicks mest med honom. Jag hade ingen förhoppning om att han skulle bryta sitt beteende, eftersom storasyster bet och kastade hårda saker till hon blev åtta, nio. Lillebror hade stora språksvårigheter. Och extremt svårt att styra sitt röstläge. Han fick träna både med hängiven extraresurs någon gång i vecka, samt att han och jag hade stödtecken, och att jag i det absolut längsta försökte undvika att handla i affär om det inte var akut. Jag har tyckt att det har kännt lugnande för mig om jag redan innan hns utbrott, har pratat med honom pppå ett sätt så andra förstår att han är ett barn med särskilda behov. Det har ju inte krävts nägot särskilt av mig eftersom varje kommunikation med honom lätt klir extremt övertydlig. Men våran trygghet har kanske varit att vi har gått till ett begränsat antal affärer. Kanske ska du, om du inte redan bor i en mindre stad, låtsas om att det är en liten stad ( jag bygger upp min hela värld på att låtsat, det finns säkert många människor som vågar vara raka och prata som de vill oavset...) och berätta för tex kassörskorna om erat problem. Bara förankra med dem att ni har det här problemeet, och att det inte är något farligt, samt att ni jobbar på det men med basis av vad sonen/dottern klarar för tillfället. Om ni som föräldrar kan känna er trygga med att personalen över lag förstår er situation, så kan ni ju slappna av själva med. Kör med raka rör, det är mitt förslag. Och försök skanna vad som ev skulle kunna stressa honom.
3
Min minste med grav språkstörning, skrek så illa att jag och hans pappa fick snudd på tinnitus. Jag var mest utsatt eftersom jag var den som umgicks mest med honom. Jag hade ingen förhoppning om att han skulle bryta sitt beteende, eftersom storasyster bet och kastade hårda saker till hon blev åtta, nio. Lillebror hade stora språksvårigheter. Och extremt svårt att styra sitt röstläge. Han fick träna både med hängiven extraresurs någon gång i vecka, samt att han och jag hade stödtecken, och att jag i det absolut längsta försökte undvika att handla i affär om det inte var akut. Jag har tyckt att det har kännt lugnande för mig om jag redan innan hns utbrott, har pratat med honom pppå ett sätt så andra förstår att han är ett barn med särskilda behov. Det har ju inte krävts nägot särskilt av mig eftersom varje kommunikation med honom lätt klir extremt övertydlig. Men våran trygghet har kanske varit att vi har gått till ett begränsat antal affärer. Kanske ska du, om du inte redan bor i en mindre stad, låtsas om att det är en liten stad ( jag bygger upp min hela värld på att låtsat, det finns säkert många människor som vågar vara raka och prata som de vill oavset...) och berätta för tex kassörskorna om erat problem. Bara förankra med dem att ni har det här problemeet, och att det inte är något farligt, samt att ni jobbar på det men med basis av vad sonen/dottern klarar för tillfället. Om ni som föräldrar kan känna er trygga med att personalen över lag förstår er situation, så kan ni ju slappna av själva med. Kör med raka rör, det är mitt förslag. Och försök skanna vad som ev skulle kunna stressa honom.
Oj då! Vilken tokig skrift det blev. Hakar sig och blir konstigt... Jag hoppas det går att läsa ändå...
4
Oj då! Vilken tokig skrift det blev. Hakar sig och blir konstigt... Jag hoppas det går att läsa ändå...
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
