Fel forum ?
Försöker bli med barn
  1. Medlem sedan
    Sep 1999
    #1

    Fel forum ?

    Borde skriva i försökt över 12 mån, men det är mer fart här så jag skriver här i alla fall. Klart att man ännu hoppas även om jag nog fattar att jag är för gammal. Vi har sex på rätt tid varenda månad och jag vet att jag har ÄL eftersom jag testar med stickor. Jag vet att det går för jag blev gravid april 12 som slutade i MF. Fast det är jo över 1 år sedan och chansen minskar drastiskt över 40. Att ändå inse att åldern tagit ut sin rätt är svårt. Att sluta tänka bebis är jättesvårt och inget man bara kan bestämma sig för över en natt att göra. Jag är konstant deprimerad pga detta. Jag försöker varje månad att inte göra saker som skulle störa ett ev foster i magen. Rider inte just "den helgen" som ägget bör fästa mm. Om 2 v när det är dags igen så tänkte jag att vi skulle vara med på en utrymningsövning på båten. Nu vet jag inte om jag skall riskera något och kanske strunta i den. Känner ändå att det inte spelar någon roll vad jag gör för det blir ändå inget i alla fall. Vet inte vad jag vill med detta inlägg, men det känns bättre att få skriva ner det man känner. Finns ingen jag kan prata med om min stora sorg. Hoppas ni andra här har bättre tur än vi.
  2. 1
    Fel forum ? Borde skriva i försökt över 12 mån, men det är mer fart här så jag skriver här i alla fall. Klart att man ännu hoppas även om jag nog fattar att jag är för gammal. Vi har sex på rätt tid varenda månad och jag vet att jag har ÄL eftersom jag testar med stickor. Jag vet att det går för jag blev gravid april 12 som slutade i MF. Fast det är jo över 1 år sedan och chansen minskar drastiskt över 40. Att ändå inse att åldern tagit ut sin rätt är svårt. Att sluta tänka bebis är jättesvårt och inget man bara kan bestämma sig för över en natt att göra. Jag är konstant deprimerad pga detta. Jag försöker varje månad att inte göra saker som skulle störa ett ev foster i magen. Rider inte just "den helgen" som ägget bör fästa mm. Om 2 v när det är dags igen så tänkte jag att vi skulle vara med på en utrymningsövning på båten. Nu vet jag inte om jag skall riskera något och kanske strunta i den. Känner ändå att det inte spelar någon roll vad jag gör för det blir ändå inget i alla fall. Vet inte vad jag vill med detta inlägg, men det känns bättre att få skriva ner det man känner. Finns ingen jag kan prata med om min stora sorg. Hoppas ni andra här har bättre tur än vi.
  3. Medlem sedan
    Dec 2013
    #2
    Jag förstår att det måste vara tungt för dig och att du mår dåligt av det här. Har ni barn sen innan?

    Även om det kanske inte är till någon tröst så tror jag att du måste försöka tänka på något annat och kanske hoppas på ödet vem vet det kanske blir du gravid bär du minst anar det? Och självklart är det lättare sagt än gjort. Men jag tror att det är viktigt ock välbehövligt för dig att inte ändra och anpassa ditt liv efter ÄL mm. Att du ska behöva avstå från saker som du vill göra bara för att du har ÄL tror jag inte är den bästa metoden men återigen så förstår jag att man såklart vill gör allt man kan. Men släng alla stickor och ta en välbehövlig paus även om det är svårt.

    Att du är konstant deprimerad och inte har någon att prata med låter inge bra och jag tror att även det kan bidra till att du inte blir gravid. För många gånger handlar det om hur vi mår psykiskt med stress,ångest mm. Så mitt räd är sök professionell hjälp MVC borde han någon form av kurator/terapeut eller veta någon du kan vända dig till för att få prata av dig.

    Får du inget stör av din partner? Ni borde kanske gå tillsammans och prata med någon.

    men jag tycker du är stark och hoppas såklart att lyckan även når er
  4. 2
    Jag förstår att det måste vara tungt för dig och att du mår dåligt av det här. Har ni barn sen innan?

    Även om det kanske inte är till någon tröst så tror jag att du måste försöka tänka på något annat och kanske hoppas på ödet vem vet det kanske blir du gravid bär du minst anar det? Och självklart är det lättare sagt än gjort. Men jag tror att det är viktigt ock välbehövligt för dig att inte ändra och anpassa ditt liv efter ÄL mm. Att du ska behöva avstå från saker som du vill göra bara för att du har ÄL tror jag inte är den bästa metoden men återigen så förstår jag att man såklart vill gör allt man kan. Men släng alla stickor och ta en välbehövlig paus även om det är svårt.

    Att du är konstant deprimerad och inte har någon att prata med låter inge bra och jag tror att även det kan bidra till att du inte blir gravid. För många gånger handlar det om hur vi mår psykiskt med stress,ångest mm. Så mitt räd är sök professionell hjälp MVC borde han någon form av kurator/terapeut eller veta någon du kan vända dig till för att få prata av dig.

    Får du inget stör av din partner? Ni borde kanske gå tillsammans och prata med någon.

    men jag tycker du är stark och hoppas såklart att lyckan även når er
  5. Medlem sedan
    Jan 2011
    #3
    jag tillhör också numer den andra gruppen, men som du skriver är det inte så mycket liv där. kanske borde man byta? men man vill ju inte tillhöra den gruppen egentligen...tiden har gått i flygande fart och här är vi. för ett år sedan var jag bärgis att jag skulle fått barn 2013...nu jäklar ska 2014 leverera! vi ska bil mammor vad som än krävs!=p
  6. 3
    jag tillhör också numer den andra gruppen, men som du skriver är det inte så mycket liv där. kanske borde man byta? men man vill ju inte tillhöra den gruppen egentligen...tiden har gått i flygande fart och här är vi. för ett år sedan var jag bärgis att jag skulle fått barn 2013...nu jäklar ska 2014 leverera! vi ska bil mammor vad som än krävs!=p
  7. Nr 4 under 2014
    #4
    Håller tummarna för dig att det snart är din tur, jag är 42 och väntar nr 4 fick nr 3 när jag var 41 så hoppet är inte ute för dig än Kram
  8. 4
    Håller tummarna för dig att det snart är din tur, jag är 42 och väntar nr 4 fick nr 3 när jag var 41 så hoppet är inte ute för dig än Kram
  9. Medlem sedan
    Sep 1999
    #5
    Jag blev med barn nr 6 när jag var 43 och jag hade fyllt 44 när hon föddes så visst går det, men det är några år sedan nu så jag är tveksam. Fertiliteten minskar drastiskt över 40. Nr 5 blev jag med när jag var 39 och hann fylla 40 innan han kom. Med dessa 2 senaste har vi kämpat ordentligt. Mellan nr 5 och 6 hade jag även en jobbig druvbörd. Kram
  10. 5
    Jag blev med barn nr 6 när jag var 43 och jag hade fyllt 44 när hon föddes så visst går det, men det är några år sedan nu så jag är tveksam. Fertiliteten minskar drastiskt över 40. Nr 5 blev jag med när jag var 39 och hann fylla 40 innan han kom. Med dessa 2 senaste har vi kämpat ordentligt. Mellan nr 5 och 6 hade jag även en jobbig druvbörd. Kram
  11. Medlem sedan
    Dec 2013
    #6
    Med tanke på att du ändå har 6 fantastiska barn och dessutom mår så dåligt av att försöka få ett 7:e så tycker jag att du ska försöka tänka att du satsa på de barn du har. Tänk på de personer som kämpar med sitt första barn?! Jag menar inte att du mår mindre dåligt än någon som försöker bli gravid för första gången bara för att det är 7:e för dig men jag tycker det är dumt att du låter dig må så dåligt över något som kanske även går ut över de barn du har.

    Vill inte låta elak eller så men är själv så otroligt ledsen nu så kanske är därför jag känner så. Jag tycker att du borde ge dig själ en klapp på bröstet att du har klarar 6 graviditeter och fått möjligheten att vara en underbar mamma under många år och många år till såklart vet inte hur gamla dina barn är men vem vet det kanske kommer fantastiska barnbarn att gosa med inom några år.
  12. 6
    Med tanke på att du ändå har 6 fantastiska barn och dessutom mår så dåligt av att försöka få ett 7:e så tycker jag att du ska försöka tänka att du satsa på de barn du har. Tänk på de personer som kämpar med sitt första barn?! Jag menar inte att du mår mindre dåligt än någon som försöker bli gravid för första gången bara för att det är 7:e för dig men jag tycker det är dumt att du låter dig må så dåligt över något som kanske även går ut över de barn du har.

    Vill inte låta elak eller så men är själv så otroligt ledsen nu så kanske är därför jag känner så. Jag tycker att du borde ge dig själ en klapp på bröstet att du har klarar 6 graviditeter och fått möjligheten att vara en underbar mamma under många år och många år till såklart vet inte hur gamla dina barn är men vem vet det kanske kommer fantastiska barnbarn att gosa med inom några år.
  13. Medlem sedan
    Sep 1999
    #7
    Jag vet att du har rätt, men önskan går inte att ta bort hur lätt som helst. För mig har det inte varit några problem att "klara" 6 graviditeter. Det har varit ett rent nöje ! Och som jag gärna gör om igen. Jag mår som allra bäst när jag är gravid. Både fysiskt och psykist. Även andra påtalar det hela tiden. Så just nu känner jag mig inte så nöjd med mig själv...
  14. 7
    Jag vet att du har rätt, men önskan går inte att ta bort hur lätt som helst. För mig har det inte varit några problem att "klara" 6 graviditeter. Det har varit ett rent nöje ! Och som jag gärna gör om igen. Jag mår som allra bäst när jag är gravid. Både fysiskt och psykist. Även andra påtalar det hela tiden. Så just nu känner jag mig inte så nöjd med mig själv...
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar