Så olika det kan vara

[Anonym]

För exakt ett år sedan satt jag med likvärdiga smärtor och var gladare än gladast för då hade äntligen min förlossning startat och vår väntan var nästan över, ett dygn senare kom hon till världen <3
Idag sitter jag här och har egentligen inte mer ont rent fysiskt men så mycket ondare i själen för just nu håller jag på med ett MF (är i v 10) och har rejäla "värkar" och blodet bara flödar och tårarna likaså <3
Jag hade ett MF i v 9 för ca 2,5 år sen och jag hoppas att detta går över fortare så jag kan njuta av min lilla tjej och se framåt istället. Just nu vill jag bara gå och gömma mig och inte alls ha nåt roligt 1-årskalas i helgen men vi har inte berättat för någon att en bebis till var på väg så det är bara att försöka bita ihop och hålla god min och hoppas på att värsta störtfloden är över tills dess.
Så ledsen och känner mig just nu väldigt ensam

[ulrika_74]

Har själv aldrig haft MF så jag kan inte ens försöka förstå hur hemskt det måste kännas, men att gå och låtsas som inget hänt är väldigt sällan en bra idé.

Jag tycker nog du ska nämna det till någon som kommer på kalaset så du har en ventil. En sorg ska man inte hålla inne med.

Någon som kan ge dig en stärkande blick, en klapp när det blir för jobbigt.

Jag hoppas du tar dig igenom detta tillsammans med din familj och att kalaset blir okej. Din lilla ettåring blir nöjd och glad för de presentpapper och snören som kommer.

Stor kram till dig