Hej hej!
Jag har försökt att hålla mig ifrån att skriva här inne, men nu börjar jag redan på att bli otålig och lite smått nyfiken. Hur går det för er? Har ni några känningar?


Jag har fortfarande en hel vecka kvar till BIM, känner ingenting. Jag försöker att inte tänka på det heller, men det går inte så bra. Vi började försöka förra månaden, men då kom mensen. Av någon konstig anledning blev det en chock för mig, även fast vi hade pratat om att det kanske inte skulle vara så dumt om det inte blev något plus den månaden. Jag studerar mitt sista år på universitet och det skulle vara bra om jag egentligen blev klar med studierna med marginal, och inte behöva oroa mig för bl a. om bebisen skulle komma två veckor tidigare så skulle det bli mitt i slutveckan.

Förra/första graviditeten hände på en gång när vi började försöka, eller rättare sagt bestämde att händer det så händer det. Jag kan räkna på en hand, en halv hand till och med hur många gånger vi "försökte" den månaden. Och bara för att det inte hände på en gång nu så blir jag genast orolig att vi kanske inte kan få några fler barn eller att det kommer att ta jättelång tid, när det skulle passa oss så bra nu till sommaren. Det är sådana här gånger man blir så less på sig själv för att man börjat fundera och planera så pass mycket.

Dock så hoppas jag ju självklart på ett plus denna månaden, men inte för mycket tror jag i alla fall :P