Denna veckan kommer jag berätta för mina barn att de ska få ett syskon. Tidigt visserligen men i och med att de är så stora så har de redan förra veckan de var hos mig reagerat på att jag tex inte dricker vin längre.
Som jag skrev tidigare så kommer en bli överlycklig och en ledsen. Känns väldigt jobbigt men det är ju inget jag kan undvika direkt. Tjejen som kommer bli ledsen är väldigt dramatisk av sig och har sagt hemska saker som att "hon ska döda sig själv", "hennes liv blir förstört" eller "hon har redan ett så jobbigt liv pga skilda föräldrar". Jag har försökt prata med henne att jag alltid kommer älska dem lika mycket men får bara till svar "men du kommer älska det nya barnet också". Klart de är ju tvillingar och har aldrig upplevt svartsjuka när ett nytt syskon kommer.
Håll tummarna för mig pleaaaase
1
Nervös!!! Denna veckan kommer jag berätta för mina barn att de ska få ett syskon. Tidigt visserligen men i och med att de är så stora så har de redan förra veckan de var hos mig reagerat på att jag tex inte dricker vin längre.
Som jag skrev tidigare så kommer en bli överlycklig och en ledsen. Känns väldigt jobbigt men det är ju inget jag kan undvika direkt. Tjejen som kommer bli ledsen är väldigt dramatisk av sig och har sagt hemska saker som att "hon ska döda sig själv", "hennes liv blir förstört" eller "hon har redan ett så jobbigt liv pga skilda föräldrar". Jag har försökt prata med henne att jag alltid kommer älska dem lika mycket men får bara till svar "men du kommer älska det nya barnet också". Klart de är ju tvillingar och har aldrig upplevt svartsjuka när ett nytt syskon kommer.
Vad jobbigt för den dottern som känner så! Även om ni vuxna vet precis hur bra det kommer att bli så är ju hennes känslor äkta också. Jag kan verkligen ingenting om barn i den åldern så jag har inga kloka ord att ge dig tyvärr men däremot lovar jag att hålla tummarna för att det skall få gå så smärtfritt som möjligt för er alla! Hur som helst kommer hon säkert inte att sura så länge, hon kommer ju att älska sitt lilla syskon i slutändan! Dessutom tänker jag att under tiden hon är sur på dig så kan hon ju prata med sin syster i alla fall.
Lycka till! Allt kommer att bli fint!
2
Vad jobbigt för den dottern som känner så! Även om ni vuxna vet precis hur bra det kommer att bli så är ju hennes känslor äkta också. Jag kan verkligen ingenting om barn i den åldern så jag har inga kloka ord att ge dig tyvärr men däremot lovar jag att hålla tummarna för att det skall få gå så smärtfritt som möjligt för er alla! Hur som helst kommer hon säkert inte att sura så länge, hon kommer ju att älska sitt lilla syskon i slutändan! Dessutom tänker jag att under tiden hon är sur på dig så kan hon ju prata med sin syster i alla fall.
Vi håller tummarna! Det an inte vara lätt att berätta om något som upplevs så roligt, när det inte kommer tas emot på det viset. Men som Saria skriver, hon kommer ju älska bebisen sen! Du får förklara för henne hur mycket bebisen kommer se upp till henne när han/hon blir lite äldre, äldre syskon är ju idoler Ni kanske kan boka in något roligt att göra tillsammans den närmaste tiden?
3
Vi håller tummarna! Det an inte vara lätt att berätta om något som upplevs så roligt, när det inte kommer tas emot på det viset. Men som Saria skriver, hon kommer ju älska bebisen sen! Du får förklara för henne hur mycket bebisen kommer se upp till henne när han/hon blir lite äldre, äldre syskon är ju idoler Ni kanske kan boka in något roligt att göra tillsammans den närmaste tiden?
Som jag misstänkte 1 tös blev suuuuperglad och en blev ledsen. Men det var ändå inte så farligt tycker jag. Hon grät lite och vi kramades. Jag sa att det är helt ok att känna sig ledsen och att vi har lååång tid på oss att prata genom alla hennes känslor och frågor innan bebis kommer. En halvtimme senare var hon till och med glad (ja fortfarande inte glad över bebis). Idag är hon glad och säger att "bara det inte blir en pojke" *haha*.
Så det var nog mest jag som byggt upp en stor rädsla med att berätta mest på grund av allt hon sagt innan. En sten har fallit från mitt hjärta
6
Nu är det gjort!!!
Som jag misstänkte 1 tös blev suuuuperglad och en blev ledsen. Men det var ändå inte så farligt tycker jag. Hon grät lite och vi kramades. Jag sa att det är helt ok att känna sig ledsen och att vi har lååång tid på oss att prata genom alla hennes känslor och frågor innan bebis kommer. En halvtimme senare var hon till och med glad (ja fortfarande inte glad över bebis). Idag är hon glad och säger att "bara det inte blir en pojke" *haha*.
Så det var nog mest jag som byggt upp en stor rädsla med att berätta mest på grund av allt hon sagt innan. En sten har fallit från mitt hjärta
Åh så skönt att det gick så bra! Det låter fint att du ger henne utrymme att känna de känslor hon gör och visar att det är ok. hon kommer säkert acceptera det hela snart då.
7
Åh så skönt att det gick så bra! Det låter fint att du ger henne utrymme att känna de känslor hon gör och visar att det är ok. hon kommer säkert acceptera det hela snart då.
Tack .... ja har verkligen en känsla av att det kommer bli bra. Kanske det till och med blir lättare för henne nu när hon slipper gå och oroa sig att det kanske kan bli ett syskon. Nu kan hon mer hantera att det är så det är.
8
Tack .... ja har verkligen en känsla av att det kommer bli bra. Kanske det till och med blir lättare för henne nu när hon slipper gå och oroa sig att det kanske kan bli ett syskon. Nu kan hon mer hantera att det är så det är.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
