Hej!
Jag har levt i en relation i många år och nu skiljer vi oss. Jag känner att jag smutskastar min x-man nu, då jag berättat för mina anhöriga om saker som skett i vårt förhållande, vilket i princip fått alla i min omgivning att gå i taket och inte vilja ha med min x-man att göra. Jag känner mig skyldig som skvallrat.
Det jag berättat är om hur han kan få aggressionsutbrott på mig. T.ex. kasta saker runt omkring mig, ställa sig framför mig med knutna nävar och stirra på mig som om han skulle vilja döda mig och vara helt spänd och kräva av mig att jag erkänner att jag ljugit och gjort fel och be om ursäkt fungerar inte... Det kan gälla saker som att jag ska ha rispat en ny sak, att jag köpt en kopp som inte höll för kaffet, att han glömt sin gps, vilket han då menar är mitt fel etcetera och ilskan han då känner skrämmer mig... Jag blir paralyserad och rädd och det kan vara i uppåt ett dygn (hans ilska) och brukar sluta med att jag bryter samman och gråter.
Det sker så klart inte så ofta, men jag har känt mig helt förstörd efteråt och det påverkar hela vårt liv. Sedan är det alla andra konstigheter jag upplevt. T.ex. att han erbjuder sig att köra mig och sen får ett utbrott för att jag tvingat honom att köra och att han försökte säga nej, men jag gav mig inte... och det skedde mycket i början, men jag lärde mig att aldrig be honom om något eller nappa när han erbjuder sig (vilket han gör hela tiden), för att slippa bli anklagad efteråt... Han, upplever jag, håller också inne med information... och han anklagar mig ofta för att vara manipulativ och jag blir ledsen då och försöker rannsaka mig själv...
Vi hade gemensam ekonomi och den var dålig. Jag fick kanske 2000 kr på kontot till mat och sen fick jag handla på kredit. Han pratade ofta ekonomi med mig och att vi båda slösade så mycket. Jag har aldrig fattat vad, för jag handlar nästan ingenting. Nu har jag egen ekonomi och helt plötsligt har jag 12 000 kr till mat, kläder, nöjen efter att våra gemensamma räkningar är betalda och det står klart att pengarna gått till något annat. Han samlar saker, så jag utgår ifrån att vår gemensamma kassa gått dit.
Det här har jag berättat om. Självklart har han också massor av goda sidor och jag har massor av dåliga. Jag är t.ex. jätteenvis i diskussioner, manipulativ enligt honom (och det stämmer säkert) och så vidare. Svart/vit i mitt tänk säger han också och jag har ingen anledning att ifrågasätta det.
Borde jag ha skyddat honom? Nu är han ju avskydd av mina vänner och min familj, som ändå upplevt att vi dragit oss undan dem (går alltid direkt efter sammankomster, då han ville hem).
Hälsningar från en förvirrad kvinna, som känner skuld och skam inför x-et
1
...överdriver jag... Hej!
Jag har levt i en relation i många år och nu skiljer vi oss. Jag känner att jag smutskastar min x-man nu, då jag berättat för mina anhöriga om saker som skett i vårt förhållande, vilket i princip fått alla i min omgivning att gå i taket och inte vilja ha med min x-man att göra. Jag känner mig skyldig som skvallrat.
Det jag berättat är om hur han kan få aggressionsutbrott på mig. T.ex. kasta saker runt omkring mig, ställa sig framför mig med knutna nävar och stirra på mig som om han skulle vilja döda mig och vara helt spänd och kräva av mig att jag erkänner att jag ljugit och gjort fel och be om ursäkt fungerar inte... Det kan gälla saker som att jag ska ha rispat en ny sak, att jag köpt en kopp som inte höll för kaffet, att han glömt sin gps, vilket han då menar är mitt fel etcetera och ilskan han då känner skrämmer mig... Jag blir paralyserad och rädd och det kan vara i uppåt ett dygn (hans ilska) och brukar sluta med att jag bryter samman och gråter.
Det sker så klart inte så ofta, men jag har känt mig helt förstörd efteråt och det påverkar hela vårt liv. Sedan är det alla andra konstigheter jag upplevt. T.ex. att han erbjuder sig att köra mig och sen får ett utbrott för att jag tvingat honom att köra och att han försökte säga nej, men jag gav mig inte... och det skedde mycket i början, men jag lärde mig att aldrig be honom om något eller nappa när han erbjuder sig (vilket han gör hela tiden), för att slippa bli anklagad efteråt... Han, upplever jag, håller också inne med information... och han anklagar mig ofta för att vara manipulativ och jag blir ledsen då och försöker rannsaka mig själv...
Vi hade gemensam ekonomi och den var dålig. Jag fick kanske 2000 kr på kontot till mat och sen fick jag handla på kredit. Han pratade ofta ekonomi med mig och att vi båda slösade så mycket. Jag har aldrig fattat vad, för jag handlar nästan ingenting. Nu har jag egen ekonomi och helt plötsligt har jag 12 000 kr till mat, kläder, nöjen efter att våra gemensamma räkningar är betalda och det står klart att pengarna gått till något annat. Han samlar saker, så jag utgår ifrån att vår gemensamma kassa gått dit.
Det här har jag berättat om. Självklart har han också massor av goda sidor och jag har massor av dåliga. Jag är t.ex. jätteenvis i diskussioner, manipulativ enligt honom (och det stämmer säkert) och så vidare. Svart/vit i mitt tänk säger han också och jag har ingen anledning att ifrågasätta det.
Borde jag ha skyddat honom? Nu är han ju avskydd av mina vänner och min familj, som ändå upplevt att vi dragit oss undan dem (går alltid direkt efter sammankomster, då han ville hem).
Hälsningar från en förvirrad kvinna, som känner skuld och skam inför x-et
Så som du beskriver det överdriver du absolut inte, det låter inte normalt över huvud taget. Å andra sidan har jag ju inte hört hur han beskriver det, men det gör väl hans släktingar och sedan får de bedöma vad som är en korrekt bild. Du har gett din bild av saken till dem och det behöver du inte skämmas för.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
2
Inte enligt den beskrivningen Så som du beskriver det överdriver du absolut inte, det låter inte normalt över huvud taget. Å andra sidan har jag ju inte hört hur han beskriver det, men det gör väl hans släktingar och sedan får de bedöma vad som är en korrekt bild. Du har gett din bild av saken till dem och det behöver du inte skämmas för.
Tack för svaret! Jag har bara pratat med mina anhöriga, inte hans (han har knappt kontakt med dem). Jag skulle aldrig berätta detta för hans anhöriga eller vänner. Tänker att han absolut har sin sanning och att sanningen ligger någonstans mitt emellan.
Trevlig helg!
3
Tack för svaret! Jag har bara pratat med mina anhöriga, inte hans (han har knappt kontakt med dem). Jag skulle aldrig berätta detta för hans anhöriga eller vänner. Tänker att han absolut har sin sanning och att sanningen ligger någonstans mitt emellan.
Trevlig helg!
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
