Då tar vi förlossning nr två. Den här graviditeten var lite kämpigare än den första. Det var illamående fram till vecka 14 och sedan blev det foglossning och ont i ryggen titt som tätt. Mycket hade med att man hade en tvååring att ta hand om och bära på och man inte hade samma möjlighet att vila. Vi var på ett extra ul i v 32 då man hade sett på rutin ul att bebisen hade ökad vätska i njurarna. Under det andra ul hade vätskenivån minskat men för säkerhetsskull kontrollerar man det under bebisens första levnadsvecka med ett ul. Det var inget som oroade oss egentligen. De två sista månaderna var det en del och förvärkar, vilket jag inte alls hade i graviditet nummer ett. Mycket promenader blev det i alla fall med hunden och i början på maj hade jag en dröm som jag så tydligt kom ihåg. Jag drömde om förlossningen. Jag födde tvillingar, flickor och det var den 26:e maj. Nu var det så att den lilla bebisen var beräknat till den 24:e maj 2013 och vi hade inte tagit reda på könet. Jag hade planerat att gå från jobbet 2½ vecka innan bf. Men när jag måndagen den 6 maj kom till jobbet kände jag att jag inte orkade mer. Då hade jag haft kraftiga sammandragningar och förvärkar under helgen. Då nr ett kom nio dagar tidigare än bf så bestämde jag mig att sjukskriva mig de sista dagarna för att få chansen att vila lite. Den här gången hade jag bestämt långt innan att jag inte alls skulle boa på det extrema viset som jag hade gjort tidigare. Så dagarna gick åt att vika tvätt och städa lite lätt. Jag unnade mig fotbehandling och besök hos kiropraktorn en sista gång. Den sista månaden hade jag gått till en kiropraktor som var specialicerad på gravititeter och som faktiskt hjälpte. Foglossningen var inte lika besvärlig efter att jag hade varit där. Nu blev det ju så att dagarna gick och gick, jag fick mina tre veckor med vila och sammandragningarna och förvärkarna hade minskat. Fredagen den 24:e maj kom och gick. På lördagen åkte vi iväg och gjorde små ärenden. Vi var på IKEA och på Bauhaus samt hemma hos mina föräldrar och hälsade på. På kvällen när vi satt och tittade på tv kom sammandragningarna, vilket de hade gjort på kvällarna den senaste tiden. Klockan var närmare 23 och de gjorde lite småont. Vi gick och la oss men vid halv ett, ett vaknade jag av att sammandragningarn började göra lite mer än bara småont. Jag kan inte somna om utan tar fram mobilen där jag har laddat ner en värkapp. Jag börjar klocka mig själv. Jag gör det fram till klockan är tre ungefär. Ibland är det 10 minuter mellan värkarna och ibland 4 minuter. Men de håller oftast i sig i ca en minut. Då går jag upp ur sängen och går ner till undervåningen och städar undan lite saker medan värkarn håller på. Jag tänker att, om mina föräldrar kommer att vara här för att ta hand om storasyster medan vi är på förlossningen så ska det se snyggt ut. Jag går upp till sambon och väcker honom och säger att det nog blir en bebis den 26:e maj, så som jag hade drömt. Han undrar om han ska göra något men jag säger att han lika gärna kan somna om. Det finns inget han kan göra, jag väcker honom om det är något. Jag ligger en stund i sängen men blir rätt hungrig närmare halv sex. Jag väcker sambon igen och säger att jag går ner och äter frukost. Värkarna är nu mellan 4-6 i mellan. Sambon kommer ner kl 6 och håller mig sällskap fram tills dottern vaknar till lite på övervåningen. Jag bestämmer att jag ringer in till förlossningen. Min största rädsla just nu är att vi inte ska få plats på Danderyd som vi har önskat. Jag pratar med en barnmorska och berättar att det är 4-6 minuter mellan värkarn och att de håller i sig i ca en minut samt att de har gjort det de senast två-tre timmarna. Hon undrar om jag fortfarande står ut och det gör jag. Hon hälsar att det bara är att ringa igen när jag inte står ut längre. Klockan är nu 6.45. Den senaste timmen har jag verkligen fått stanna upp i värkarna och andats igenom dem. Jag berättar för sambon vad förlossningen har sagt. Vi bestämmer att vi gör iordning dottern så att hon är klar samt att vi ser till att vi också kan ge oss av när som helst. Det går en halvtimme efter samtalet till förlossningen och jag säger till sambon att jag ger det en halvtimme till innan jag ringer dit igen och säger att jag vill komma in för nu är värkarna riktigt jobbiga. Klockan blir 7.40 och jag ringer tillbaka till förslossningen och säger att det nu är ganska jobbigt. Jag får ett lättnande svar om att vi var så välkomna in. En stor sten faller från mitt bröst, vi behöver inte åka till Södertälje eller Gävle. Jag ringer direkt hem till mina föräldrar och min mamma svara yrkvaket. Jag berättar att vi är på väg att åka in till förslossningen och att de måste ta hand om dottern och hunden. Vi bestämmer att vi kommer förbi dem då vi ändå ska förbi det hållet mot Danderyd. Vi packar ihop det sista och sambon går iväg för att hämta bilen och köra den fram till huset då jag, dottern och väskorna ska in. Dottern blir jätteledsen och vill följa med pappa. Jag försöker förklara att han är tillbaka om en minut då han bara ska hämta bilen. Men hon vill inte vara nära mig. Hon har sett att jag har ont och har inte velat vara nära mig sen hon vaknade. Sambon kommer tillbaka och bär in väskorna och dottern i bilen. Jag tar mig också ut och sätter mig i bilen. Innan vi hinner låsa huset så ringer min mamma. Hon är lite stressad av att det är förlossning på gång och har glömt om vi kommer till dem eller om de ska komma hem till oss. Det löser sig och vi åker iväg. Jag hinner få två värkar den 2,5 km långa vägen till mina föräldrar. Dotter och hund lämnas till mina föräldrar. Jag går ur bilen och hinner prata lite med min mamma innan nästa värk tar över och jag får stanna upp och andas igenom den. Mamma skickar tillbaka mig i bilen och säger att hon klarar det här. Sambon lämnar lite saker till dotter och hund innan vi fortsätter vår väg till Danderyd. Vi pratar lite på vägen när jag inte har några värkar. Ibland glömmer jag att klocka dem och ibland gör jag det. På parkeringen utanför förlossningen sitter jag kvar i bilen medan sambon krånglar med biljettautomaten. Den första som finns på parkeringen är helt urfunktion. Den andra tar bara mynt. Sedan finns det ingen mer automat. Vi letar fram några mynt som gör att vi kan stå i drygt en timme på parkeringen. Sambon tänker fråga personalen inne på förlossningen hur han ska göra. Inne på förlossningen får vi ett eget rum på direkten. Jag blir inskriven av en undersköterska strax efter kl 9 och hon kopplar mig till CTG. Efter undersökning av barnmorskan visar det sig att jag är öppen 5 cm. Får lustgas för att döva smärtan lite. När klockan är halv elva är jag fortfarande bara öppen 5 cm och barnmorskan tycker att värkarna har avstannat lite. Hon tycker att det bara är en var 10:e minut. Men jag och sambon tycker att jag minst har två på 10 minuter, så sambon börjar ta tiden på värkarna själv. Vi pratar lite med barnmorskan och kommer fram till att vi gör en ny undersökning om en timme och att vi då kanske tar hål på hinnorna för att det ska gå lite snabbare. Jag sitter lite på pilatesbollen men tycker att det är jobbigt. De vill lyssna på bebisens hjärtljud men det går inte så bra när jag sitter på bollen, så jag står ett tag med en gåstol. Vid undersökningen halv tolv är jag fortfarande bara öppen 5-6 cm och barnmorskan tycker fortfarande att värkarna är glesa. Nu tycker jag dock att det smärtar mer. Vi bestämmer att vi avvaktar med att ta hål på hinnorna. Kräks lite efter att dragit i mig lite för mycket lustgas. Kl 13.15 är jag öppen 7 cm. Vi pratar lite med barnmorskan om EDA. Fördelen är ju att smärtan försvinner men en nackdel är att att värkarbetet kan avstanna. Jag bestämmer att jag inte vill ha någon EDA för tillfället. Barmorskan betonar att jag när som helst får ändra mig. Klockan passerar 14 och det blir skiftbyte. Pratar lite med den nya barnmorskan och de lyssnar på hjärtljuden. De får jaga runt lite för att hitta hjärljuden då bebisen rör sig mycket. Har legat och suttit i sängen sedan ett tag tillbaka då jag varken orkar sitta på pilatesbollen eller stå. Kl 14.50 kopplar de CTG igen. Strax där efter säger jag till sambon att NUUUUU vill jag HAAAA EDA. Han ringer efter personalen men det kommer ingen. Han ringer igen och det kommer in nån personal som vi inte träffat innan. Hon förklarar att vår barnmorska är upptagen i ett annat rum. Sambon berättar att jag vill ha EDA och att jag typ har haft en värk konstant i flera minuter. Medan han berättar det ligger jag där på sidan i sängen och känner att vattnet går. Jag ligger där med lustgasmasken i ansiktet och nästan skriker att nu går vattnet.Klockan är då 15.05. Då det inte riktigt är är färdigpreparerat ordentligt blir det ganska så blött nere i sängen. Tydligen kommer det in mer personal i rummet berättar min sambo efteråt som hjälps åt att bädda torrt och får mig att lyfta lite på min kropp. Nu kan jag inte riktigt tänka klart. Jag känner att det trycker på riktigt ordentligt. Jag tror att någon säger åt mig att inte krysta och att ta det lugnt. Sambon påminner om att jag ska andas. Men jag lyssnar på min kropp och den vill verkligen krysta ut den här bebisen. Klockan är då 15.10. Vår (lilla) bebis föddes kl 15.13. Den här gången ser vi på en gång att det är en flicka. Jag får en spruta i låret för att livmodern ska dra ihop sig och efter 10 minuter är moderkakan ute. Med tanke på hur stor hon var så är jag förvånad att jag inte sprack överhuvudtaget. Hon var 54 cm lång och 4330g tung och föddes den 26:e maj två dagar efter bf. Vi var kvar på förlossningen i 3½ h innan vi blev flyttade till patienthotellet.