Jag är "bara" i v.19 men mina tankar går dag ut o dag in på förlossningen som beräknas i mars.
För bara några veckor sen lipade jag vid bara tanken att föda barn. Jag som verkligen avskyr smärta. Göt vad som helst för att slippa ha ont. Att spricka är jag fortfarande rädd för men det är det enda. Jag vill verkligen inte spricka. Visst lite spricker de flesta men ja ni fattar. Så det är något jag oroar mig lite över eller att det ska bli kejsarsnitt.
Att man skiter ner sig kan jag tycka känns lite pinsamt men när jag tänker efter så tar man ju i som bara den så det är inte konstigt att det skulle komma lite. Hoppas bara det inte kommer mycket haha.
Jag är en sån person som vill veta så mycket som möjligt innan så jag har läst hur många förlossningsberättelser som helst och ingen är den andra lik. Kan säga att när jag läser om svåra förlossningar blir jag lite nojjig och ber till gud att jag får en hyfsat lätt förlossning.
Nu önskar jag bara att tiden kunde gå lite fortare så vi får se vår lille knodd där inne. Vill ha han/hon här ute med oss nu. Längtar ihjäl mig och vill att förlossningen ska vara här nu.
En liten grejj till är att tänk om jag inte "märker" att förlossningen startat. Kanske tror att det bara är förvärkar o sen så plötsligt är den på väg. Fattar inte riktigt det där med värkarna. De ska hålla på ett tag med visst antal minuter emellan eller nåt.
Vad ska man säga när man ringer in till förlossningen?
Hoppas på att tiden går fort så vi får se vårt lilla barn snart!
1
tankar inför förlossning Jag är "bara" i v.19 men mina tankar går dag ut o dag in på förlossningen som beräknas i mars.
För bara några veckor sen lipade jag vid bara tanken att föda barn. Jag som verkligen avskyr smärta. Göt vad som helst för att slippa ha ont. Att spricka är jag fortfarande rädd för men det är det enda. Jag vill verkligen inte spricka. Visst lite spricker de flesta men ja ni fattar. Så det är något jag oroar mig lite över eller att det ska bli kejsarsnitt.
Att man skiter ner sig kan jag tycka känns lite pinsamt men när jag tänker efter så tar man ju i som bara den så det är inte konstigt att det skulle komma lite. Hoppas bara det inte kommer mycket haha.
Jag är en sån person som vill veta så mycket som möjligt innan så jag har läst hur många förlossningsberättelser som helst och ingen är den andra lik. Kan säga att när jag läser om svåra förlossningar blir jag lite nojjig och ber till gud att jag får en hyfsat lätt förlossning.
Nu önskar jag bara att tiden kunde gå lite fortare så vi får se vår lille knodd där inne. Vill ha han/hon här ute med oss nu. Längtar ihjäl mig och vill att förlossningen ska vara här nu.
En liten grejj till är att tänk om jag inte "märker" att förlossningen startat. Kanske tror att det bara är förvärkar o sen så plötsligt är den på väg. Fattar inte riktigt det där med värkarna. De ska hålla på ett tag med visst antal minuter emellan eller nåt.
Vad ska man säga när man ringer in till förlossningen?
Hoppas på att tiden går fort så vi får se vårt lilla barn snart!
Nog tror jag att du märker när det börjar bli allvar. Det knepigaste är nog om du har väldigt långt till BB.
Att ringa förlossningen är inte svårt alls. Berätta bara hur det startade och ha gärna koll på hur långt det är mellan värkarna. Den som svarar kommer att ställa frågor och komma med förslag om du ska stanna hemma ett tag till eller om hon/han tycker att det är dags att komma in.
Med min första gick plötsligt vattnet och då fick jag tips på vad jag skulle lägga i trosan för att de skulle se hur mycket vatten som kommit på vägen. Nu var det inte svårt att avgöra att det var fostervatten i mitt fall för det rann friskt om jag rörde mig för mycket eller bresade med benen. Tog en handduk i brallan och satt på en plastkasse för jag var rädd att blöta ner bilsätet! :-D
Om vattnet går ska du alltid ringa in men om det startar med värkar är det bäst att börja ta tid på värkarna och försöka göra det bekvämt hemma ett tag - för de flesta tar det ju många timmar innan bebis tittar ut!
2
Nog tror jag att du märker när det börjar bli allvar. Det knepigaste är nog om du har väldigt långt till BB.
Att ringa förlossningen är inte svårt alls. Berätta bara hur det startade och ha gärna koll på hur långt det är mellan värkarna. Den som svarar kommer att ställa frågor och komma med förslag om du ska stanna hemma ett tag till eller om hon/han tycker att det är dags att komma in.
Med min första gick plötsligt vattnet och då fick jag tips på vad jag skulle lägga i trosan för att de skulle se hur mycket vatten som kommit på vägen. Nu var det inte svårt att avgöra att det var fostervatten i mitt fall för det rann friskt om jag rörde mig för mycket eller bresade med benen. Tog en handduk i brallan och satt på en plastkasse för jag var rädd att blöta ner bilsätet! :-D
Om vattnet går ska du alltid ringa in men om det startar med värkar är det bäst att börja ta tid på värkarna och försöka göra det bekvämt hemma ett tag - för de flesta tar det ju många timmar innan bebis tittar ut!
Du märker när den är igång, och man kan aldrig ringa förmånga gånger till förlossningen. När jag fick min första, så ringde jag att jag hade ont och kunde inte göra något för att lindra smärtan. Andra gången ringde jag och berättade att slemproppen har gått. Inga samtal är för dumma.
Jag sprack inget men mina värkar i ryggen var så kraftiga och täta att jag tappade kontrollen över mig själv. Min sambo och pappa till mitt barn fick agera och be dem ge mig bedövning.. Om du lyssnar och samarbetar med din bm så ska du se att allt kommer att gå bra.
3
Du märker när den är igång, och man kan aldrig ringa förmånga gånger till förlossningen. När jag fick min första, så ringde jag att jag hade ont och kunde inte göra något för att lindra smärtan. Andra gången ringde jag och berättade att slemproppen har gått. Inga samtal är för dumma.
Jag sprack inget men mina värkar i ryggen var så kraftiga och täta att jag tappade kontrollen över mig själv. Min sambo och pappa till mitt barn fick agera och be dem ge mig bedövning.. Om du lyssnar och samarbetar med din bm så ska du se att allt kommer att gå bra.
Jag känner mig så igen i dina rädslor och jag kan säga att garanterat att du kommer att veta när värkarna drar igång, det går INTE att missa! Att man skulle skita ner sig, hmm.. barnmorskorna sa till mig på förlossningen att det händer men inte så ofta och de gör inte så stor sak av det så du skulle inte ens märka av det.. Vår dotter föddes i Mars 2013 och jag hade pinvärkar till och från i en vecka, jag var inskriven på aurora (avdelningen för förlossningsrädda) vilket var väldigt bra. Om du inte har skrivit in dig så kanske du borde prata med någon om det så du får träffa någon som kan spricka hål på din rädslor och berätta om riktiga hårda fakta. Jag kan säga att den smärtan som är vid förlossningen, är en rusningskänsla, för mig var det så iaf. Förlossningen var en underbar upplevelse och lustgas var en del av upplevelsen, de sa till mig på specialmödravården (jag var livrädd för kejsarsnitt!!) ville absolut INTE bli snittad och var rädd för att spricka och det gjorde jag inte heller :-) så alla spricker inte. Huvudsaken att man tar reda på fakta, så mycket som möjligt innan, att andas rätt (finns jättebra profylaxkurser att gå innan) och att vara lugn och inte få panik. När du ringer till förlossningen är det bara att säga som det är, så är de jättebra på att vägleda vad ska man göra osv.. Tro mig när det gäller det där med att skita på sig, så är kroppen så smart att man oftast inte är så hungrig innan och oftast så blir man också skitnödig innan det drar igång så kroppen gör vad den ska, det gäller att bara hänga med på tåget.
Jag längtar till min andra förlossning, ta det bara lugnt och ett gott råd är att sök upp aurora mottagning på ditt sjukhus, då är du dessutom garanterad plats på det sjukhuset, vilket är en extra trygghet.
4
Jag känner mig så igen i dina rädslor och jag kan säga att garanterat att du kommer att veta när värkarna drar igång, det går INTE att missa! Att man skulle skita ner sig, hmm.. barnmorskorna sa till mig på förlossningen att det händer men inte så ofta och de gör inte så stor sak av det så du skulle inte ens märka av det.. Vår dotter föddes i Mars 2013 och jag hade pinvärkar till och från i en vecka, jag var inskriven på aurora (avdelningen för förlossningsrädda) vilket var väldigt bra. Om du inte har skrivit in dig så kanske du borde prata med någon om det så du får träffa någon som kan spricka hål på din rädslor och berätta om riktiga hårda fakta. Jag kan säga att den smärtan som är vid förlossningen, är en rusningskänsla, för mig var det så iaf. Förlossningen var en underbar upplevelse och lustgas var en del av upplevelsen, de sa till mig på specialmödravården (jag var livrädd för kejsarsnitt!!) ville absolut INTE bli snittad och var rädd för att spricka och det gjorde jag inte heller :-) så alla spricker inte. Huvudsaken att man tar reda på fakta, så mycket som möjligt innan, att andas rätt (finns jättebra profylaxkurser att gå innan) och att vara lugn och inte få panik. När du ringer till förlossningen är det bara att säga som det är, så är de jättebra på att vägleda vad ska man göra osv.. Tro mig när det gäller det där med att skita på sig, så är kroppen så smart att man oftast inte är så hungrig innan och oftast så blir man också skitnödig innan det drar igång så kroppen gör vad den ska, det gäller att bara hänga med på tåget.
Jag längtar till min andra förlossning, ta det bara lugnt och ett gott råd är att sök upp aurora mottagning på ditt sjukhus, då är du dessutom garanterad plats på det sjukhuset, vilket är en extra trygghet.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
