Det där med löpning...

[sprengja]

Ursäkta mig, men det är bara en hög med trams att inte alla (med två fungerande ben) kan lära sig att springa. Däremot så behöver ju inte alla tycka att det är kul, men att det inte skulle gå att "komma vidare" utan att alltid känna att det är svinjobbigt, det är bara inte sant. Att man har bra kondition för övrigt har därtill inte så mycket med saken att göra, för all träning är grenspecifik.

Min man är ett ganska bra exempel. Han är, med medelsvenssons mått mätt, vältränad. I somras cyklade han Vätterrundan 30 mil på 10 timmar och 22 minuter, dvs på de övre 25% i resultatlistan. Han simmade också Sverige längsta simtävling, Vidösternsimmet som är nästan 24 km långt, på 6 timmar (kom trea). Men han kunde inte springa en timme utan att stanna. Han kunde inte ens springa 45 minuter utan att stanna. Det tog honom över ett halvårs regelbunden löpträning (kontinuerligt 3 gånger i veckan) att kunna springa 5 km utan att stanna. Han är fortfarande ingen bekväm löpare, utan han är långsam och han tycker nästan alltid att det känns jobbigt (som i mycket ansträngande). Men han är motiverad, så han fortsätter träna och fortsätter utvecklas. Nu i helgen, efter typ 14 månaders löpträning, sprang han för första gången över en mil utan att behöva bryta av - dvs även att han tycker löpningen är jobbig så utvecklas han och det som förr var svinigt jobbigt är inte lika jobbigt längre.

Så.
1 . Man kan lära sig att springa/löpträna om man vill det och är bredd att träna.
2. All träningseffekt är grenspecifik, så att ha en god allmänkondition betyder inte att man bara kan byta idrottsform och köra på i samma tempo.
3. Lägger man mer energi på att framhärda i att man verkligen inte kan lära sig att springa än man gör på att träna löpning, så kommer man definitivt att få rätt.

[*Emmylou*]

Klart alla kan lära sig springa. Men som jag skrivit förrut, att börja springa när man är i kanske 40-årsåldern innebär en ganska stor risk för skador. Folk gör fel, har fel skor, går ut för hårt osv. Men om man är väldigt motiverad så är det klart att det går bra att gå ut mjukt. Personligen tror jag mer på power walks och annan lågintensiv träning, både för välbefinnande, hälsa och vad gäller skador.

[sprengja]

Det beror ju på vad man vill uppnå. Vill man lära sig att springa 1 mil är PW skitdålig träning. Men visst har du rätt, man ska träna smart och gå ut lagom.

För övrigt tror jag inte det händer något magiskt hemskt förfall med vår kropp för att vi passerar 40. Man kan bygga upp sig oavsett när man börjar träna, men som alltid gäller ju att anpassa träningen efter där man är, annars kommer man skada sig oavsett man är 20 eller 60.

[Spirella]

Kan inte annat än hålla med! Man blir bra på det man tränar helt enkelt, och många underskattar nog tiden det tar att faktiskt bli bekväm med löpning. Löpning är en jobbig aktivitet och belastar kroppen mycket, så man måste ge det tid. OM man VILL, så KAN man lära sig springa!

[thess705]

Håller med!

Och att lära sig springa kräver ju lite tålamod! Man kan ju oftast inte bara kasta sig iväg och springa 5 km utan att det känns.

Sen kan det ju vara så att man inte vill lära sig springa men det är ju en helt annan sak.

[ejjvi]

Word! Det är aldrig för sent. Se bara på Harriet Anderson som började träna i 50-årsåldern och nu har genomfört hur många IM som helst http://www.athleta.net/featured-athl...riet-anderson/
http://www.athleta.net/2010/05/11/en...nderson-story/

[CarolinaK]

Precis så. Min PT brukar säga att man blir bra på det man tränar på, och så är det ju. Han berättade att han ofta stöter på kunder som tror att de blir "allmänt" vältränade av gå många och långa promenader, och då brukar han kontra med att det man blir bra på av att gå mycket är just att gå.

Jag hade också väldigt svårt att springa när jag började (för många år sedan), och jag är trots många års regelbunden löpning inte särskilt snabb. Jag är nog lite som din man, och jag tycker att det är sjukt jobbigt att springa fort. Därför övar jag på just det nu, att springa fort. Springer regelbundet tre kilometer och fem kilometer på tid och försöker förbättra mig, för att så småningom kunna springa snabbare även på längre sträckor (1,5-2 mil i långsamt tempo har jag inga problem med, det har jag övat på ).

[-Annie-]

Jag håller med dig helt och hållet. Det känns ibland som att det sitter så rotat från många från barnsben (och dåliga gympalärare som det delvis var i mitt fall) att löpning är en pina och ursäktar sig då med att de inte kan. Samtidigt så verkar det som att många tror att de bara ska kunna sticka ut och springa utan att träna innan (och när det inte går så skyller de på att de inte är gjorda för löpning). Sen är det klart att det är jobbigt att springa, vissa verkar ge upp bara för att de blir andfådda och svettiga och då blir man ju aldrig bättre, gäller ju att pressa sig lite .

Jag har börjat springa på senare år och var en sån som trodde att jag inte kunde, felet var bara att jag inte sprungit tillräckligt ofta under tillräckligt lång tid.

När det gäller skador som nämns ovan så tror jag inte det är några problem att börja när man är äldre, det gäller bara att gå ut tillräckligt lugnt när man är ovan! Kondisen byggs ju upp snabbt om man springer regelbundet men senor, leder och ligament behöver vänjas vid belastningen. Är man överviktig från början får man ta det extra lugnt så man inte överbelastar knän och fötter. Samma sak gäller sen när man ökar på sträckor och ökar farten!

Min fara när jag springer är också att jag lätt jagar tider (siffernörd men för den skull inte särskilt snabb, tävlar bara mot mig själv) och kroppen håller ju inte för att springa max hela tiden utan behöver lugnare pass också.

[*Emmylou*]

Vad finns det för mening med att "lära sig springa en mil"? För att kunna skriva om det på Facebook? För att det just nu är poppis att kunna springa fort och länge?För ärligt talat tror jag inte alla vet varför de gör saker ibland. Träna ska man ju göra för att må bra, för hälsa, välbefinnande och att leva längre.

[*Emmylou*]

Jag är faktiskt trött på alla käcka success stories om folk som springer triathlon och maraton, det är ju inte det som är meningen med att träna. Jag förstår att en del ser det som en morot och motivation för att kmma igång med träning och det är ju jättebra! Men det är så många som gör saker för att man "ska". och knappt vet varför eller hur nuförtiden.

[sprengja]

För att man vill och tycker det är roligt med idrott? Ett fritidsintresse

Varför ska man klä sig i 1920-talskläder? Kläder har man ju bara för att skyla och värma kroppen. Det är så töntigt med mode, är det bara för att kunna visa en snygg outfit på Facebook eller?

[ejjvi]

Du har nog missat min poäng. Grejen med Harriet är att hon började träna när hon var femtio. Drygt. Och fortsatte träna, inte bara lade av efter någon månad som många gör. Harriet är en grym inspiration för mig och det hade hon varit oavsett om hon tävlade eller ej. Hon är snart 80 och fortsätter träna. Det är aldrig för sent!

[*Emmylou*]

Men just "lära sig att springa en mil"? Jag fattar inte riktigt grejjen. Det är självklart att man ska göra det för att man vill träna för att må bra eller tycker att det är roligt eller vad det nu är för anledning. Men jag ser inget självändamål med att lära sig springa långt, när man når lika bra hälsomål med annan, mindre skadlig träning. Just när man börjar bli lite äldre. Jag gissar att det är fler det funkar dåligt för och som lägger av än de som faktiskt blir långdistanslöpare. Bättre att då satsa åp någon mer hållbar träning.

Och jag har HUUUR månag som helst vänner som verkar träna mest för att kunna skriva om det på Fejjan

[sprengja]

Men just springa en mil var ju bara ett exempel, folk har ju massor olika mål. Många tror jag tycker "god hälsa" är ett allt för diffust mål att träna för, så därför sätter man upp specifika mätbara mål för sin träning. Eller så har man ett visst lopp man tränar för. Eller något annat liknande. Jag tycker det är rätt förmätet att klanka ner på folks bevekelsegrunder, det viktiga är ju ATT man tränar, sen har man olika saker som motiverar en och olika högt mål satta.

Att träna ENKOM för att kunna skriva om det på Facebook är ju fånigt på ett sätt, jag tror inte det är spec vanligt, men hur eller hur - blir träningen av är det ju toppen oavsett om motivationsfaktorn är att kunna skriva om det på Facebook eller att förbättra sin tid på milen!

[*Emmylou*]

Egentligen skiter ju jag i hur hur eller om eller varför andra tränar. Men det ÄR ju en trend just nu att träna så mycket som möjligt och helst prata vitt och brett om det och anmäla sig till alla lopp som finns. Det vlir lite lätt elitistiskt. Det är inte de som verkligen behöver komma i form som tränar så, snarare de som redan har bäst hälsa. Det är ett sidospår, men iaf.

Men samtidigt är det ju ingen dålig trend att människor tränar mer, det är ju bra för hälsan. oftast. Men jag tror inte att just löpning är det bästa sättet att träna, för speciellt många. Jag tror skadorna är fler än vinsten för merparten om man inte är en van löpare.

[sprengja]

Saken är den att folk i stort tränar inte mer nu än förr. Siffran är tvärtom ungefär den samma. Merparten av svenskar tränar alldeles för lite, men de som tränar kanske tränar mer målinriktat och tuffare än förr.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/...nte-folkhalsan

Själv förstår jag inte hur man vill avstå löpning frivilligt, tycker det är en av de absolut härligaste motionsformer som finns!

[Valerina]

Nja jag håller nog inte med. Klart att jag kan lära mig att jogga, det har jag ju bevisat en gång. Men jag är inte bra på det och kommer aldrig att bli det.
Jag klarade utan problem att köra gympapass, tog liksom ingen tid att lära sig det, och även om jag hade paus på hela sommaren så fixade jag ett gympapass sen i augusti igen.
Det tog jättelång tid att lära mig jogga 5 km utan gå-paus och så fort jag hade en paus i det regelbundna joggandet så hade jag halkat bakåt så att jag fick börja om. Jag behöver aldrig "börja om" när jag har haft paus från gympa, indoor walking och jag behöver inte "lära mig" att köra spinning, där körde jag ju ett helt pass från början. Men jogga klarade jag inte ens av i 5 minuter utan att pausa och gå när jag började.

Så nej jag tror inte att alla kan lära sig,,,iallafall inte om vi menar samma sak med "att kunna".

[MrsHyde]

Vad spännande att du berättar om din man! Jag håller med dig. Vill man tillräckligt mycket, så går det allra mesta. Och jag är imponerad över din mans målmedvetenhet. Jag tror inte det är några problem för de flesta att börja jogga i medelåldern (eller äldre) om man är försiktig och ökar i lagom takt.

Jag är absolut inte någon naturbegåvning som löpare. Länge gjorde jag nybörjarmisstaget att försöka springa fortare än jag egentligen orkade. Var tvungen att ta pauser, blev extremt andfådd och slut och tyckte att joggning inte var något för mig.

När jag började träna regelbundet blev det lättare och jag ökade sakta på från joggningsturer på 20 minuter till som mest en halvmaraton. Varför jag joggar? För min del är det en väldigt behändig motionsform, skönt att få frisk luft och motionera ute, och för att jag KAN, helt enkelt!

[Nike1234]

Jag tycker uppriktigt att det är svinjobbigt men visst kan jag piska runt mig ett varv i spåret om jag står under pistolhot

[sprengja]

Nej, har du bestämt dig för att du aldrig kommer bli "bra" på det (hur man nu definierar det) så kommer du givetvis inte att bli det - du har ju inte motivationskraften uppenbarligen. Men även du hade ju progression, hade du inte kunnat lära dig att springa hade du ju aldrig klarat 5 km oavsett hur mycket du tränade, eller hur? Löpning är en tuff motionsform, den kräver kontinuerlig träning över lång tid för att bli bekväm och snabbare eller uthålligare.

Om jag hade samma attityd som du har till löpning till simning skulle jag fortfarande bara kunna simma 10 meter. Jag var fast i det i 15 år, "jag kan inte simma, jag kan bada, men jag kommer aldrig lära mig simma riktigt". Tills jag ställde om mitt mind set och började träna på det. Men jag är fortfarande ingen snabb simmare, jag är långsammare än en ordinär 12-åring. Men jag har förbättrat mig kraftigt mot när jag startade, eftersom jag har - surprise surprise - tränat på det. Regelbundet.