Skrivet: 2013-06-30, 18:10
#1
bara förvirrad
Ska försöka hålla det kort men jag är gift sen en herrans massa år, vi har tre barn tätt, under 10 år är dom alla tre, jag är 35+ så även min man. det har varit slitsamt då ena barnet har lite problem och även jag har en del psykiska problem.
Men vårat motto har alltid varit att vi har valt varandra och vi har kämpat hårt för våran familj men nu verkar vi har kört fast totalt.
Jag har mer eller mindre tappat sexlusten, i vissa perioder vill jag helst inte ens att nån rör mig, överhuvudtaget, mest för att i min hjärna leder det alltid till mer. Min man har normal sexlust och tycker naturligtvis att det är jobbigt i synnerhet då jag inte vill att han alls rör mig.
För ett tag sen fick min man av en slump tror jag kontakt med en tjej som han chattade rätt mycket med, han var öppen om det, inget smyg, och först kändes det ok, min man har haft tjejkompisar tidigare så inget konstigt med det. Men det eskalerade och blev väldigt mycket snack.
Tjejen i fråga bor en bit bort, är frånskild och har 2 barn lite äldre än våra barn. La till hon på fejjan för är dom bara kompisar kan hon lika gärna va kompis med mig med, typ, allt lugnt i början.
Sen hände det grejer i hennes liv som gjorde att hon behövde komma bort från sin stad. Vi erbjöd oss att låta henne komma hem till oss. Min man rättare sagt, jag betydligt tveksam men då det rörde sig om 2 nätter så gick jag med på det.
När hon åkte hem efter det så sa min magkänsla att det nog inte bara var vänskap som hon var ute efter, pratade med min man som försäkrade mig om att det bara var vänskap, iallafall från hans sida.
Ett par veckor var jag tvungen att åka bort en vecka. Mannen hemma själv med barnen. En dag före jag ska åka frågar han om det är ok om hon och barnen kommer upp och bor hos oss medan jag är borta, 2 nätter, för dom har skola och så. Jag säger att jag är tveksam men han insisterar, dom har det jobbigt och mycket skit hemma.
Dagen innan dom ska komma ringer han och säger att barnens pappa fått frispel och hämtat barnen och att dom nu inte får följa med men hon kommer själv. Hon har dålig ekonomi och redan betalt biljett som hon inte får tillbaka på så han hoppas det är ok. Det är det inte.
men jag vet hennes historia och är orolig för att min man ska tycka jag är ego och småsint för dom är ju bara "kompisar" och säger inte ifrån.
Andra dagen hon är hos oss får jag höra av mannen att dom varit iväg på utflykt med barnen. Alla tre barnen.
Nåt vi aldrig gör för han tycker det är så jobbigt med pojken som är sjuk, man vet aldrig vad han klarar och inte klarar av och det brukar bli sånt liv. Men helt plötsligt gick det bra att åka iväg.
Blir sårad men säger inget.
Kommer hem och allt blir bara tokfel. Hon har sovit i våran säng. Han säger att han sovit med våra barn på övervåningen medans ett av våra barn påstår att han sovit med henne i våran säng.
Tror absolut inte att dom haft sex eller något sånt, min man vart rejält bränd innan han träffade mig och han är inte en sån person men det känns som om han är känslomässigt otrogen, om man nu kan vara nåt sånt.
Var trött och slut psykiskt av resan som var väldigt jobbig av personliga skäl. Och orkade inte ta en konfrontation då.
Jag har alltid haft svårt för att konfrontera nån, går och grubblar och ältar och har mig i stället och helt plötsligt har det nu gått tre veckor.
Han vet att nåt är fel. För jag är kall. Undvikande och pratar inte mer än jag behöver.
Men jag har sagt att det beror på allt som hände under resan. Skyllt på det.
Jag vet inte hur jag ska kunna ta upp det utan att det blir ännu värre.
Utan att han säger att varför har du inte sagt det för 3 veckor sen, varför kan du aldrig bara säga rakt ut vad det är du grubblar på utan att gå och älta blåsa upp det. Han kommer att sno på det så jag kommer att känna mig skyldig för att jag inte sa på en gång vad jag tyckte och tänkte. Och att han inte gjort något som helst fel.
Jag har alltid alltid haft hemskt svårt för att prata om känslor och det är inte första gången vi har den här diskussionen om varför jag ska gå och hålla på nåt för att sen explodera.
Jag jobbar på det och i perioder blir det bättre men aldrig nåt varaktigt.
Som det känns nu finns det inget kvar, det fanns lite att jobba på innan hon kom in i bilden, men nu. nej.
