Rädd för att spricka
Förlossning
  1. Medlem sedan
    Aug 2013
    #1

    Rädd för att spricka

    Jag är gravid och ska ha barn i mars om allt går som det ska.
    Jag är redan jätterädd inför förlossningen. Skulle göra vad som helst för att få göra kejsarsnitt.
    En anledning är att jag är rädd för att spricka. Har en kompis som sprack så mycket att hon hade problem i många veckor efteråt. Har en annan kompis som sprack men de sydde konstigt så hon fick som "bulor" mellan benen och hade ont länge.
    Har hört att man kan spricka så mycket så att man får problem med nummer 2.
    Känns det när man spricker/syr igen?

    Sen, lite pinsam fråga men det att man skiter ner sig.
    Min mamma säger att man kan få lavemang men har hört att man knappt gör det längre.
    Man vill ju inte skita ut en korv typ.
    Tycker det är riktigt pinsamt. Också en anledning till att jag är rädd inför förlossningen.

    Nån som kan ge tips och lite så?
  2. 1
    Rädd för att spricka Jag är gravid och ska ha barn i mars om allt går som det ska.
    Jag är redan jätterädd inför förlossningen. Skulle göra vad som helst för att få göra kejsarsnitt.
    En anledning är att jag är rädd för att spricka. Har en kompis som sprack så mycket att hon hade problem i många veckor efteråt. Har en annan kompis som sprack men de sydde konstigt så hon fick som "bulor" mellan benen och hade ont länge.
    Har hört att man kan spricka så mycket så att man får problem med nummer 2.
    Känns det när man spricker/syr igen?

    Sen, lite pinsam fråga men det att man skiter ner sig.
    Min mamma säger att man kan få lavemang men har hört att man knappt gör det längre.
    Man vill ju inte skita ut en korv typ.
    Tycker det är riktigt pinsamt. Också en anledning till att jag är rädd inför förlossningen.

    Nån som kan ge tips och lite så?
  3. Anonym
    #2
    Försök att inte oroa dig, förstår att det kan vara svårt.
    Men vissa spricker ingenting. Jag sprack lite lite, kände ingenting när de sydde ihop, för då hade man ju en liten go bebis på bröstet
    Förlossningar kan ju vara så himla olika, oftast gör det väl ont. Jag kommer ihåg att det gjorde ont, men fokusera bara på din bebis och att du snart får träffa den. Man glömmer väldigt fort hur ont det gjorde. Jag ska också ha bebis i mars. Ja längtar. Förlossningen är en underbar känsla, ser verkligen fram emot nästa!
    Angående bajs, så kommer du inte tänka på det under förlossningen. En BM tar bort det väldigt diskret, de är ju vana att alla gör det! Jag kände precis som du innan förra förlossningen, men nu känner jag att det inte spelar någon roll, bebisen ska ju ut och det blir tryck nedåt, helt naturligt! lycka till!
  4. 2
    Försök att inte oroa dig, förstår att det kan vara svårt.
    Men vissa spricker ingenting. Jag sprack lite lite, kände ingenting när de sydde ihop, för då hade man ju en liten go bebis på bröstet
    Förlossningar kan ju vara så himla olika, oftast gör det väl ont. Jag kommer ihåg att det gjorde ont, men fokusera bara på din bebis och att du snart får träffa den. Man glömmer väldigt fort hur ont det gjorde. Jag ska också ha bebis i mars. Ja längtar. Förlossningen är en underbar känsla, ser verkligen fram emot nästa!
    Angående bajs, så kommer du inte tänka på det under förlossningen. En BM tar bort det väldigt diskret, de är ju vana att alla gör det! Jag kände precis som du innan förra förlossningen, men nu känner jag att det inte spelar någon roll, bebisen ska ju ut och det blir tryck nedåt, helt naturligt! lycka till!
  5. Medlem sedan
    Jan 2011
    #3
    Jag tycker också att du verkligen ska ta upp detta med din BM.

    Det kan vara skrämmande med vetskapen att man ska vara med om något där man inte har kontroll och inte vet vad som kommer att hända.

    Jag födde tvilllingar för 11 år sedan. Nummer 1 kom med huvudet först och nummer 2 i säte. För att jag inte skulle spricka blev jag klippt när 2:an skulle ut. Visst låter det så hemskt när man säger det men jag kände inte ett skit just då. Visst har man lite problem efteråt men det är absolut inget som man inte kan leva med...man har ju fått en gåva som slåt all smärta! Jag sprack även lite och fick sy stygn inne i slidan...man blir bedövad när de syr så det är inte heller något som jag minns som något hemskt.

    Gällande just att läcka avföring så håller jag med dig att det inte är speciellt kul. Inför min kommande förlossning så vill jag definitivt ha lavemang men för barnmorskorna är detta absolut ingenting och de nämner inte ens att det kommer lite.

    Jag tycker att du ska få hjälp med din ångest för ett kejsarsnitt är verkligen inte lösningen på problemet. Att spricka och bli sydd är ju ingenting mot att bli uppskuren över hela magen....den smärtan efteråt är nog betydligt värre.

    Lycka till!
  6. 3
    Jag tycker också att du verkligen ska ta upp detta med din BM.

    Det kan vara skrämmande med vetskapen att man ska vara med om något där man inte har kontroll och inte vet vad som kommer att hända.

    Jag födde tvilllingar för 11 år sedan. Nummer 1 kom med huvudet först och nummer 2 i säte. För att jag inte skulle spricka blev jag klippt när 2:an skulle ut. Visst låter det så hemskt när man säger det men jag kände inte ett skit just då. Visst har man lite problem efteråt men det är absolut inget som man inte kan leva med...man har ju fått en gåva som slåt all smärta! Jag sprack även lite och fick sy stygn inne i slidan...man blir bedövad när de syr så det är inte heller något som jag minns som något hemskt.

    Gällande just att läcka avföring så håller jag med dig att det inte är speciellt kul. Inför min kommande förlossning så vill jag definitivt ha lavemang men för barnmorskorna är detta absolut ingenting och de nämner inte ens att det kommer lite.

    Jag tycker att du ska få hjälp med din ångest för ett kejsarsnitt är verkligen inte lösningen på problemet. Att spricka och bli sydd är ju ingenting mot att bli uppskuren över hela magen....den smärtan efteråt är nog betydligt värre.

    Lycka till!
  7. Medlem sedan
    Jan 2011
    #4
    Håller med om att du bör prata med din barnmorska om dina rädslor. Det är bra att få bearbeta sina känslor inför förlossningen innan det är dags

    Som du skriver så finns det alltid en risk att spricka. Jag var också lite orolig över det innan min förlossning och skrev in det i mitt förlossningsbrev (man skriver alltså upp sina önskemål inför förlossningen tillsammans med BM några veckor innan det är beräknat och detta får förlossningen tillgång till när du ska föda). Jag bad om att dom skulle utföra perinealskydd vilket är ett speciellt grepp som förlossningsBM använder för att minska bristningar, genom att liksom hålla emot och se till att bebisen inte kommer ut för fort.

    Jag sprack llitegrann ändå och fick sy efteråt. Men det hade jag räknat med och det var inte så farligt. Man blir bedövad och har verkligen fullt upp med sin lilla bebis på bröstet och bryr sig inte om vad som händer där nere!

    Jag tyckte också att det kändes pinsamt att bajsa under förlossningen. Och varje gång det kom en liten korv så var jag av någon anledning tvungen att kommentera det, haha! Men barnmorskan brydde sig inte och reagerade inte alls så i efterhand känns som världens bagatell

    Det finns så många fördelar med att föda vaginalt så jag hoppas att du kan få hjälp med dina rädslor. Det är en fantastisk upplevelse att föda barn och jag ser verkligen fram emot att få göra det igen! Lycka till
  8. 4
    Håller med om att du bör prata med din barnmorska om dina rädslor. Det är bra att få bearbeta sina känslor inför förlossningen innan det är dags

    Som du skriver så finns det alltid en risk att spricka. Jag var också lite orolig över det innan min förlossning och skrev in det i mitt förlossningsbrev (man skriver alltså upp sina önskemål inför förlossningen tillsammans med BM några veckor innan det är beräknat och detta får förlossningen tillgång till när du ska föda). Jag bad om att dom skulle utföra perinealskydd vilket är ett speciellt grepp som förlossningsBM använder för att minska bristningar, genom att liksom hålla emot och se till att bebisen inte kommer ut för fort.

    Jag sprack llitegrann ändå och fick sy efteråt. Men det hade jag räknat med och det var inte så farligt. Man blir bedövad och har verkligen fullt upp med sin lilla bebis på bröstet och bryr sig inte om vad som händer där nere!

    Jag tyckte också att det kändes pinsamt att bajsa under förlossningen. Och varje gång det kom en liten korv så var jag av någon anledning tvungen att kommentera det, haha! Men barnmorskan brydde sig inte och reagerade inte alls så i efterhand känns som världens bagatell

    Det finns så många fördelar med att föda vaginalt så jag hoppas att du kan få hjälp med dina rädslor. Det är en fantastisk upplevelse att föda barn och jag ser verkligen fram emot att få göra det igen! Lycka till
  9. Medlem sedan
    Sep 2013
    #5
    Du ska definitivt prata med din barnmorska om dina rädslor och skriva in i förlossningsbrevet dessutom.

    Själv är jag gravid med nr 2 och med nr 1 blev jag både klippt och torkad i rumpan för att det kom lite. Ettan föddes för tidigt och jag hade inte hunnit tänka så mycket kring de frågorna. Försökte bara fokusera på att kroppen vet hur den ska göra och när det väl startade så var det bara att haka på och låta allt ha sin gång. Visst kände jag att bm torkade mig lite diskret en gång men jag hade fullt upp med att ta varje värk (de kom ganska tätt i det skedet). Angående klippningen så kände jag ingenting. Det kan iofs ha berott på att jag fick bedövning där nere någonstans när det började bli dags - med en bebis som kommer tidigt är det viktigt att påfrestningarna på barnet blir så små som möjligt och det var därför som de ville klippa. När allt sedan var över var jag helt hög :-) Minns lite vagt att jag låg och nynnade för mig själv när jag blev ihopsydd - jag var inte drogad (annat än kanske lite lustgas som var kvar i systemet), utan jag var bara hög på att det var över, bebisen var ute och hade skrikigt och all smärta från värkarbetet var som bortblåst :-)

    Visst hade jag lite ont i stjärten några dagar och det var irriterande att ha stygn mellan benen när man skulle torka sig efter toabesök. Misstänker dock att det hade varit ont i stjärten även om jag inte hade blivit klippt med tanke på att allt ska tänjas ut och öppnas för att släppa ut bebisen.

    Min sammanfattning - att spricka tror jag oftas inte att man märker mitt i allt arbete och att bli ihopsydd ska inte vara något problem för då ska du självklart ha bedövning (om du inte redan blivit bedövad i samband med förlossningen). Om du har en lite längre förlossning hinner du kanske med att gå på toaletten om du känner ett behov - i annat fall är det antagligen bara lite lite som råkar komma och det är inte mycket att göra något åt. Barnmorskorna är väldigt proffsiga och kommer att göra allt för att vara diskreta.

    Viktigast av allt: prata, prata, prata! Med kompisar, med barnmorskan, i föräldragrupp, på forumet här!

    Lycka till!!
  10. 5
    Du ska definitivt prata med din barnmorska om dina rädslor och skriva in i förlossningsbrevet dessutom.

    Själv är jag gravid med nr 2 och med nr 1 blev jag både klippt och torkad i rumpan för att det kom lite. Ettan föddes för tidigt och jag hade inte hunnit tänka så mycket kring de frågorna. Försökte bara fokusera på att kroppen vet hur den ska göra och när det väl startade så var det bara att haka på och låta allt ha sin gång. Visst kände jag att bm torkade mig lite diskret en gång men jag hade fullt upp med att ta varje värk (de kom ganska tätt i det skedet). Angående klippningen så kände jag ingenting. Det kan iofs ha berott på att jag fick bedövning där nere någonstans när det började bli dags - med en bebis som kommer tidigt är det viktigt att påfrestningarna på barnet blir så små som möjligt och det var därför som de ville klippa. När allt sedan var över var jag helt hög :-) Minns lite vagt att jag låg och nynnade för mig själv när jag blev ihopsydd - jag var inte drogad (annat än kanske lite lustgas som var kvar i systemet), utan jag var bara hög på att det var över, bebisen var ute och hade skrikigt och all smärta från värkarbetet var som bortblåst :-)

    Visst hade jag lite ont i stjärten några dagar och det var irriterande att ha stygn mellan benen när man skulle torka sig efter toabesök. Misstänker dock att det hade varit ont i stjärten även om jag inte hade blivit klippt med tanke på att allt ska tänjas ut och öppnas för att släppa ut bebisen.

    Min sammanfattning - att spricka tror jag oftas inte att man märker mitt i allt arbete och att bli ihopsydd ska inte vara något problem för då ska du självklart ha bedövning (om du inte redan blivit bedövad i samband med förlossningen). Om du har en lite längre förlossning hinner du kanske med att gå på toaletten om du känner ett behov - i annat fall är det antagligen bara lite lite som råkar komma och det är inte mycket att göra något åt. Barnmorskorna är väldigt proffsiga och kommer att göra allt för att vara diskreta.

    Viktigast av allt: prata, prata, prata! Med kompisar, med barnmorskan, i föräldragrupp, på forumet här!

    Lycka till!!
  11. Medlem sedan
    Oct 2013
    #6
    Hejsan!

    Jag väntar mitt första barn (åhh känns så overkligt när jag skriver det) som kommer under sommaren nästa år. Jag känner liksom dig Mirimi, att jag är rädd för förlossningen. Jag har hört olika historier, både hemska och otroligt lätta. Jag tror att vi, som inte har någon erfarenhet sedan tidigare, går mycket på de historier som vi får höra. Alla kommer ju inte ha samma upplevelse. Visst gör det ont för de flesta, men jag har hört så många gånger att så fort man ser barnet så försvinner all smärta, precis som några av er påpekade.

    Jag tycker att det har varit roligt att läsa om era erfarenheter, ni som delade med er. Jag har både skrattat och gråtit. Jag känner också rädsla som sagt, men vet samtidigt att det kommer gå, på något sätt...
  12. 6
    Hejsan!

    Jag väntar mitt första barn (åhh känns så overkligt när jag skriver det) som kommer under sommaren nästa år. Jag känner liksom dig Mirimi, att jag är rädd för förlossningen. Jag har hört olika historier, både hemska och otroligt lätta. Jag tror att vi, som inte har någon erfarenhet sedan tidigare, går mycket på de historier som vi får höra. Alla kommer ju inte ha samma upplevelse. Visst gör det ont för de flesta, men jag har hört så många gånger att så fort man ser barnet så försvinner all smärta, precis som några av er påpekade.

    Jag tycker att det har varit roligt att läsa om era erfarenheter, ni som delade med er. Jag har både skrattat och gråtit. Jag känner också rädsla som sagt, men vet samtidigt att det kommer gå, på något sätt...
  13. Medlem sedan
    Sep 2013
    #7
    Hej LK88!
    Det är ju helt okej att tycka att det är lite läskigt för man vet ju faktiskt inte hur det ska bli.
    När jag väntade första barnet försökte jag att inte lyssna så mycket på andras historier just för att jag inte ville bli uppskrämd - även en förlossning som går smidigt kan låta som en läskig historia tycker jag. Mitt mantra blev att kroppen vet hur den ska göra (kan iofs vara läskigt för såna som mig, man kan inte kontrollera förlossningen bara underlätta avslappningen - jag gillar att ha kontroll!) och att jag till slut skulle vara så less på att vara gravid att jag skulle skita fullkomligt i att det lät läskigt.

    Så håll fast i känslan att det kommer att funka och försök hålla läskiga historier på avstånd. Fokusera hellre på avslappning så att du kan slappna av och spara på krafterna så gott det går under värkarbetet.

    Visst är det förresten overkligt att vara gravid! Tyckte det med första och tycker det nu också. Lite mer verkligt tycker jag det blev efter RUL och när man kunde börja känna ordentliga sparkar :-)
  14. 7
    Hej LK88!
    Det är ju helt okej att tycka att det är lite läskigt för man vet ju faktiskt inte hur det ska bli.
    När jag väntade första barnet försökte jag att inte lyssna så mycket på andras historier just för att jag inte ville bli uppskrämd - även en förlossning som går smidigt kan låta som en läskig historia tycker jag. Mitt mantra blev att kroppen vet hur den ska göra (kan iofs vara läskigt för såna som mig, man kan inte kontrollera förlossningen bara underlätta avslappningen - jag gillar att ha kontroll!) och att jag till slut skulle vara så less på att vara gravid att jag skulle skita fullkomligt i att det lät läskigt.

    Så håll fast i känslan att det kommer att funka och försök hålla läskiga historier på avstånd. Fokusera hellre på avslappning så att du kan slappna av och spara på krafterna så gott det går under värkarbetet.

    Visst är det förresten overkligt att vara gravid! Tyckte det med första och tycker det nu också. Lite mer verkligt tycker jag det blev efter RUL och när man kunde börja känna ordentliga sparkar :-)
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar