Imorgon påbörjas sladdisens basutredning. Jag är jättenervös inför allt detta nya vi antagligen har framför oss. Sonen är enl skolans personal i stort behov av stöd och de vill hjälpa till så mycket det går redan nu och det är jag tacksam över. Men det är en ny värld som öppnas...jag har fem barn, det yngsta med min make sedan flera år och de äldre fyra med en annan man. Hos dem finns inga problem men den här liLla killen har det tufft och allt blir hela tiden så fel.
Det jag funderar över är hur vi presenterar problematiken för syskonen som mest är less på honom. De är alla i tonåren och upplever honom mest som skitjobbig