Hans son har Adhd och sambon har hela tiden menat att den inte är så grav. Han medicinerar och det ska enligt sambon bara vara för att koncentrationsförmågan ska förbättras.
Jag har under vår tid tillsammans sett sidor hos pojken som gör mig orolig. Han verkar sakna empati. Han kan utan tvekan kosta på sig att vara rent av elak mot sin syster och säga riktigt råa saker om henne både i och utan hennes närvaro.
Idag lekte han med min son och min sons kompisar. Vid ett tillfälle fick han chans att svara i min sons telefon då denne badade. Han ljög för kompisen, ville verka vara min son och lurade kompisen att de var på en annan badplats. Kompisen trodde ju på detta och dessutom att det varit min son som svarat.
När vi konfronterar bonusen verkar han inte direkt förstå hur illa detta var. Till saken hör att han inte tagit sin medicin idag. Jag vill hävda att hans impulskontroll saknas när han inte tagit sin medicin. Att han fungerar sämre på fler plan än bara koncentrationen...där är vi oense jag och sambon.
Ibland är jag säker på att sambon förnekar en del av hans sons svårigheter. Han tar det förstås som kritik när jag vill påpeka detta. Min son får inte veta att hans plastbror har adhd vilket jag oxå ifrågasätter....
Just nu är det tungt.
1
Sambons son Hans son har Adhd och sambon har hela tiden menat att den inte är så grav. Han medicinerar och det ska enligt sambon bara vara för att koncentrationsförmågan ska förbättras.
Jag har under vår tid tillsammans sett sidor hos pojken som gör mig orolig. Han verkar sakna empati. Han kan utan tvekan kosta på sig att vara rent av elak mot sin syster och säga riktigt råa saker om henne både i och utan hennes närvaro.
Idag lekte han med min son och min sons kompisar. Vid ett tillfälle fick han chans att svara i min sons telefon då denne badade. Han ljög för kompisen, ville verka vara min son och lurade kompisen att de var på en annan badplats. Kompisen trodde ju på detta och dessutom att det varit min son som svarat.
När vi konfronterar bonusen verkar han inte direkt förstå hur illa detta var. Till saken hör att han inte tagit sin medicin idag. Jag vill hävda att hans impulskontroll saknas när han inte tagit sin medicin. Att han fungerar sämre på fler plan än bara koncentrationen...där är vi oense jag och sambon.
Ibland är jag säker på att sambon förnekar en del av hans sons svårigheter. Han tar det förstås som kritik när jag vill påpeka detta. Min son får inte veta att hans plastbror har adhd vilket jag oxå ifrågasätter....
Att hålla diagnoser hemliga inom familjen, bådar inte gott. Man kan ju undra hur väl pappan acceptera diagnosen när han vill "mörka"...
Personligen kan jag ju tycka att alla bör veta, för då kan man ju lära sig att förstå varför pojken gör på ett visst sätt som kanske inte alltid följer normen.
Vad gäller medicineringen så kan det vara så att många funktioner försvinner då medicinen inte tas. Den ska ju ges regelbundet och det ska inte finnas utrymme för att experimentera just för att pojken behöver tabletterna och definitivt regelbundet. Ni gör inte barnet en tjänst om ni glömmer.
Hur väl förstår pojken att han äter medicin för sitt funktionshinder? Har föräldrarna varit ärliga mot honom?
Barn med ADHD har svårt att utveckla empati och det är ju där som ni vuxna spelar en stor roll. Det är ni som måste föregå med gott exempel, att lära vad som är rätt och fel. Tränas inte barnet, kan förmågan att lära sig, försvinna och det för gott.......Och hur kommer han då vara som blivande pojkvän/make när han blir vuxen?
Många kan tänka "psykopattankar" när barn beter sig så här och visst, det är fullt förståeligt. Men.. han har en NPF-diagnos och det är den som ni måste utgå ifrån. Pojken har stora sociala problem och stor empatibrist och bägge saker behöver tränas upp. Man kan inte bara sitta på rumpan och vänta på att allt ska falla in på honom. För det gör inte det! Han har ett funktionshinder som hindrar honom att greppa vissa saker.
Sen gäller det även till att som vuxen, ligga steget före. Du vet säkert idag många brister hos pojken och därmed kan ni inte ge utrymme för misslyckanden hos honom. För det är ju så det blir. Han blir stämplad och din son (och även ni vuxna) får lida för det.
Du och din sambo måste definitivt arbeta tillsammans med detta. Det räcker inte med dig utan ni bor tillsammans och det är er familj som får betala priset då det uppenbarligen finns brister. Om din sambo inte hjälper till, och börja se den faktiska problematiken, då tror jag ärligt talat inte att du orka med samboskapet. För dig kommer ju din son i första rummet och hur lätt blir det med annat runtomkring?!
Lycka till!
2
Att hålla diagnoser hemliga inom familjen, bådar inte gott. Man kan ju undra hur väl pappan acceptera diagnosen när han vill "mörka"...
Personligen kan jag ju tycka att alla bör veta, för då kan man ju lära sig att förstå varför pojken gör på ett visst sätt som kanske inte alltid följer normen.
Vad gäller medicineringen så kan det vara så att många funktioner försvinner då medicinen inte tas. Den ska ju ges regelbundet och det ska inte finnas utrymme för att experimentera just för att pojken behöver tabletterna och definitivt regelbundet. Ni gör inte barnet en tjänst om ni glömmer.
Hur väl förstår pojken att han äter medicin för sitt funktionshinder? Har föräldrarna varit ärliga mot honom?
Barn med ADHD har svårt att utveckla empati och det är ju där som ni vuxna spelar en stor roll. Det är ni som måste föregå med gott exempel, att lära vad som är rätt och fel. Tränas inte barnet, kan förmågan att lära sig, försvinna och det för gott.......Och hur kommer han då vara som blivande pojkvän/make när han blir vuxen?
Många kan tänka "psykopattankar" när barn beter sig så här och visst, det är fullt förståeligt. Men.. han har en NPF-diagnos och det är den som ni måste utgå ifrån. Pojken har stora sociala problem och stor empatibrist och bägge saker behöver tränas upp. Man kan inte bara sitta på rumpan och vänta på att allt ska falla in på honom. För det gör inte det! Han har ett funktionshinder som hindrar honom att greppa vissa saker.
Sen gäller det även till att som vuxen, ligga steget före. Du vet säkert idag många brister hos pojken och därmed kan ni inte ge utrymme för misslyckanden hos honom. För det är ju så det blir. Han blir stämplad och din son (och även ni vuxna) får lida för det.
Du och din sambo måste definitivt arbeta tillsammans med detta. Det räcker inte med dig utan ni bor tillsammans och det är er familj som får betala priset då det uppenbarligen finns brister. Om din sambo inte hjälper till, och börja se den faktiska problematiken, då tror jag ärligt talat inte att du orka med samboskapet. För dig kommer ju din son i första rummet och hur lätt blir det med annat runtomkring?!
Du gör iakttagelser och det behöver du inte tynga din sambo med, det är tydligen svårt för honom att ta till sig det. Vad spelar det för roll om han håller med dig eller inte? För mig låter det som att han inte ännu ens accepterat adhd diagnosen helt, dessutom kanske han även saknar bredare kunskaper i ämnet, så som de detaljer som du lagt märke till.
Var uppmärksam på adhd barnet och finns omkring honom så att du kan rätta till var det behövs. Men gör inte barnet till ett problem mellan dig och din sambo.
3
Du gör iakttagelser och det behöver du inte tynga din sambo med, det är tydligen svårt för honom att ta till sig det. Vad spelar det för roll om han håller med dig eller inte? För mig låter det som att han inte ännu ens accepterat adhd diagnosen helt, dessutom kanske han även saknar bredare kunskaper i ämnet, så som de detaljer som du lagt märke till.
Var uppmärksam på adhd barnet och finns omkring honom så att du kan rätta till var det behövs. Men gör inte barnet till ett problem mellan dig och din sambo.
Har ni uteslutit Asperger? Att hålla diagnoser hemliga inom en familj låter för mig obegripligt men det är en annan sak...
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
4
Är det bara ADHD då? Har ni uteslutit Asperger? Att hålla diagnoser hemliga inom en familj låter för mig obegripligt men det är en annan sak...
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
