Att kallas för sitt rätta namn

[Pseudonym]

Hej Pappor!

Min sambo envisas för att kalla mig för älskling och blir ofta grinig på att jag inte gör likadant. Jag vet att många gör så här i parrelationer och att det säkert av de flesta uppfattas som självklart, positivt och gulligt. Tyvärr känner jag inte så. Jag har svårt att förstå varför man måste kalla varandra för jollriga smeknamn bara för att man är en familj. Speciellt i situationer när vi är oense om något retar det gallfeber på mig att bli kallad för älskling. Ungefär som om någon skulle klappa mig på huvudet och kalla mig för lilla gumman. Och när man gör det inför andra får jag en känsla av att det är för att det är viktigt att markera att man minsann hör ihop och är lyckliga. Något slags revirpissande rent av. Usch vad negativ jag låter nu! Det är uppenbarligen inte alls så andra ser på det, men jag kan inte hjälpa att jag känner så. Jag gillar att bli kallad för mitt namn. Det hade varit ok att kalla varandra för älskling då och då, när situationen motiverar det, men att göra det släntrianmässigt känns verkligen helt fel!

Jag har förklarat för min sambo att jag gärna vill att han använder mitt namn i stället för älskling, och att jag kallar honom för hans namn för att det känns mest naturligt för mig. Antingen blir han stött och undrar om jag inte älskar honom, eller så blir han trotsig och kallar mig för förnamn-efternamn med extra tydligt uttal. Vilket ju låter ännu mer krystat...

Vad tycker ni? Gör jag rätt som säger ifrån, eller är detta en petitess som jag borde försöka leva med?

[SiriLif]

Är det viktigt för dig, så är det viktigt för dig. Alla har sina grejer, det kanske slutar med att du kallar din sambo älskling och sambon kallar dig för ditt tilltalsnamn. Det är väl den bästa lösingen. Alla blir nöjda.

[farson]

Jag tycker att du gör rätt. Jag kallar min fru för älskling, sötnos, världens gulligaste och liknande väldigt mycket, och jag funderar ibland på om det kan kännas förminskande liksom. Men inför andra gör jag det inte och inte heller om vi har en dispyt.
Det verkar som om jag har hittat en balans.
Skulle hon säga ifrån, skulle jag kanske bli litet besviken, men naturligtvis respektera hennes vilja.