Hejsan!
Har en 14 årig son som snart fyller 15. Han har en personlighet som innebär stor orosproblematik som tar sig i uttryck på olika sett genom livet. Just nu är det mat och träning som är i fokus. Han tränar mycket på gym och springer - det är bra såklart men har blivit ett tvångsbeteende nästan. Till detta så har hans relation till mat blivit helt snett. Han äter mjölk och flingor till frukost (tidigare gröt),är han hemma kan han äta fil och flingor till lunch och till middag äter han mat med oss men mycket mindre än normalt. Såklart blir han hungrig däremellan och kan då småäta t ex kex, frukt och liknande. Detta smyger han med.
Han älskar McDonalds men säger t o m nej till det för att det är onyttigt. Slutat med godis och chip på helgerna utan äter frukt. Kan vid middagen sitta och säga att "usch idag har jag säkert ätit 3000 kcal". Resultat - går ut och går minst 1 mil. Promenerar massor. Kollar sig i spegeln hela tiden, går gärna runt bara i kalsonger hemma och kollar och känner på magen, hakan etc.
Vi har prat om detta - förklarat vikten av att äta tre ordentliga mål mat, inte småäta, utan riktig mat +att det är inget farligt att äta lite onyttigt ibland. Han växer, han tränar, han skall inte tänka på kalorier -han klarar det. Ingen i familjen är överviktig, v pratar aldrig kalorier, äter bra mat och alltid tillsammans - kan inte se att vi i familjen har ett beteende som kan göda honom med dessa tankar.
Kopplar detta till hans orosbeteende och kontrollbehov. Kommer nya grejor hela tiden! Vi har haft kontakt med BUP han har varit där, men han är helt ointresserad och vill absolut inte prata med någon psykolog/kurator eller liknande. Han har haft jobbigt periodvis men vill ändå inte ha någon hjälp utifrån - han skall klara allt själv Känner mig helt maktlös. Vill hjälpa honom - vill få honom att inse att han kan må så mycket bättre. Han måste lära sig att hantera sin generella oro som ofta leder till tvångbeteenden på olika sätt. Han är ensam, svårt med kompisar och det känns skitjobbigt det är. Vi har själva kontakt (jag o pappan) med BUP, men får föga hjälp därifrån. Så länge han inte vill ha hjälp/stöd är det svårt.
Men nu känns det akut att få bukt med den här mat/träningsproblematiken. Vet inte hur agera här? Tvinga är ingen lösning det förstår jag. Men att negligera känns inte heller rätt. Så fort vi pratar om detta blir han jättearg och tycker att vi försöker få honom att äta onyttigt. Han stänger in sig och vill inte ha kontakt. Vad göra?
1
Mat och träning - osund relation Hejsan!
Har en 14 årig son som snart fyller 15. Han har en personlighet som innebär stor orosproblematik som tar sig i uttryck på olika sett genom livet. Just nu är det mat och träning som är i fokus. Han tränar mycket på gym och springer - det är bra såklart men har blivit ett tvångsbeteende nästan. Till detta så har hans relation till mat blivit helt snett. Han äter mjölk och flingor till frukost (tidigare gröt),är han hemma kan han äta fil och flingor till lunch och till middag äter han mat med oss men mycket mindre än normalt. Såklart blir han hungrig däremellan och kan då småäta t ex kex, frukt och liknande. Detta smyger han med.
Han älskar McDonalds men säger t o m nej till det för att det är onyttigt. Slutat med godis och chip på helgerna utan äter frukt. Kan vid middagen sitta och säga att "usch idag har jag säkert ätit 3000 kcal". Resultat - går ut och går minst 1 mil. Promenerar massor. Kollar sig i spegeln hela tiden, går gärna runt bara i kalsonger hemma och kollar och känner på magen, hakan etc.
Vi har prat om detta - förklarat vikten av att äta tre ordentliga mål mat, inte småäta, utan riktig mat +att det är inget farligt att äta lite onyttigt ibland. Han växer, han tränar, han skall inte tänka på kalorier -han klarar det. Ingen i familjen är överviktig, v pratar aldrig kalorier, äter bra mat och alltid tillsammans - kan inte se att vi i familjen har ett beteende som kan göda honom med dessa tankar.
Kopplar detta till hans orosbeteende och kontrollbehov. Kommer nya grejor hela tiden! Vi har haft kontakt med BUP han har varit där, men han är helt ointresserad och vill absolut inte prata med någon psykolog/kurator eller liknande. Han har haft jobbigt periodvis men vill ändå inte ha någon hjälp utifrån - han skall klara allt själv Känner mig helt maktlös. Vill hjälpa honom - vill få honom att inse att han kan må så mycket bättre. Han måste lära sig att hantera sin generella oro som ofta leder till tvångbeteenden på olika sätt. Han är ensam, svårt med kompisar och det känns skitjobbigt det är. Vi har själva kontakt (jag o pappan) med BUP, men får föga hjälp därifrån. Så länge han inte vill ha hjälp/stöd är det svårt.
Men nu känns det akut att få bukt med den här mat/träningsproblematiken. Vet inte hur agera här? Tvinga är ingen lösning det förstår jag. Men att negligera känns inte heller rätt. Så fort vi pratar om detta blir han jättearg och tycker att vi försöker få honom att äta onyttigt. Han stänger in sig och vill inte ha kontakt. Vad göra?
alternativt DVDn som fokuserar på vikten av att både äta och träna rätt.
När jag haft behoven att mina skulle läsa nåt specifikt så har jag officiellt köpt grejerna till mig själv och råkat "glömma" dem framme. Det har fungerat ibland.
Bara måste...... allt....
2
Bra böcker i ämnet kanske? alternativt DVDn som fokuserar på vikten av att både äta och träna rätt.
När jag haft behoven att mina skulle läsa nåt specifikt så har jag officiellt köpt grejerna till mig själv och råkat "glömma" dem framme. Det har fungerat ibland.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
