Igår blev jag livrädd!
Januaribarn 2014
  1. Medlem sedan
    Jul 2013
    #1

    Igår blev jag livrädd!

    Igår kände jag inga fosterrörelser på hela dagen. Har gjort det varje dag i många veckor så framåt kvällen blev jag riktigt rädd. Ringde en vän som är barnmorska och hon sa att allt nog var bra, men att vi skulle kolla upp det så jag slapp oroa mig.
    Efter två timmar på sjukhuset fick vi göra ultraljud och vi såg att allt var bra. Den lilla där inne märkte när läkaren buffade på magen och svarade med att vifta med sina små armar. Den hade helt enkelt lagt sig på ett nytt sätt så jag inte kände när den rörde sig. Så fort vi gick ifrån kliniken fick jag en rejäl smäll i mjälten, som om bäbisen sa "här är jag mamma!". Skrattade så jag grät

    Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Och aldrig blivit så lättad som när allt visade sig vara bra.
    Jag antar att liknande chocker ingår när man är förälder, eller vad tror ni?
  2. 1
    Igår blev jag livrädd! Igår kände jag inga fosterrörelser på hela dagen. Har gjort det varje dag i många veckor så framåt kvällen blev jag riktigt rädd. Ringde en vän som är barnmorska och hon sa att allt nog var bra, men att vi skulle kolla upp det så jag slapp oroa mig.
    Efter två timmar på sjukhuset fick vi göra ultraljud och vi såg att allt var bra. Den lilla där inne märkte när läkaren buffade på magen och svarade med att vifta med sina små armar. Den hade helt enkelt lagt sig på ett nytt sätt så jag inte kände när den rörde sig. Så fort vi gick ifrån kliniken fick jag en rejäl smäll i mjälten, som om bäbisen sa "här är jag mamma!". Skrattade så jag grät

    Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Och aldrig blivit så lättad som när allt visade sig vara bra.
    Jag antar att liknande chocker ingår när man är förälder, eller vad tror ni?
  3. Medlem sedan
    Feb 2008
    #2
    Ja aldrig är man ju så rädd som när det gäller ens barn! Förstår verkligen hur du kände dig men vad skönt att allt var bra! Lycka till med fortsättningen
  4. 2
    Ja aldrig är man ju så rädd som när det gäller ens barn! Förstår verkligen hur du kände dig men vad skönt att allt var bra! Lycka till med fortsättningen
  5. Medlem sedan
    Feb 2012
    #3
    Skönt allt var bra!
    Jag har min moderkaka på framvägg så jag känner lite mindre när han sparkar!
    Nu känner jag det mycket mer eftersom han blivit större, men för några veckor sedan kunde det gå en dag eller två! Så jag förstår din oro!
  6. 3
    Skönt allt var bra!
    Jag har min moderkaka på framvägg så jag känner lite mindre när han sparkar!
    Nu känner jag det mycket mer eftersom han blivit större, men för några veckor sedan kunde det gå en dag eller två! Så jag förstår din oro!
  7. Medlem sedan
    Jul 2013
    #4
    Tack ninni_88

    Har ni varit med om något annat som chockat under graviditeten, eller är det lugnt å skönt än så länge?
  8. 4
    Tack ninni_88

    Har ni varit med om något annat som chockat under graviditeten, eller är det lugnt å skönt än så länge?
  9. Medlem sedan
    Oct 2012
    #5
    Jag förstår exakt hur du kände. Jag upplevde samma sak när jag väntade min son för 9 år sedan och jag minns det som om det var igår.
    Fick komma in o göra UL då och han låg där så fint o lekte med sin navelsträng
  10. 5
    Jag förstår exakt hur du kände. Jag upplevde samma sak när jag väntade min son för 9 år sedan och jag minns det som om det var igår.
    Fick komma in o göra UL då och han låg där så fint o lekte med sin navelsträng
  11. Medlem sedan
    Feb 2008
    #6
    Än så länge har det inte varit något med bebis jag varit SUPERorolig över så men i vecka 13 typ så hade jag en morgon inte kissat på hela natten vilket resulterade i att livmodern typ klämde på blåsan eller vad man ska säga så det var jättesvårt att kissa. Tog mig typ en halvtimme att få ut lite och sen fick jag gå i omgångar för att få tömt blåsan. VÄLDIGT otrevlig upplevelse men som tydligen lätt kan hända i de veckorna när livmodern växer mycket om blåsan blir för full. I förra grav. så hade jag dels en blödning i vecka 9-10 som skrämde mig en del och sen i slutet var det någon dag som han var jättelugn så jag var på vippen att åka in och kolla men då satte han igång som bara de tack och lov! Så det är väl lite så att varje grav. har några "chocker" men otrevligt är det Lycka till med fortsättningen!
  12. 6
    Än så länge har det inte varit något med bebis jag varit SUPERorolig över så men i vecka 13 typ så hade jag en morgon inte kissat på hela natten vilket resulterade i att livmodern typ klämde på blåsan eller vad man ska säga så det var jättesvårt att kissa. Tog mig typ en halvtimme att få ut lite och sen fick jag gå i omgångar för att få tömt blåsan. VÄLDIGT otrevlig upplevelse men som tydligen lätt kan hända i de veckorna när livmodern växer mycket om blåsan blir för full. I förra grav. så hade jag dels en blödning i vecka 9-10 som skrämde mig en del och sen i slutet var det någon dag som han var jättelugn så jag var på vippen att åka in och kolla men då satte han igång som bara de tack och lov! Så det är väl lite så att varje grav. har några "chocker" men otrevligt är det Lycka till med fortsättningen!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar