Min roll i nyfamiljen

[Styvmodern]

Jag erkänner. Jag har svårt att hitta balansen i vår nya familj.
Vi har två barn var i någorlunda samma åldrar. Vi har liknande men inte samma syn på uppfostran.
Jag tycker att min sambo inte vill/orkar uppfostra sina barn enligt dom teser han själv säger att han har.

Det kan handla om små eller större saker. Han struntar i att säga ifrån. Han låter bli att se när hans barn gör tvärtemot vad han säger bör vara ok.

Antingen är han ouppmärksam, eller så orkar han helt enkelt inte vara en förälder som säger ifrån.

Han säger själv att han vuxit upp i ett hem där han alltid alltid kände sig accepterad fullt ut för den han var. Det innebär för honom att han curlar och tillrättalägger sina barns liv på ett sätt som jag inte tror gynnar dom.
Och det gynnar definitivt inte vår familj, där jag försöker uppfostra min barn sida vid sida om detta och får höra från mina barn att "...men dom får ju....???". Dom har rätt. olika regler för barn med olika efternamn.

Hur gör man?
Jag känner att detta leder till att jag finner min sambo vara en oattraktiv jasägare gentemot barnen, men mot mig kan han vara väldigt bestämd och stå på sig, vilket jag uppskattar!

Det leder till att hans barn får bete sig lite hur som helst och jag får svårare att känna goda vibbar med dom.

Hur gör jag nu? Känner mig bara ledsen och krävande...
Hur gör ni andra? Det är klart att det påverkar att våra barn är så lika gamla. Det gör bilden här mer tydlig.

[Snäckan #1]

Ni måste sätta er tillsammans och reda ut vilken grund ni ska ha. Sen kan ni ha ett familjemöte och berätta för alla barnen vilka grundregler ni satt upp. De regler ni har satt upp, de SKA följas utan undantag.

Sen är det självklart så att alla barnen kan ha egna regler just på grund av ålder och olika behov så man kan inte dra alla över en kam, men en grund ska ni ha.

Om ni föräldrar inte är överens, då kommer barnen upptäcka (om de inte redan gjort det) hur olika ni gör, det kommer att skapa oro och missämja och på så sätt kommer ni aldrig få ihop er lilla familj till en. Ni föräldrar så splitt mellan barnen och det är på grund av er som problemen här ovan kommer att öka.... Sen är nog inte steget långt från separation....

Att ha regler och samma värdegrunder handlar inte om att inte känna sig accepterad i en familj.

Jag tror att din sambo inte vågar sätta ner foten och vågar inte göra så för att han är rädd att inte vara omtyckt. Det skulle inte ett dugg förvåna mig om han har barnen växelvist eller varannan helg till råga på allt

Prata med din sambo. Fråga hur han ser på det, om han anser att ni gör olika och om han tycker att det är viktigt att göra på samma sätt mot alla barnen. Om han inte vill det eller ser att det inte behövs.... Tja...då står ni egentligen inte ens på samma planet vad gäller barnuppfostran och då kan ju i alla fall jag undra varför ni flyttade ihop?!

[Styvmodern]

SÅna här saker är ju inte så lätta att se innan man flyttat ihop. Att han skulle ge sin dotter egna spelregler eller strunta att säga ifrån helt då och då kunde jag ju inte veta.

MEN det är klart att det är bra med gemensamma spelregler. Jag läser lite böcker nu om styvfamiljer och det är nog tänkbart att vi trott att bara för att vi är tillräckligt lika i värdegrunder så ska allt bara falla på plats av sig självt.

Det gör det ju inte.
Han har sina barn VV precis som jag men jag upplever att han kompenserar sina barn (dottern mkt mer än sonen) för att deras mor är labil, mkt labil. Det är också något han själv sagt.

Hur han är kan jag ju inte ändra på eller hur?
HAn vill gärna släppa mer mellan fingrarna än jag känner är ok.
Det handlar inte om att vara stenhård utan konsekvent som förälder som jag ser det.

Barn har svårt att förstå om spelreglerna är olika för olika personer eller olika vid olika tillfällen.

Jag är oxå rädd för hur en diskussion om detta tas emot av honom, det har alltid varit väldigt känsligt de gånger jag tagit upp det. Som att jag kritiserar honom som person istället för det han gör.

Antingen lever man som en familj och då får alla försöka göra det eller så lever man som delade enheter varannan vecka, han och hans barn och jag och min och som ett par andra. Men det vill varken han eller jag.