Min bonusdotter (15 år) har hela tiden som jag och min man varit tillsammans (snart 12 år) bott halva tiden hos oss och halva tiden hos sin mamma. Allt har hittills funkat bra. Vi har fyra barn men inga gemensamma. En har flyttat hemifrån, två bor hos oss på halvtid och en (min äldsta) bor hos oss på heltid. Nu har bonusdottern uttryckt en önskan om att få bor mer hos oss. Hon pratade med sin mamma om detta för ett par veckor sedan och sedan dess har mamman betett sig så otrevligt mot dottern. Hon är mest tyst och så fort hon säger något då är det rena spydigheter. Det har gått så långt att bonusdottern oroar sig inför att åka till sin mamma senare i veckan då hon inte vet hur hennes egen mamma kommer att agera mot henne... Det skär i mitt hjärta att se hur ledsen hon är! Jag kan mycket väl förstå att man som förälder kan bli ledsen när ens barn hellre vill bo hos den andra föräldern, men det kan man väl inte lägga på ens barn? Tjejen är smart och gör absolut inte detta för att vara elak eller manipulera, men just nu funkar inte relationen dem emellan.
Vad kan jag, som bonusmamma, göra? Och vad ska jag inte göra? Jag vill att dom ska ha en bra relation, men om inte det är möjligt vill jag ju fylla de glapp som uppstår.
1
Bonusdottern vill inte vara hos sin mamm Min bonusdotter (15 år) har hela tiden som jag och min man varit tillsammans (snart 12 år) bott halva tiden hos oss och halva tiden hos sin mamma. Allt har hittills funkat bra. Vi har fyra barn men inga gemensamma. En har flyttat hemifrån, två bor hos oss på halvtid och en (min äldsta) bor hos oss på heltid. Nu har bonusdottern uttryckt en önskan om att få bor mer hos oss. Hon pratade med sin mamma om detta för ett par veckor sedan och sedan dess har mamman betett sig så otrevligt mot dottern. Hon är mest tyst och så fort hon säger något då är det rena spydigheter. Det har gått så långt att bonusdottern oroar sig inför att åka till sin mamma senare i veckan då hon inte vet hur hennes egen mamma kommer att agera mot henne... Det skär i mitt hjärta att se hur ledsen hon är! Jag kan mycket väl förstå att man som förälder kan bli ledsen när ens barn hellre vill bo hos den andra föräldern, men det kan man väl inte lägga på ens barn? Tjejen är smart och gör absolut inte detta för att vara elak eller manipulera, men just nu funkar inte relationen dem emellan.
Vad kan jag, som bonusmamma, göra? Och vad ska jag inte göra? Jag vill att dom ska ha en bra relation, men om inte det är möjligt vill jag ju fylla de glapp som uppstår.
Det är klart att man förstår att det kan kännas ledsamt om ens barn väljer att bo mer hos den andre. Mitt ex och jag sa redan när han var ganska liten att det är något som vi båda måste vara beredda på. Det är ju inte barnet som valt ett dubbelt boende och det kan finnas många skäl till att de inte vill ha det så längre.
I ert fall låter det ju som att relationen mellan mamman och dottern inte riktigt funkar. Det är inte alldeles lätt med tonåringar ibland. Men det gör mig mer tveksam till att hon ska flytta därför att man inte kan fly bara, man måste också reda ut. Inte flyttar en 15-åring någon annanstans om de bor med sina biologiska föräldrar? Det alternativet finns ju inte.
Du har funnits med länge så jag kan tänka mig att ni har en nära relation. Ändå är det i första hand pappan som ska tala med mamman om hur det här kan lösas och jag tycker att han ska göra det omedelbart.
2
Det är klart att man förstår att det kan kännas ledsamt om ens barn väljer att bo mer hos den andre. Mitt ex och jag sa redan när han var ganska liten att det är något som vi båda måste vara beredda på. Det är ju inte barnet som valt ett dubbelt boende och det kan finnas många skäl till att de inte vill ha det så längre.
I ert fall låter det ju som att relationen mellan mamman och dottern inte riktigt funkar. Det är inte alldeles lätt med tonåringar ibland. Men det gör mig mer tveksam till att hon ska flytta därför att man inte kan fly bara, man måste också reda ut. Inte flyttar en 15-åring någon annanstans om de bor med sina biologiska föräldrar? Det alternativet finns ju inte.
Du har funnits med länge så jag kan tänka mig att ni har en nära relation. Ändå är det i första hand pappan som ska tala med mamman om hur det här kan lösas och jag tycker att han ska göra det omedelbart.
Jag har oxå en bonusdotter nästan 15 år (januari).
Hennes papa och jag har varit tillsammans i 6,5 år nu och när vi träffades så hade han bara sina barn på helgerna (dock varje).
Efter ett år valde tjejen att hon ville flytta till oss permanent och vara hos mamman varannan helg. Genom åren har det fungerat bra, hon har varit hos mamman var/varannan helg fram tills för ca 0.5 år sedan. Då började hon hittade på ursäkter för att inte åka dit. Nu har hon slutat med ursäkterna och sager bara att hon inte har lust då mamman inte bryr sig ett dugg om hennes liv och hon inte tycker hon känner sig välkommen där.
Hon vill inte konfontrera mamman själv då mamman alltid går i försvarsposition och skyller på dottern.
Så resultatet har blivit att bonusdottern vägrar åka till mamman och vägrar prata med henne på telefon.
Mig berättar hon allt för, så jag sitter oxå klämd.
Jag tror bara att man måste låta dessa förvirrade tonårstjejer lösa relationerna med mammorna själv, och vi som bonusmammor måste bara vara där för dem när de behöver oss.
Viktigt tror jag är att vi inte blandar oss i samtalen med mammorna, men later papporna sköta det. Jag vet att min sambos ex tycker att jag stulit hennes dotter så jag undviker henne helt.
3
Jag har oxå en bonusdotter nästan 15 år (januari).
Hennes papa och jag har varit tillsammans i 6,5 år nu och när vi träffades så hade han bara sina barn på helgerna (dock varje).
Efter ett år valde tjejen att hon ville flytta till oss permanent och vara hos mamman varannan helg. Genom åren har det fungerat bra, hon har varit hos mamman var/varannan helg fram tills för ca 0.5 år sedan. Då började hon hittade på ursäkter för att inte åka dit. Nu har hon slutat med ursäkterna och sager bara att hon inte har lust då mamman inte bryr sig ett dugg om hennes liv och hon inte tycker hon känner sig välkommen där.
Hon vill inte konfontrera mamman själv då mamman alltid går i försvarsposition och skyller på dottern.
Så resultatet har blivit att bonusdottern vägrar åka till mamman och vägrar prata med henne på telefon.
Mig berättar hon allt för, så jag sitter oxå klämd.
Jag tror bara att man måste låta dessa förvirrade tonårstjejer lösa relationerna med mammorna själv, och vi som bonusmammor måste bara vara där för dem när de behöver oss.
Viktigt tror jag är att vi inte blandar oss i samtalen med mammorna, men later papporna sköta det. Jag vet att min sambos ex tycker att jag stulit hennes dotter så jag undviker henne helt.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
