Jag känner/vet ju i magen att det inte kan vara möjligt att det ska det....sambon är skiträdd för allt vad psykiskt ohälsa heter och kallar det trots och ouppfostran!!!
Imorse var M trött, jag försökte hjälpa hen i sängen med påklädning och det gick sådär, när hen kommer ur sängen, jag gick före ut ur rummet, har hen tagit av sig det jag hjälpt henne med och tagit på sig enbart shorst....diskussion om att det kan man inte ha enbart i oktober....hen tjurade över att jag väckt hen och att hen inte fick stänga av sin egen väckarklocka, jag stängde av eftersom hon inte gjorde det, trött, arg...vet ej...satte på sig skor utan strumpor...var arg när hen kom ut för det var varmt och jag hade lurat hen att man inte kan ha shorts för det kan man när det är så varmt, hen har fått för sig att hen ska sätta på sig bältet före mig men när vi har bråttom så startar jag bilen snabbt och slänger på mig bältet och då hinner inte hen med och blir arg för det, kalla det för trots....fix idé eller ticks enl mig... kommer till skolan, vägrar gå ur bilen först för hen hade glömt något hemma som hen tyckte jag skulle åka och hämta....det gör jag inte sa jag och i fortsättningen får du kolla så att allt är med i väskan och inte bråka om kläder istället, det var en figur hen glömt så det var inget skolarbete, väl inne hos fröken kommer ångern...hen har börjat denna terminen på nya skolan och den är rörig tycker hon, många barn, hon är minst...hon vill inte släppa mig, försöker hålla kvar mig, börjar gråta....jag tyder det som att bråket hemma kommer ikapp hen och hen ångrar sig och mår inte bra av att vi bråkat...känner att jag inte orkar med detta längre, kommer till jobbet klockan åtta på morgonen och är helt slut, ledsen och mår inte bra, ska jag kontakta BUP....vi har inte haft utvecklingssamtal på den nya skolan ännu så jag kanske ska avvakta det först.....vet ju att det brukar ta ett tag innan det märks i skolan, när hen var mindre, är nu sex år, så var det ganska jobbigt med vissa saker hemma men dagis märkte inte något förrän näst sista året!
Ville bara ventilera lite och få stöd från er som ev har det likadant!
1
Ska det vara såhär.....?! Jag känner/vet ju i magen att det inte kan vara möjligt att det ska det....sambon är skiträdd för allt vad psykiskt ohälsa heter och kallar det trots och ouppfostran!!!
Imorse var M trött, jag försökte hjälpa hen i sängen med påklädning och det gick sådär, när hen kommer ur sängen, jag gick före ut ur rummet, har hen tagit av sig det jag hjälpt henne med och tagit på sig enbart shorst....diskussion om att det kan man inte ha enbart i oktober....hen tjurade över att jag väckt hen och att hen inte fick stänga av sin egen väckarklocka, jag stängde av eftersom hon inte gjorde det, trött, arg...vet ej...satte på sig skor utan strumpor...var arg när hen kom ut för det var varmt och jag hade lurat hen att man inte kan ha shorts för det kan man när det är så varmt, hen har fått för sig att hen ska sätta på sig bältet före mig men när vi har bråttom så startar jag bilen snabbt och slänger på mig bältet och då hinner inte hen med och blir arg för det, kalla det för trots....fix idé eller ticks enl mig... kommer till skolan, vägrar gå ur bilen först för hen hade glömt något hemma som hen tyckte jag skulle åka och hämta....det gör jag inte sa jag och i fortsättningen får du kolla så att allt är med i väskan och inte bråka om kläder istället, det var en figur hen glömt så det var inget skolarbete, väl inne hos fröken kommer ångern...hen har börjat denna terminen på nya skolan och den är rörig tycker hon, många barn, hon är minst...hon vill inte släppa mig, försöker hålla kvar mig, börjar gråta....jag tyder det som att bråket hemma kommer ikapp hen och hen ångrar sig och mår inte bra av att vi bråkat...känner att jag inte orkar med detta längre, kommer till jobbet klockan åtta på morgonen och är helt slut, ledsen och mår inte bra, ska jag kontakta BUP....vi har inte haft utvecklingssamtal på den nya skolan ännu så jag kanske ska avvakta det först.....vet ju att det brukar ta ett tag innan det märks i skolan, när hen var mindre, är nu sex år, så var det ganska jobbigt med vissa saker hemma men dagis märkte inte något förrän näst sista året!
Ville bara ventilera lite och få stöd från er som ev har det likadant!
Nej, det ska inte vara såhär. Hen har förmodligen ett ett funktionshinder, det är det primära. Sen kan det dåliga beteendet förstärkts av såna saker som att ni föräldrar inte är ense och orkar vara konsekventa.
Såna där låsningar och fixa ideer handlar för det mesta om nåt slags neuropsykiatriskt funktionshinder. Gå genast till skolhälsovården (kurator, psykolog) och begär en remiss till BUP.
Försök tala med din man om det när ni inte bråkar. Kom överens om hur ni gör. Det har jag och min man gjort, och det har varit bra och stöttatr vårat barn, men det hjälper inte hela vägen ändå. Nu har barnet kommit upp i åren och behöver mer stöd än detta som vi hela tiden gett hen. Om man kan enas om att t.ex. begränsa antal stressmoment genom att förbereda barnet på vad som ska hända och när, ta fram kläder dagen innan och inte göra för mycket på en gång, inte lova saker som ska hända, köpas, osv. då kommer det bli mindre av frågor, tjat och "trots" . Retas inte heller för att hen beter sig bebisaktigt, stå inte och tjata i en affär, försök prata lugnt utan att "dalta" diskutera inte och förhandkla när hen är arg och har låst sig.
Det finns hjälp i vissa kommuner, det kan heta "familjehuset bla bla bla" "Familjemotagningen XYZ"
Låt hen "vinna" om det gäller att tex få sätta på bilbältet först , ha bara mjukisbrallor eller mjuka sockor,ha smör men inte ost på mackan, äta bara viss sorts bröd etc,eller stänga av klockan, såna ritualer får man ha, är inte farliga, handlar inte om trots å maktkamp, är bara lite såna ritualer som skapar trygghet, en känsla av att känna igen sej.
2
Nej, det ska inte vara såhär. Hen har förmodligen ett ett funktionshinder, det är det primära. Sen kan det dåliga beteendet förstärkts av såna saker som att ni föräldrar inte är ense och orkar vara konsekventa.
Såna där låsningar och fixa ideer handlar för det mesta om nåt slags neuropsykiatriskt funktionshinder. Gå genast till skolhälsovården (kurator, psykolog) och begär en remiss till BUP.
Försök tala med din man om det när ni inte bråkar. Kom överens om hur ni gör. Det har jag och min man gjort, och det har varit bra och stöttatr vårat barn, men det hjälper inte hela vägen ändå. Nu har barnet kommit upp i åren och behöver mer stöd än detta som vi hela tiden gett hen. Om man kan enas om att t.ex. begränsa antal stressmoment genom att förbereda barnet på vad som ska hända och när, ta fram kläder dagen innan och inte göra för mycket på en gång, inte lova saker som ska hända, köpas, osv. då kommer det bli mindre av frågor, tjat och "trots" . Retas inte heller för att hen beter sig bebisaktigt, stå inte och tjata i en affär, försök prata lugnt utan att "dalta" diskutera inte och förhandkla när hen är arg och har låst sig.
Det finns hjälp i vissa kommuner, det kan heta "familjehuset bla bla bla" "Familjemotagningen XYZ"
Låt hen "vinna" om det gäller att tex få sätta på bilbältet först , ha bara mjukisbrallor eller mjuka sockor,ha smör men inte ost på mackan, äta bara viss sorts bröd etc,eller stänga av klockan, såna ritualer får man ha, är inte farliga, handlar inte om trots å maktkamp, är bara lite såna ritualer som skapar trygghet, en känsla av att känna igen sej.
Ta gärna den där dialogen på em-kvällen före. Plocka fram kläder .. helst i samförstånd .. nu har ni bättre med tid att ta en ev diskussion. Packa väskan tillsammans och ställ den gärna vid dörren.
Diskutera hur ni vill att mornarna ska vara. Hn vill stänga av klockan själv.. fine.. men hn får bara en viss begränsad tid på sig. Ta till positiv förstärkning.
Klistermärken har fungerat här två för direkt avstängning av klocka och upp ur sängen. Ett om nån annan måste stänga av men hn ändå går upp utan protest.. noll annars.
Vid.. tio? Stjärnor nån sorts belöning. Bio själv med en förälder kanske? Nån för bara hn och den får _aldrig_ frysa inne. Då raserar man hela grejen. Är dagen aktiviteten ska utföras på en dålig dag med mkt bråk får man skjuta upp av annan..ev påhittad.. anledning men barnet får aldrig känna att det misslyckats med detta.
Jag hoppas det löser sig.
Bara måste...... allt....
3
Gör vardagen fyrkantig det mår de flesta barn bra av.. diagnos el ej
Ta gärna den där dialogen på em-kvällen före. Plocka fram kläder .. helst i samförstånd .. nu har ni bättre med tid att ta en ev diskussion. Packa väskan tillsammans och ställ den gärna vid dörren.
Diskutera hur ni vill att mornarna ska vara. Hn vill stänga av klockan själv.. fine.. men hn får bara en viss begränsad tid på sig. Ta till positiv förstärkning.
Klistermärken har fungerat här två för direkt avstängning av klocka och upp ur sängen. Ett om nån annan måste stänga av men hn ändå går upp utan protest.. noll annars.
Vid.. tio? Stjärnor nån sorts belöning. Bio själv med en förälder kanske? Nån för bara hn och den får _aldrig_ frysa inne. Då raserar man hela grejen. Är dagen aktiviteten ska utföras på en dålig dag med mkt bråk får man skjuta upp av annan..ev påhittad.. anledning men barnet får aldrig känna att det misslyckats med detta.
Tack för tips! Vet ni om man kan hitta nån sida på nätet om det här med olika schema och belöning?Vi vill ha nåt som funkar enkelt och som sonen förstår , ingen krånglig långkurs med soctanter det orkar jag inte med alls.I skolan går de trögt med hjälp de fattar inte vad vi menar.
4
Tack för tips! Vet ni om man kan hitta nån sida på nätet om det här med olika schema och belöning?Vi vill ha nåt som funkar enkelt och som sonen förstår , ingen krånglig långkurs med soctanter det orkar jag inte med alls.I skolan går de trögt med hjälp de fattar inte vad vi menar.
Tusen tack för svar, känns jättebra med input och någon att resonera med då jag inte kan göra det med sambon!
Jag lägger alltid iordning kläder tillsammans med hen på kvällen, väskan är packad, allt är förberett och ibland går det bra men ibland kan lika gärna något annat inträffa, från start i sängen om hen är jättetrött eller någonstans på vägen från sängen och ut i bilen, kan ju vara vad som helst som hen hakar upp sig på vilket gör mig så besviken på min sambo eftersom jag tycker han inte borde sammankoppla sånt med ouppfostrad, det hänger liksom inte ihop alls, eller så är han jätterädd och försöker bara få någon "giltig" orsak till beteendet...?!
Ser ju vad stress och dåligt humör gör med sådanan här situationer, och det uppstår nästan vid varje tillfälle eftersom pappan är precis likadan, han blir jättearg och skriker och gapar men om istället hen har det lugnt omkring sig så känns ju situationen mycket bättre!
Känns som det är lång väg att gå men det blir att ta ett steg i taget! Han måste ju förstå att för att hjälpa hen så måste vi hålla oss lugna själva!
6
Tusen tack för svar, känns jättebra med input och någon att resonera med då jag inte kan göra det med sambon!
Jag lägger alltid iordning kläder tillsammans med hen på kvällen, väskan är packad, allt är förberett och ibland går det bra men ibland kan lika gärna något annat inträffa, från start i sängen om hen är jättetrött eller någonstans på vägen från sängen och ut i bilen, kan ju vara vad som helst som hen hakar upp sig på vilket gör mig så besviken på min sambo eftersom jag tycker han inte borde sammankoppla sånt med ouppfostrad, det hänger liksom inte ihop alls, eller så är han jätterädd och försöker bara få någon "giltig" orsak till beteendet...?!
Ser ju vad stress och dåligt humör gör med sådanan här situationer, och det uppstår nästan vid varje tillfälle eftersom pappan är precis likadan, han blir jättearg och skriker och gapar men om istället hen har det lugnt omkring sig så känns ju situationen mycket bättre!
Känns som det är lång väg att gå men det blir att ta ett steg i taget! Han måste ju förstå att för att hjälpa hen så måste vi hålla oss lugna själva!
Verkar som något annat än uppfostringsproblem, eftersom det alltid inträffar vid stressiga och trötta tillfällen.
Vad bra att du är så förberedd och lägger fram allt på kvällen etc.
Du och din sambo bör prata mer om det här eftersom det underlättar om ni har enad "front" (dvs att ni bestämmer innan hur ni ska bemöta de här utbrotten, likadant båda två, och samma varje gång, även om ni inte tycker lika, så att barnet inte behöver bråka sig igenom morgnarna av den anledningen, för att hen blir orolig av att ni bråkar med varandra).
Tala även med barnet när hen är lugn och utvilad så att hen kan bestämma hur hen vill att ni gör när det blir utbrott, eftersom det inte går att diskutera under pågående utbrott.
8
Verkar som något annat än uppfostringsproblem, eftersom det alltid inträffar vid stressiga och trötta tillfällen.
Vad bra att du är så förberedd och lägger fram allt på kvällen etc.
Du och din sambo bör prata mer om det här eftersom det underlättar om ni har enad "front" (dvs att ni bestämmer innan hur ni ska bemöta de här utbrotten, likadant båda två, och samma varje gång, även om ni inte tycker lika, så att barnet inte behöver bråka sig igenom morgnarna av den anledningen, för att hen blir orolig av att ni bråkar med varandra).
Tala även med barnet när hen är lugn och utvilad så att hen kan bestämma hur hen vill att ni gör när det blir utbrott, eftersom det inte går att diskutera under pågående utbrott.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Vet ni om man kan hitta nån sida på nätet om det här med olika schema och belöning?Vi vill ha nåt som funkar enkelt och som sonen förstår , ingen krånglig långkurs med soctanter 
