Har en dotter som har diagnosen adhd. Hon är 10 år och ska börja fyran. Hon har inga kompisar i skolan eller på fritiden. Men hon får väl följa efter de andra tjejerna på rasten ibland, men är inte riktigt med ändå. En liten grupp med tjejer i klassen och hon "matchar" inte riktigt med någon av dem. Tänker framåt när hon ska börja högstadiet och inte ha någon nära, trygg relation. Tror det kan bli väldigt jobbigt för henne. Och på högstadiet finns nog ingen fröken som har koll så att man får vara med på rasten... I grannsamhället finns flera årskurs 4 på samma skola och flera tjejer i varje klass. Vi funderar på att låta henne byta skola så att hon får möjlighet att bygga upp nya relationer för det känns liksom kört på hennes nuvarande skola. Hon har allaredan hamnat i ett fack. Saken hör till att hon är väldigt blyg och väldigt tyst och har svårt med att ta kontakt med andra människor. Hon blir jätteupprörd då vi nämner byte av skola. Hon känner ju sig van med det som är och något nytt skrämmer henne. Men vad gör man som förälder? Låter henne gå kvar i van miljö utan kompisar och utan hopp om kompisar. Eller tvingar henne till ett byte som kan leda till något positivt, eller katastrof...? Jag får ont i magen då jag tänker på båda alternativen... Önskar man kunde se in i framtiden och avgöra rätt eller fel. Vad hade ni gjort?
1
Vad hade ni gjort? Har en dotter som har diagnosen adhd. Hon är 10 år och ska börja fyran. Hon har inga kompisar i skolan eller på fritiden. Men hon får väl följa efter de andra tjejerna på rasten ibland, men är inte riktigt med ändå. En liten grupp med tjejer i klassen och hon "matchar" inte riktigt med någon av dem. Tänker framåt när hon ska börja högstadiet och inte ha någon nära, trygg relation. Tror det kan bli väldigt jobbigt för henne. Och på högstadiet finns nog ingen fröken som har koll så att man får vara med på rasten... I grannsamhället finns flera årskurs 4 på samma skola och flera tjejer i varje klass. Vi funderar på att låta henne byta skola så att hon får möjlighet att bygga upp nya relationer för det känns liksom kört på hennes nuvarande skola. Hon har allaredan hamnat i ett fack. Saken hör till att hon är väldigt blyg och väldigt tyst och har svårt med att ta kontakt med andra människor. Hon blir jätteupprörd då vi nämner byte av skola. Hon känner ju sig van med det som är och något nytt skrämmer henne. Men vad gör man som förälder? Låter henne gå kvar i van miljö utan kompisar och utan hopp om kompisar. Eller tvingar henne till ett byte som kan leda till något positivt, eller katastrof...? Jag får ont i magen då jag tänker på båda alternativen... Önskar man kunde se in i framtiden och avgöra rätt eller fel. Vad hade ni gjort?
Åh vad jag känner igen beslutsångesten... Hur man än tänker är man ju så rädd att göra fel val.
Skulle det inte gå att få till tex en veckas (eller bara någon dag) studiebesök" i den andra skolan? Att hon får komma dit och känna av lite. Väl förberett så att hon blir välkomnad av de andra.
Om hon nu kan tänka sig det själv.
Anser hon själv att det är ett problem att hon saknar kompisar? Det är ju egentligen det som avgör om ni ska försöka styra henne mot den andra skolan eller inte.
2
Åh vad jag känner igen beslutsångesten... Hur man än tänker är man ju så rädd att göra fel val.
Skulle det inte gå att få till tex en veckas (eller bara någon dag) studiebesök" i den andra skolan? Att hon får komma dit och känna av lite. Väl förberett så att hon blir välkomnad av de andra.
Om hon nu kan tänka sig det själv.
Anser hon själv att det är ett problem att hon saknar kompisar? Det är ju egentligen det som avgör om ni ska försöka styra henne mot den andra skolan eller inte.
Jag håller med Ulle+3 i allt hon skriver. Lycka till med ert beslut.
3
Jag håller med Ulle+3 i allt hon skriver. Lycka till med ert beslut.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
