Hej på er!
Mitt yngsta barn, lilla J 7år, är en liten sladdis och min mans enda barn. Själv har jag fyra till på 13, 15, 18 å 20 med min exmake. 18åringen bor hos de fyra äldstas pappa och 20åringen är inte ofta hemma men pga arbetslöshet har hen inte kunnat flytta hemifrån än, men det är på gång. Kvar hemma på heltid har vi två tonåringar, en tonårsslö kille och en lättretad tjej.
Lilla J utreds just nu för adhd, eller det har gjorts ett wisc-test hos en privatklinik som skolan har bekostat och psykologen sa direkt efter testet att han skickar oss vidare, att han i sina papper kommer att be bup skynda sig och i nästa andetag säger han att för lilla J lutar det åt adhd.
Lilla J har det jobbigt i skolan, kan inte hålla koncentrationen, orkar inte göra saker som inte intresserar J. J hamnar i konflikter med sina klasskamrater och retas ibland för att hen varken kan cykla eller simma. Lilla J törs inte cykla för att hen inte vill göra sig illa och lilla J vågar inte simma i den stora bassängen och då kan man ju aldrig lära sig säger alla...
Lilla J har ett fruktat temperament och hamnar lika ofta i konflikt hemma som i skolan och med två tonåringar hemma kan det gå hett till. Den ena tonåringen kan bli galen på att J står och skymmer tvn, när systern skriker åt J att flytta sig blir J ännu mer envis och vägrar. Systern blir frustrerad och skriker nåt dumt ord till J som skymmer tvn ännu mer...Js pappa lägger sig i och kallar systern för samma dumma ord och sen är cirkusen igång...varje gång jag inte är hemma eller när jag sover (jobbar natt) är det så. Min man tar J i försvar, tonåringarna blir less på J och säger saker de inte borde, men samtidigt är de också barn..i en jobbig tid... Cirkusen rullar vidare värre och värre...tonårsdottern känner sig kränkt av styvpappan och gråter på sitt rum, tonårssonen gillar inte heller situationen och sitter på sitt rum och spelar dator. Jag vet varken ut eller in eftersom jag hela tiden hamnar mellan allt som händer. Jag försöker medla, fixa ordna och göra allt så bra som möjligt...det går snart inte längre och om det fortsätter måste jag skilja mig... Jag måste visa mina äldre barn att jag inte sätter min mans beteende före deras mående...men det är inte så enkelt. Jag vet att det skulle förvirra lilla Js värld ytterligare och jag går under av allt som händer...
Hjälp mig?
1
familjen går sönder Hej på er!
Mitt yngsta barn, lilla J 7år, är en liten sladdis och min mans enda barn. Själv har jag fyra till på 13, 15, 18 å 20 med min exmake. 18åringen bor hos de fyra äldstas pappa och 20åringen är inte ofta hemma men pga arbetslöshet har hen inte kunnat flytta hemifrån än, men det är på gång. Kvar hemma på heltid har vi två tonåringar, en tonårsslö kille och en lättretad tjej.
Lilla J utreds just nu för adhd, eller det har gjorts ett wisc-test hos en privatklinik som skolan har bekostat och psykologen sa direkt efter testet att han skickar oss vidare, att han i sina papper kommer att be bup skynda sig och i nästa andetag säger han att för lilla J lutar det åt adhd.
Lilla J har det jobbigt i skolan, kan inte hålla koncentrationen, orkar inte göra saker som inte intresserar J. J hamnar i konflikter med sina klasskamrater och retas ibland för att hen varken kan cykla eller simma. Lilla J törs inte cykla för att hen inte vill göra sig illa och lilla J vågar inte simma i den stora bassängen och då kan man ju aldrig lära sig säger alla...
Lilla J har ett fruktat temperament och hamnar lika ofta i konflikt hemma som i skolan och med två tonåringar hemma kan det gå hett till. Den ena tonåringen kan bli galen på att J står och skymmer tvn, när systern skriker åt J att flytta sig blir J ännu mer envis och vägrar. Systern blir frustrerad och skriker nåt dumt ord till J som skymmer tvn ännu mer...Js pappa lägger sig i och kallar systern för samma dumma ord och sen är cirkusen igång...varje gång jag inte är hemma eller när jag sover (jobbar natt) är det så. Min man tar J i försvar, tonåringarna blir less på J och säger saker de inte borde, men samtidigt är de också barn..i en jobbig tid... Cirkusen rullar vidare värre och värre...tonårsdottern känner sig kränkt av styvpappan och gråter på sitt rum, tonårssonen gillar inte heller situationen och sitter på sitt rum och spelar dator. Jag vet varken ut eller in eftersom jag hela tiden hamnar mellan allt som händer. Jag försöker medla, fixa ordna och göra allt så bra som möjligt...det går snart inte längre och om det fortsätter måste jag skilja mig... Jag måste visa mina äldre barn att jag inte sätter min mans beteende före deras mående...men det är inte så enkelt. Jag vet att det skulle förvirra lilla Js värld ytterligare och jag går under av allt som händer...
Hjälp mig?
Jag hoppas att BUP kan få in er snart så att ni kan få den hjälp ni behöver, inte bara J, utan resten av familjen också. Det finns både föräldrautbildningar och syskonkurser för att man ska lära sig förstå och få metoder för hur man ska dels hantera barnet så smidigt som möjligt samt få hela familjen och skolsituationen att fungera.
Det funkar alltså inte att skrika order att han ska flytta sig från tv:n som ni märkt, men storasyster kanske kan få hjälp att lära sig hitta en annan metod att få honom därifrån. Kanske det hjälper om ni får henne att istället säga "Kom och sitt bredvid mig så ser vi på det här tillsammans." Han verkar ju vilja ha hennes uppmärksamhet, oavsett om den är negativ eller positiv. Eller ni kanske helt enkelt kan se till att systern får en liten tv på rummet så hon kan dra sig undan och få se vad hon vill i fred? Det är påfrestande att vara förälder eller syskon till ett barn med ADHD och/eller andra diagnoser men det behöver inte vara omöjligt att få det att fungera.
Här kör vi tex ofta med hörlurar när det blir konflikt mellan barnen om vad som ska spelas/lyssnas på/ses på tv etc och det andra barnet störs av det.
Jag kan rekommendera "All Dogs have ADHD" (finns på tex bokus). Det är en fin bilderbok med fina bilder på hundar och förklarande korta texter som man kan läsa med både J och med syskon samt med släkt och andra som kan behöva en lättförståelig introduktion till hur det kan vara att vara (eller ha) ett barn med ADHD. Det finns även en motsvarande bok för Aspergers "All Cats have Aspergers".
2
Jag hoppas att BUP kan få in er snart så att ni kan få den hjälp ni behöver, inte bara J, utan resten av familjen också. Det finns både föräldrautbildningar och syskonkurser för att man ska lära sig förstå och få metoder för hur man ska dels hantera barnet så smidigt som möjligt samt få hela familjen och skolsituationen att fungera.
Det funkar alltså inte att skrika order att han ska flytta sig från tv:n som ni märkt, men storasyster kanske kan få hjälp att lära sig hitta en annan metod att få honom därifrån. Kanske det hjälper om ni får henne att istället säga "Kom och sitt bredvid mig så ser vi på det här tillsammans." Han verkar ju vilja ha hennes uppmärksamhet, oavsett om den är negativ eller positiv. Eller ni kanske helt enkelt kan se till att systern får en liten tv på rummet så hon kan dra sig undan och få se vad hon vill i fred? Det är påfrestande att vara förälder eller syskon till ett barn med ADHD och/eller andra diagnoser men det behöver inte vara omöjligt att få det att fungera.
Här kör vi tex ofta med hörlurar när det blir konflikt mellan barnen om vad som ska spelas/lyssnas på/ses på tv etc och det andra barnet störs av det.
Jag kan rekommendera "All Dogs have ADHD" (finns på tex bokus). Det är en fin bilderbok med fina bilder på hundar och förklarande korta texter som man kan läsa med både J och med syskon samt med släkt och andra som kan behöva en lättförståelig introduktion till hur det kan vara att vara (eller ha) ett barn med ADHD. Det finns även en motsvarande bok för Aspergers "All Cats have Aspergers".
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
