Är det några härinne och smygläser? :)

[Ulle+3]

Jag kollar in med jämna mellanrum, och det är ju verkligen låg aktivitet på skrivandet här liksom i övrigt på aff numer.

Jag tycker det är väldigt synd att det blivit så, då det åtminstone för mig var den här sidan som höll mig uppe och gav mig en massa kunskaper och insikter under mina första år som NPF-förälder.

Tidigare skrevs det ju flera inlägg om dagen i den här gruppen och man kunde snabbt få svar på frågor och stöd när man behövde. Nu har nyblivna bokstavsföräldrar inte mycket att hämta på den här sidan.

Undrar om det är några som är inne och läser åtminstone, och om fler skulle kunna tänka sig att skriva och svara om vi får igång sidan litet igen?

Kan inte ni som läser härinne bara räcka upp handen så man vet om det är lönt att försöka blåsa liv i bokstavsbarnssidan?

[Ulle+3]

Presenterar mig själv så länge:

42-årig trebarnsmamma med bara bokstavsbarn

Äldsta är 17 år och har har sedan 6-års åldern haft diagnos ADHD. Jag insåg redan när hon var något år att det var något speciellt med henne, men på den tiden hade jag knappt hört talas om ADHD. Hon funkar fint och hon tar Concerta sedan 12 års ålder. Går andra året på gymnasiet nu, i en vanlig klass. När allt var som värst med henne kunde jag aldrig, aldrig tro att det skulle bli så bra med både skola, kompisar och syskon...

Mellan är 15 år och har aspergers syndrom vilket jag förstått sedan hon var 6-7 år. Fick rätt diagnos när hon var 13. Hon har haft det kämpigt ffa socialt i skolan, och går nu i en aspergerklass och äntligen börjar skolan funka.
Hon var en ängel när hon var liten, och tecknen på att något skulle vara annorlunda även med henne såg jag inte förrän framåt skolåldern.

Yngsta är snart 13 och har diagnoserna ADHD, atypisk autism, tourettes syndrom, tvångssyndrom och trotssyndrom. Och sömnstörning...
Hon var väldigt lik sin äldsta syster som liten, och henne diagnostiserade jag själv redan som tvååring, men hon utreddes när hon var sju. Och igen när hon var 10.
Hon är den som har de största svårigheterna just nu, även om mycket böivit bättre det senaste halvåret. Det har varit svårt att hitta en fungerande medicin till henne och lika svårt att hitta en fungerande skola. Nu medicinerar hon med Metamina och går i en särsklid undervisningsgrupp som tycks funka.
Med henne har jag varit igenom så otroligt mycket både vad det gäller skola/bup osv och i att leta kunskap om varför hon funkar som hon gör, och hon har "tvingat" mig att bli värsta NPF-proffset...

Jag läser lite på aff nästan varje dag och har hängt här sedan 2001 då oron var som värst för den äldsta ongen...

[_annae_]

Jodå, några är vi nog allt som smygläser...

Jag har en 12-årig pojk med Aspergers och ADHD och vi har haft det väldigt slitigt med honom de senaste två åren. (Han diagnosticerades som 10-åring.)
Eftersom det har varit så tungt, i synnerhet förra året, har jag inte riktigt orkat skriva så mycket. Det blir ju lite utlämnande också.
Men om fler skriver kan jag nog tänka mig att ta mig i kragen och bli lite mer aktiv.

[_annae_]

Kanske ska lägga till att jag är 45 år, och förutom sonen har en dotter på 10 år som jag kämpar hårt för att hon inte ska känna att hon är på undantag eftersom så mycket energi går till att få sonens vardag att funka.

[Valerina]

Jag läser (och svarar ibland). Jag har 3 barn varav ett har bokstavsdiagnos. Men alla mina barn är ju stora nu, övre tonåren och in i vuxenlivet så problemen/orosmomenten är inte riktigt de samma som förut.

[Liz*]

Jag har varit borta länge men har tittat in nu ett litet tag, jag har inte bestämt mig om jag ska vara kvar eller inte.

[marib]

men är nog öht rätt inaktiv här numera.

[marib]

Funnits här sedan 2001 och det var bokstavsbarn sidan som drog hit mig. Troligen har jag tre bokstavsindivider i familjen. Två med diagnos och en tredje under utredning.

Men de är vuxna nu så jag har (tack och lov) tagit mig igenom det värsta.

Men kan jag peppa och stödja någon eller åtminstone ge hopp om en framtid så finns jag här.

[_annae_]

Ja, snälla gör det... Ge hopp om en framtid alltså. Skulle kunna behövas... :P

[maria_nik]

Jag har varit borta härifrån rätt länge, har varit inne och smygläst dock men inte så ofta. Jag har haft mycket hjälp och stöd från denna sida när det var som värst med skola och BUP.

Jag har en son som nu är 15 och har haft sin diagnos adhd från 11 år. Jag förstod nog redan när han var 4-5 år att han var speciell, men inte förrän vid 8 fick vi gehör från skolan. Efter det tog det sammanlagt 3 år innan allt var färdigt. En kämpig tid då jag hade väldigt mycket hjälp härifrån.

Ska försöka vara mer aktiv härinne. Det var så skönt att ha någonstans att komma med sina frågor när det var som värst och kanske kan jag svara på någon annans frågor idag.

[MsBecks]

*räcker upp handen* jag läser men har inte jättemycket att skriva för stunden. Försöker svara på trådar och så där som dyker upp. Har också haft oerhörd hjälp av den här sidan när allting drog igång.

[marib]

min trio är ju vuxna nu.. liksom systersonen Och de som fått diagnos tidigt har fått den hjälp de behövt för att fixa skolan hela vägen.

De två som inte fick det har haft det lite tuffare men även de är på rätt väg.

När de väl hittat rätt kan man inte få bättre arbetstagare. De jobbar länge och gärna och med energi OCH om jag nu får göra en liten reflektion från deras "normala" kompisar så har de ett helt annat synsätt på arbete. När polletten väl ramlat ner

Vore jag företagare så anställde jag alla gånger helst någon med ADHD