Hej alla! Dröm om min förvåning när det på första och enda försöket tog skruv direkt och nu har jag fått det svart på vitt med ett digitaltest att vi väntar barn igen. Kände det på mig jättetidigt så jag har säkert avverkat ett tiotal test innan det äntligen började visa svaga streck/plus.. Är bara i 4-5:e veckan ca. Har dock redan berättat för några få på mitt arbete. Har inte varit helt 100 senaste veckan (som jag givetvis haft skitlånga arbetspass på) och jobbar man i ett tungt serviceyrke kan det vara bra att ha lite förståelse ifall man plötsligt blir oproportionerligt irriterad på gästerna eller måste ta en liten paus mitt i stressen och slänga i sig något för att inte börja må dåligt. Annars är det bara närmsta väninnan som vet.
Detta blir mitt andra barn, har en dotter sen tidigare, och min sambo har två mycket äldre söner sen ett tidigare äktenskap.
Tycker det är lite klurigare denna gången, har mycket mer motstridiga känslor trots att graviditeten var ganska planerad om än VÄLdigt snabbt fixad. Jag är glad och orolig om vartannat. Första barnet var mer självklart på något vis. Man såg inte sig själv som ville leva barnlös barnlös och därför var det var liksom givet att det skulle komma förr eller senare. "Det är nu jag blir förälder" liksom. Andra barnet är mer som ett "lyxval", eller "val" överhuvudtaget. Första var mer som ett inneboende "behov". Jag tänker på om vi egentligen har råd, om vi gör rätt som ger dottern ett syskon -det är ju på vissa vis enklare med ett barn att hitta tid och uppmärksamhet. Jag tänker på tokiga grejer som att vår dotter är jättefrisk -vad är oddsen att man får ett friskt barn till, och i min sambos fall: 4:e friska barnet? .. Antar att hormonerna redan börjar spela spratt med en. Ska bli skönt att ha ett forum igen med folk i samma sits att ventilera tankar om allt från känslor till toalettbestyr
1
Dags igen! Hej alla! Dröm om min förvåning när det på första och enda försöket tog skruv direkt och nu har jag fått det svart på vitt med ett digitaltest att vi väntar barn igen. Kände det på mig jättetidigt så jag har säkert avverkat ett tiotal test innan det äntligen började visa svaga streck/plus.. Är bara i 4-5:e veckan ca. Har dock redan berättat för några få på mitt arbete. Har inte varit helt 100 senaste veckan (som jag givetvis haft skitlånga arbetspass på) och jobbar man i ett tungt serviceyrke kan det vara bra att ha lite förståelse ifall man plötsligt blir oproportionerligt irriterad på gästerna eller måste ta en liten paus mitt i stressen och slänga i sig något för att inte börja må dåligt. Annars är det bara närmsta väninnan som vet.
Detta blir mitt andra barn, har en dotter sen tidigare, och min sambo har två mycket äldre söner sen ett tidigare äktenskap.
Tycker det är lite klurigare denna gången, har mycket mer motstridiga känslor trots att graviditeten var ganska planerad om än VÄLdigt snabbt fixad. Jag är glad och orolig om vartannat. Första barnet var mer självklart på något vis. Man såg inte sig själv som ville leva barnlös barnlös och därför var det var liksom givet att det skulle komma förr eller senare. "Det är nu jag blir förälder" liksom. Andra barnet är mer som ett "lyxval", eller "val" överhuvudtaget. Första var mer som ett inneboende "behov". Jag tänker på om vi egentligen har råd, om vi gör rätt som ger dottern ett syskon -det är ju på vissa vis enklare med ett barn att hitta tid och uppmärksamhet. Jag tänker på tokiga grejer som att vår dotter är jättefrisk -vad är oddsen att man får ett friskt barn till, och i min sambos fall: 4:e friska barnet? .. Antar att hormonerna redan börjar spela spratt med en. Ska bli skönt att ha ett forum igen med folk i samma sits att ventilera tankar om allt från känslor till toalettbestyr
För det första GRATTIS!
För det andra,JA det är hormonerna och allt som händer i kroppen som gör att man tänker alla möjliga tankar!
Detta är också min andra graviditet och jag har bestämt mig för att denna gång bara njuta! Första gången stressade man genom allt, först till vecka 12,sen ultraljud, sen vill man att magen ska växa, sen vill man ha ut bebisen. Gör som jag ska försöka njut, tänk konstiga tankar men låt dom inte påverka dig för mycket!
2
För det första GRATTIS!
För det andra,JA det är hormonerna och allt som händer i kroppen som gör att man tänker alla möjliga tankar!
Detta är också min andra graviditet och jag har bestämt mig för att denna gång bara njuta! Första gången stressade man genom allt, först till vecka 12,sen ultraljud, sen vill man att magen ska växa, sen vill man ha ut bebisen. Gör som jag ska försöka njut, tänk konstiga tankar men låt dom inte påverka dig för mycket!
Håller med dig om dina tankar i sista stycket. Men samtidigt så vill jag verkligen njuta och glädjas, så jag försöker foka på det Lite nervös för att berätta för äldste sonen, han är 11, 12 när bebisen kommer, och han har tidigare uttryckt en oro över om det kommer ett syskon, men jag tor det ha hängt ihop med att han tyckt att det här med sex är så fantastiskt äckligt, så han har knappt kunnat höra ngt som anspelat på det öht... Men nu verkar han ha landat lite i att vuxna ha sex, och det inte är ngt hemskt, utan ngt som har med kärlek att göra. Så jag hoppas att han kommer att ta det bra.
Kul att följas åt här!
Tjing!
3
Stort grattis!
Håller med dig om dina tankar i sista stycket. Men samtidigt så vill jag verkligen njuta och glädjas, så jag försöker foka på det Lite nervös för att berätta för äldste sonen, han är 11, 12 när bebisen kommer, och han har tidigare uttryckt en oro över om det kommer ett syskon, men jag tor det ha hängt ihop med att han tyckt att det här med sex är så fantastiskt äckligt, så han har knappt kunnat höra ngt som anspelat på det öht... Men nu verkar han ha landat lite i att vuxna ha sex, och det inte är ngt hemskt, utan ngt som har med kärlek att göra. Så jag hoppas att han kommer att ta det bra.
Hej
För mig är det också dags för andra graviditeten och jag känner igen mig i att det gick fort. Båda gångerna har jag blivit gravid efter en mens. Tycker det är jätte läskigt, förra gången så trodde jag nämligen inte att jag kunde få barn utan hjälp och då blev det en känsla av "för bra för att vara sant", nu är jag nog lite lugnare.
Men jag tycker verkligen att de första 13 veckorna är jätte jobbiga. Är orolig hela tiden men vill egentligen va jätteglad och berätta för all i hela världen. Förra gången så berättade vi ganska tidigt för många och endel tyckte det var jätte knasigt just med alla risker. Så nu berättar vi inte för någon utom en vän, och er och bm då :-)
4
Hej
För mig är det också dags för andra graviditeten och jag känner igen mig i att det gick fort. Båda gångerna har jag blivit gravid efter en mens. Tycker det är jätte läskigt, förra gången så trodde jag nämligen inte att jag kunde få barn utan hjälp och då blev det en känsla av "för bra för att vara sant", nu är jag nog lite lugnare.
Men jag tycker verkligen att de första 13 veckorna är jätte jobbiga. Är orolig hela tiden men vill egentligen va jätteglad och berätta för all i hela världen. Förra gången så berättade vi ganska tidigt för många och endel tyckte det var jätte knasigt just med alla risker. Så nu berättar vi inte för någon utom en vän, och er och bm då :-)
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
test innan det äntligen började visa svaga streck/plus.. Är bara i 4-5:e veckan ca. Har dock redan berättat för några få på mitt arbete. Har inte varit helt 100 senaste veckan (som jag givetvis haft skitlånga arbetspass på) och jobbar man i ett tungt serviceyrke kan det vara bra att ha lite förståelse ifall man plötsligt blir oproportionerligt irriterad på gästerna eller måste ta en liten paus mitt i stressen och slänga i sig något för att inte börja må dåligt. Annars är det bara närmsta väninnan som vet.
Lite nervös för att berätta för äldste sonen, han är 11, 12 när bebisen kommer, och han har tidigare uttryckt en oro över om det kommer ett syskon, men jag tor det ha hängt ihop med att han tyckt att det här med sex är så fantastiskt äckligt, så han har knappt kunnat höra ngt som anspelat på det öht... Men nu verkar han ha landat lite i att vuxna ha sex, och det inte är ngt hemskt, utan ngt som har med kärlek att göra. Så jag hoppas att han kommer att ta det bra.