Jag har läst andras förlossningsberättelser och tycker att det är jätteintressant. Nu tänkte jag dela med mig av mina två förlossningar för den som är nyfiken. Jag varnar att det på vissa stället är lite detaljerat.

Med det första barnet så var graviditeten kanon, förutom de första 13 veckorna när jag var illamående. Efter det var jag hur pigg och fräsch som helst. Jag var smidig i kroppen och kunde arbeta på som vanligt med mitt jobb som förskollärare. Två veckor innan bf hade jag planerat att ha semster för att vila upp mig. Eftersom jag var förstföderska så skulle jag garanterat gå två veckor över tiden visste jag. Bf var den 27:e februari 2011 och jag arbetade min sista dag fredagen den 11:e februari. På lördagen dagen efter började jag boa. Jag började måla om hallen och vardagsrummet.... När jag målat den första väggen bröt jag ihop och frågade min sambo varför han inte hade stoppat mig innan jag började. Nu var det ju bara att göra klart allt. På onsdagsförmiddagen gick jag ut på promenad med våra schäfer. Då vi just då bodde i lägenhet på första våningen tog jag trapporna ner. Men det sista trappsteget måste jag ha missat och ramlade. Som tur var landade jag på högra höften och benet. Jag satte mig upp och kände efter och bebisen rörde på sig. Så envis som jag var fortsatte jag min promenad. Då och då stannade jag upp och kände så att bebisen rörde på sig. Jag ringde även sambon och berättade vad som hänt. På eftermiddagen målade jag klart det sista . Jag kommer ihåg i efterhand att jag då kände av att något liksom vätskefyllt brast till i nedre delen av magen, lite som en sena som hoppar i läge kändes det. Men eftersom det inte gjorde ont och det inte kändes något överhuvudtaget så fortsatte jag. På eftermiddagen började det lite svag bli blött i trosorna. Jag funderade lite på om det kunde vara vattnet som gått men det var ju så lite. Jag bytte trosor och fortsatte städa. Tillslut la jag i en binda. På kvällen kom min pappa förbi då han hjälpte min sambo och mig att göra klart det sista i vårt totalrenoverade kök. Jag berättade för honom att jag hade ramlat tidigare under dagen men att både jag och bebisen mådde bra. Att jag misstänkte att vattnet kanske hade gått berättade jag bara för sambon. På torsdagsförmiddagen ringde jag i alla fall mvc. Där fick jag svaret att de inte kunde kontrollera om det var fostervatten eller inte, utan hänvisade mig till att ringa förlossningen. Så det var bara att ringa förslossningen på Danderys sjukhus. Men där tyckte de att det inte lät som att det var vattnet som hade gått utan att det var vattniga flytningar som man har i slutet av graviditeten. Men om jag fortfarande var orolig så kunde jag ringa tillbaka under eftermiddagen eller under morgondagen. Jag hade ju inga känningar så jag fortsatte mitt pysslande i lägenheten. När sambon kom hem (jag hade ju pratat med honom under dagen) åkte vi in till stan för att äta middag och gå på bio tillsammans med min familj. När jag jag berättade för min mamma att jag hade ramlat dagen innan och att jag misstänkte att vattnet hade gått lite smått tyckte hon verkligen att jag skulle få det uppkollat dagen efter. Så efter middag och film åkte vi hem och sov en god natts sömn. Under hela fredagen rann det lite vatten titt som tätt och jag drog ut på samtalet fram till kl 17 eftersom jag tänkte att min sambo skulle få hinna arbeta klart om det nu blev så att jag skulle få åka in och få det kollat. Så jag ringde förlossningen igen och fick då svaret att jag skulle åka in till avdelningen för obstetrin för att bli kontrollerad. Jag ringde sambon och sa att vi skulle åka iväg så fort han hade kommit hem från jobbet och bytt om. Sedan ringde jag min mamma och bad henne komma och hämta hunden om det skulle vara så att besöket skulle dra ut på tiden. För säkerhets skull tog vi med oss BB-väskan också. Klockan var närmare 19 när vi anmälde oss i receptionen på obstetrin. Vi fick gå in i ett litet rum där de mätte kurvorna på sammandragningar och bebisen hjärtljud. Sköterskan kollade bindan men kunde inte avgöra om det var vatten eller ej. Så vi fick gå ut till väntrummet igen och vänta på att en läkare skulle undersöka mig. Men eftersom det var samma läkare som hade jour på förlossningen blev det en lång väntan. När klockan blev 21 stängde avdelningen och vi som satt i väntrummet blev nedslussade till ett sällskapsrum nere på förlossningen där blivade pappor kom ut och tittade lite på tv eller tog sig lite mat. Jag kommer ihåg att vi satt och tittade på Let´s Dance. Jag kommer även ihåg att vi satt där med andra bliviande föräldrar som väntade på läkaren. Specifikt en av mammorna satt där och hade ganska jobbiga värkar. Hon blev hemskickad. Och jag som satt där och inte hade några känningar alls hade också planer på att få gå hem snart, vi hade ju inte ätit någon middag heller. När klockan var 22.45 fick jag komma in till läkaren. Han konstaterade ganska snabbt att det var vattnet som hade gått och att jag var öppen tre centimeter. Jag skulle bli igångsatt med en gel på en gång och läggas in på en avdelning. Den här gelen skulle man få var sjätte timme tills förlossningen kom igång och det brukade man få göra ett par gånger. Sedan skulle jag även få antibiotika eftersom jag hade haft vattenavgång i tre dagar och att det fanns risk för infektion. Så upp på avdelningen blev jag skjutsad i säng eftersom jag inte fick ställa mig upp den närmsta timmen. Strax efter elva var jag uppe på avdelningen. Sambon gick ut och hämtade väskan i bilen. Jag ringde mina föräldrar och berättade att vi var inlagda och att det garanterat skulle komma en bebis innan helgen var slut. Jag fick dropp och 20 minuter efter att de hade sprutat in gelen började jag få mina första värkar. Sedan blev de bara kraftigare och kraftigare. Efter en timme fick vi lite mat och min sambo fick påminna sköterskan att jag skulle få antibiotik eftersom jag inte hade fått det. När klockan var två var värkarna ganska kraftiga. Sköterskan satt med oss och fick hjälpa mig att slappna av och andas rätt.. Jag hade ju inte riktigt tagit reda på sånt innan. Hon frågade min sambo hur tätt värkarna kom men det hade han ingen aning om. Jag skulle ju inte ha barn än trodde ju jag. När klockan var 03.15 blev jag nedrullad till förlossningen i en rullstol. Där fick jag en underbar barnmorska och undersköterska samt lustgas! Jag kommer inte ihåg så många detaljer där nere på förlossningen eftersom jag använde lustgasen ganska rejält. Det visade sig sen efteråt då jag fick ett fint rött märke över näsryggen efter masken som satt i i flera dagar. Men jag vet att jag kräktes en del, bland annat på grund av lustgasen och över att bebisen tryckte sig nedåt. Jag satt på pilatesbollen i en timme för att få barnet att vandra nedåt snabbare. Jag vet också att jag var så trött när jag satt där på bollen att efter en värk dunkade jag huvudet rätt ner i sängen och tänkte att nu kan jag sova. Tji fick jag. Jag hamnar uppe i sängen för att bli kontrollerad vid 05.45 och jag vet att jag ber om att få ryggbedövning. Men det är för sent säger dem. Den kommer inte att hinna värka innan bebisen ute. Jag har ett klart minne av att min sambo strax innan kl 06 frågar om han kan gå ut och lägga en ny p-biljett i bilen eftersom den som ligger går ut strax efter kl 6. Men då säger barnmorskan att han kommer att missa förlossningen. Får han en p-bot hjälper de honom att bestrida den säger hon. Jag ligger på sidan med lustgasmasken i ansiktet nästan konstant nu för nu trycker det på ordentligt. Barnmorskan ber mig ta bort masken men det vill jag inte. Tillslut får sambon ta bort den. Jag krystar och jag kommer ihåg att det sved jättemycket i underlivet. Sambon börjar påminna mig att andas eftersom han tycker att jag håller andan för mycket. Kl 06.27 är bebisen ute. Jag får upp det lilla knytet på min mage med en massa handdukar. Jag får en spruta i låret för att livmodern ska dra ihop sig. Sambon får klippa navelsträngen. Jag krystar ut moderkakan som är hel och fin. Men sedan blöder jag tydligen till och de masserar ut koagel. Det blöder fortfarande en del så de får hämta sektionsledaren som masserar min mage ännu hårdare, det var nästan värre än själva förlossningen tycker jag. De sätter extra dropp för att livmodern ska dra ihop sig snabbare. När de är nöjda så har jag nästan förlorat en liter blod efter att moderkakan krystats ut får jag veta sen. När den lilla dramatiken är över frågar barnmorskan om vi vet vad det blev? Och vi ser ut som levande fågelholkar och säger nej. Då lyfter hon på handdukarna så att vi ser mer än bara huvudet och vi får veta att vi har fått en tjej. 50 cm lång och 3670g tung. Kl 7 är det skiftbyte och innan barnmorskan och undersköterskan som var med under förlossningen går hem undrar de om jag inte har fött barn tidigare. För när man vanligen brukar krysta brukar bebisen gå två steg fram i krystningen och ett steg bakåt när värken är över. Men med mig var det fem steg framåt och ett steg bakåt. Det var ju skönt att höra. Jag blir sedan sydd med fyra stygn och vi får lite fika för att fira. Men jag mådde så illa att jag inte kunde njuta direkt av fikan. Sedan blev det den obligatoriska kissningen och en riktigt skön dusch. Självklart fick vi lov att ringa familjen och berätta att första barnbarnet var fött. Där efter fick vi två nätter på patienthotellet. Nio dagar innan bf kom vår lilla tjej den 19 februari 2011.