Våra två söner på varsin sida är i det närmaste spelberoende. Våra två döttrar på var sida är i princip beroende av sina IPhones eller IPads.
Vi kämpar med att begränsa skärmtid varje vecka för alla.
Igår jobbade jag och sambon gjorde ett experiment och tjatade ingenting på ungdomarna. När klockan var 7 på kvällen hade de spelat i 8 timmar. Killarna känner inte av att tiden springer iväg och har ingen lust och inget behov av att göra nåt annat.
Min dotter var ute mest hela dagen med kompisar.
Hans dotter satt oxå vid en skärm hela dagen.
På kvällen tog han ett snack med killarna och visade på vad som händer om de får fria händer och att vi tycker att de behöver göra något mer än att bara spela.
Detta backar jag upp totalt, den sociala förmågan tränas inte alls på samma sätt när man bara spelar och jag tycker att man bör komma ut en stund medan det är ljust.
Killarna tog detta hårt förstås och min son reagerade med ilska eftersom att han såg att min bonusdotter ,som hade haft mer skärmtid än killarna under dagen då hon vaknade två timmar tidigare, inte alls fick samma tuffa bemötande från min sambo.
Hon studsade omkring här, sprudlande glad och lättad över att hennes pappa låtit henne slippa bannor.....
Sambon blev vansinnig över att jag ställde mig bakom sonen och undrade samma sak. Att jag undergrävde hans auktoritära position genom att ifrågasätta.
Saken är ju den att detta inte är första gången han särbehandlar dotter. Hon är hans juvel.
Han påstod att han inte säkert kunde veta att hon hade suttit vid en skärm hela dagen. Hon hade ju varit i sitt rum med stängd dörr hela dagen och han hade tittat in två ggr och båda gångerna satt hon med en skärm i näven.....han hade inte heller ens frågat vad hon gjort under dagen....hon skulle bara slippa,det var tydligt. Jag hanterade säkert inte den här situationen så smidigt som jag kunde gjort, MEN det var en droppe som fick min rättvisebägare att rinna över, precis som för min son.
Jag står på mig här, för första gången sa jag det rakt ut:- Du ger henne helt andra spelregler än de andra får!
Detta tog hus i h-vete. Känsligt förstås.
HAn tyckte jag slog split mellan våra familjer. Jag tycker tvärtom, om hans dotter får helt egna regler blir det ju verkligen vi och dom!
Om han tar på sig rollen att fostra våra båda söner, vilket jag tycker kan vara bra med tiden, då får han ju oxå räkna med att jag kan ha åsikter om hur han hanterar situationen med sin dotter.
Hur hade ni gjort?
1
Samma spelregler? Våra två söner på varsin sida är i det närmaste spelberoende. Våra två döttrar på var sida är i princip beroende av sina IPhones eller IPads.
Vi kämpar med att begränsa skärmtid varje vecka för alla.
Igår jobbade jag och sambon gjorde ett experiment och tjatade ingenting på ungdomarna. När klockan var 7 på kvällen hade de spelat i 8 timmar. Killarna känner inte av att tiden springer iväg och har ingen lust och inget behov av att göra nåt annat.
Min dotter var ute mest hela dagen med kompisar.
Hans dotter satt oxå vid en skärm hela dagen.
På kvällen tog han ett snack med killarna och visade på vad som händer om de får fria händer och att vi tycker att de behöver göra något mer än att bara spela.
Detta backar jag upp totalt, den sociala förmågan tränas inte alls på samma sätt när man bara spelar och jag tycker att man bör komma ut en stund medan det är ljust.
Killarna tog detta hårt förstås och min son reagerade med ilska eftersom att han såg att min bonusdotter ,som hade haft mer skärmtid än killarna under dagen då hon vaknade två timmar tidigare, inte alls fick samma tuffa bemötande från min sambo.
Hon studsade omkring här, sprudlande glad och lättad över att hennes pappa låtit henne slippa bannor.....
Sambon blev vansinnig över att jag ställde mig bakom sonen och undrade samma sak. Att jag undergrävde hans auktoritära position genom att ifrågasätta.
Saken är ju den att detta inte är första gången han särbehandlar dotter. Hon är hans juvel.
Han påstod att han inte säkert kunde veta att hon hade suttit vid en skärm hela dagen. Hon hade ju varit i sitt rum med stängd dörr hela dagen och han hade tittat in två ggr och båda gångerna satt hon med en skärm i näven.....han hade inte heller ens frågat vad hon gjort under dagen....hon skulle bara slippa,det var tydligt. Jag hanterade säkert inte den här situationen så smidigt som jag kunde gjort, MEN det var en droppe som fick min rättvisebägare att rinna över, precis som för min son.
Jag står på mig här, för första gången sa jag det rakt ut:- Du ger henne helt andra spelregler än de andra får!
Detta tog hus i h-vete. Känsligt förstås.
HAn tyckte jag slog split mellan våra familjer. Jag tycker tvärtom, om hans dotter får helt egna regler blir det ju verkligen vi och dom!
Om han tar på sig rollen att fostra våra båda söner, vilket jag tycker kan vara bra med tiden, då får han ju oxå räkna med att jag kan ha åsikter om hur han hanterar situationen med sin dotter.
Delar din uppfattning. Självklart ska samma regler gälla alla. Annars ger han åtminstone fanken in att sätta regler till någon annan än sitt eget barn.
2
Delar din uppfattning. Självklart ska samma regler gälla alla. Annars ger han åtminstone fanken in att sätta regler till någon annan än sitt eget barn.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
