Längtan efter nummer 2

[Anonym]

Hej alla blivande/mammor där ute!
Jag är en tjej på snart 21 år, förlovad & sambo till min kille på 22 år.
Han har ett bra heltidsjobb, och jag är för stunden arbetssökande men har ett segt eget företag hand i hand.
Vi har ett någorlunda stort boende, där vi bor med vår 2 åriga son och våra två små hundar(en vuxen och en valp).

På något vänster, så har det helt ploppat upp i mitt huvud att jag verkligen längtar efter barn nummer 2. Jag känner att jag inte vill att det ska dröja så lång tid mellan nuvarande sonen och det kommande barnet, även om vi självklart är unga och det inte finns någon brådska så. Jag är själv en sladdis och har mitt yngsta storesyskon som är 9 år äldre än mig. Det har inte varit så kul för mig under uppväxten..

Hur som helst. Jag har för bara några dagar sedan tagit ut min p-stav då jag ändå har haft problem med denna. Sambon tyckte självklart att den skulle ut om jag inte vore nöjd med den, men samtidigt är han väl inte så jättenöjd med ifall det blir ett till barn nu. MEN - han lät inte sur eller så, för jag sa att "blir det, så blir det". Jag har nämligen gjort en abort innan sonen kom till, och efter sonen fick jag ett missfall precis innan vi hade bokat in en abort..

Men nu har jag blivit så löjlig. Så löjlig av längtan. Jag kan sitta och titta på sonens gamla bebis-kläder, sitta och läsa massa böcker om graviditet och allmänt "planera" livet som om jag vore gravid nu. Jag känner mig gravid psykiskt, även om jag vet att jag inte är gravid ännu. (Vi har inte haft sex sedan jag tog ut staven då han inte har varit hemma).

Jag ville bara skriva av mig lite, och det vore kul att höra om det är någon i en liknande situation. Någon som är i desperat längtan.... :-)

Vore även kul att höra ni som redan har fler barn innan, alltså ni som har fått minst två barn, hur det är när syskonet kommer, gällande det första? (Hoppas ni förstår vad jag menar) Jag går nämligen och är nojig ifall jag kommer räcka till, osv.. Att sonen "glöms". Ni förstår..

[Anonym]

Bara jag igen, som skrev inlägget ovan..
Idag är det vad jag tror är bim -5 dagar. Det är dock svårt att veta exakt, för att jag som sagt tog ut p-staven för 3 veckor sedan. Strax innan jag tog ut den så fick jag en blödning som jag tror var min mens, och som slutade ett par dagar efter uttaget. Jag har kört med ägglossningstester och har inte fått fram en exakt ägglossnings-dag utan bara halv-starka streck.
Hur som helst, har det känts som om det har tagit sig, att jag är gravid. Eller inbillar jag mig bara? Väldig molvärk till och från(har varit så i drygt en vecka om inte mer) och trötthet.
Jag testade mig för någon dag sedan, för att jag verkligen inte kunde hålla mig. Negativt test... Gjorde även ett test idag, negativt. Blev super-besviken, TROTS att jag vet att det med största chans inte kommer visa plus ännu, vare sig jag är gravid eller inte.
Jag vill verkligen detta NU. Vill vill vill... Men, jag ska försöka ha is i magen nu och i alla fall vänta med att testa igen tills i slutet av helgen/början på nästa vecka, om jag inte har fått mensen alltså innan.

Håll tummarna är ni gulliga.

[e_90]

Hejhej!

Jag håller tummarna för dig

[Anonym]

Tack snälla!

[Pillan86]

Hej!

Hur går det för dig?
Jag har också haft p-stav och för mig så kom mensen igång nästan lika fort som jag tog bort den.

Sedan så kan det vara så att du har mens på gång med som gör att du har gravid symptom.
Men vänta lite och se vad som händer.

Förstå din längtan efter barn men kan säga av egen erfarenhet att jag var 23 när jag blev gravid med min dotter,hade inget jobb och var arbetssökande,hon var inte planerad men vi välkomnade henne.
Nu 4år senare så är det först nu jag längtar efter nr 2 då man varit ute och jobbat lite och gjort lite i arbetslivet.

Jag dömder ingen av er men missförstå mig rätt att ibland kan det vara skönt att vänta lite mellan barnen och jag tror det är det som din sambo menar att han kanske vill att du ska jobba/studera lite först innan ni skaffar en 2:a.
Jag förstå dig samtidigt att man inte vill ah för långt hopp mellan barnen men samtidigt så kan det vara skönt att ha gjort lite "karriär" innan nästa kommer.

Om det går vägen för min del så kommer det att vara 5år mellan min dotter och bebben i magen. Jag känner inte alls att det är så farligt stort hopp utan känner att det är okej då jag hunnit göra dte jag själv vill göra med jobb studier mm under dessa åren.

Ville men ha tätt mellan mina men det var starkt ett tag men sedan så svalnade den tanken och jag tänkte att "jag är ung" jag hinner skaffa fler barn.

Hoppas allt löser sig för er

[Anonym]

Hej igen och tack för ditt svar!

Jag vet inte hur det går, antingen är det som du säger mens på gång eller så är jag gravid - men jag ska vänta ett par dagar till med att testa. Jag har molvärk varje dag mer eller mindre, huvudvärk och ibland lite yrsel och trötthet. Detta har pågått i mer än en vecka, närmare två, så jag tycker det är konstigt ifall det är mens på gång - så långt innan? När jag har haft mens förut, har jag inte känt av den så långt innan, max någon dag bara.. Men, det återstå att se!

Ja absolut, förstår jag det du säger och ifall det är så min gubbe tänker - absolut. Men, jag har ett eget företag så jag står inte helt på noll. Plus att jag har sökt en termins-utbildning som börjar i januari, om jag kommer in på den. (Som slutar i början på juni, och skulle jag vara gravid nu, är det bf i mitten på juni).

Vi har sagt i alla fall att det blir det, så blir det. Det är lättande för mig. Dock kan ju inte jag låta bli att "planera" ändå, eftersom jag har sådan längtan...

Jag håller ut några dagar till, sen blir det test - om inte mensen kommit alltså.

[Pillan86]

Okej,hm låter nästan som att det kan vara gravid symptom du har,men som du säger vänta några dagar till så får du göra ett test eller två

Då förstår jag,uppfattade inte att du hade eget,men det är ju bra att du har något att pyssla med...
Åh vad spännande,håller tummarna för dig både för ett plus och för utbildningen

Ja men så har jag med sagt många gånger att händer det så händer det och då får man ta det därifrån sedan
Nej vem kan göra det,när man väl längtar så är längtan STOR till att få en bebbe igen...

Håller tummarna för dig

[Anonym]

Uppdatering här.
Enligt mina beräkningar var min BIM igår lördag. Ingen mens hittills och oförändrad livmodertapp(inte öppen som innan mens). Negativt test igår..
Fortfarande molvärk......... Mina förhoppningar börjar dö ut. Jag antar snart att det bara är min kropp som spelar ett spratt med mig... Nåja, ska se hur veckan fortsätter, annars blir det väl ett test om ett par dagar igen.

[Anonym]

Så kom mensen. Skit också.
Nu ska jag(vi) vänta tills nästnästa ägglossning, och se om det klickar bättre då. Anledningen till att jag inte vill pricka in ägglossningen som kommer här näst, är för att det är på den som vår son kom till på. Jag vill alltså helst inte att de ska ha sina födelsedagar SÅ tätt som bara ett par dagar i mellan. ;-) Men, självklart så är det välkommet ifall det skulle bli så ändå, men jag tänker inte planera nu.
Lycka till er andra! Som har eller vill plussa.

[Redo för 2:an]

Där försvann mitt hopp också Har precis som du haft molande värk i en hel vecka innan BIM (om 2 dagar). Har aldrig haft så tidigare innan mens så jag började ju verkligen hoppas. Men efter att ha läst detta är jag nu övertygad om att mensen kommer imorgon eller på måndag

[Anonym 32]

Jag håller tummarna för Er! Själv gick det första gången vi bestämde oss för att skaffa andra barnet, då vi inte vill ha någon större skillnad i åldern på vår första och andra. Dock hade jag ett "kanske" gravid.test, där det andra sträcket var väldigt suddigt.. men två dagar senare blev det mer säkert "plus"..
Håller tummarna för Er alla och hoppas att det går bra!