Hej på er!
Jag är 6+0 idag, vecka 7 alltså (om jag minns räkningen rätt). Är hur trött som helst och väntar mitt andra barn. Känner mig väldigt splittrad över det hela. Underbart att få en till liten som kommer fylla hela mig med ännu mer kärlek. Men samtidigt känner jag mig trött på att behöva göra hela det här jobbet med att vara gravid, föda och amma, igen. Älskade att vara gravid under min förra graviditet, och jag ser fram emot de mysiga stunderna när bebis börjar röra på sig. Jag blir bara så matt av att tänka på att inte få sova under första året med all amning, och slutet av graviditet. Lillen nu har sovit hela nätter i ett halvår (är två år). Och har äntligen börjat gå o lägga sig vid 20-21 tiden, så att vi iallafall får 1-2 timmar att bara vara vi vuxna. JAg vet, detta är föräldralivet, älskar min son, och jag är glad jag delar jobbet med min sambo.
Har inskrivning i början av februari, ska prata med min bm då om hur jag känner.
Hur känner ni? Hur går era tankar? positiva och negativa. Känner mig typ deppig och glad. Ska såklart vara glad över att jag ÄR gravid, och hoppas såklart att allt går som det ska. Men ändå känner jag mig inte så glad som jag vill, just nu.
Min lille kille är ju ett bevis för mig att allt jobb o slit är värt.
1
behöver pepp Hej på er!
Jag är 6+0 idag, vecka 7 alltså (om jag minns räkningen rätt). Är hur trött som helst och väntar mitt andra barn. Känner mig väldigt splittrad över det hela. Underbart att få en till liten som kommer fylla hela mig med ännu mer kärlek. Men samtidigt känner jag mig trött på att behöva göra hela det här jobbet med att vara gravid, föda och amma, igen. Älskade att vara gravid under min förra graviditet, och jag ser fram emot de mysiga stunderna när bebis börjar röra på sig. Jag blir bara så matt av att tänka på att inte få sova under första året med all amning, och slutet av graviditet. Lillen nu har sovit hela nätter i ett halvår (är två år). Och har äntligen börjat gå o lägga sig vid 20-21 tiden, så att vi iallafall får 1-2 timmar att bara vara vi vuxna. JAg vet, detta är föräldralivet, älskar min son, och jag är glad jag delar jobbet med min sambo.
Har inskrivning i början av februari, ska prata med min bm då om hur jag känner.
Hur känner ni? Hur går era tankar? positiva och negativa. Känner mig typ deppig och glad. Ska såklart vara glad över att jag ÄR gravid, och hoppas såklart att allt går som det ska. Men ändå känner jag mig inte så glad som jag vill, just nu.
Min lille kille är ju ett bevis för mig att allt jobb o slit är värt.
Förstår hur du menar, jag har själv en dotter på 2 år och funderar på syskon men känner en oro för allt vad det innebär som du skriver. När hon föddes ammade jag i genomsnitt varannan timme och fick lite sömn och blev deppig och hängig, nu är man dock bättre rustad på det sättet att man vet vad det innebär att ha och få barn och vara gravid. Det är en stor glädje men också tungt ibland, vad jag kan råda dig är att ta en dag i taget oroa dig inte i förväg för saker och ting, ska försöka tänka så själv, även om det kan vara lättare sagt än gjort. Att vara gravid är en stor omställning i sig med mycket hormoner som rusar, detta kan ju också påverka ens sinnesstämmning. Var snäll mot dig själv och låt känslorna finnas, funderingar som dessa tror jag är vanliga. Kram M.
2
Förstår hur du menar, jag har själv en dotter på 2 år och funderar på syskon men känner en oro för allt vad det innebär som du skriver. När hon föddes ammade jag i genomsnitt varannan timme och fick lite sömn och blev deppig och hängig, nu är man dock bättre rustad på det sättet att man vet vad det innebär att ha och få barn och vara gravid. Det är en stor glädje men också tungt ibland, vad jag kan råda dig är att ta en dag i taget oroa dig inte i förväg för saker och ting, ska försöka tänka så själv, även om det kan vara lättare sagt än gjort. Att vara gravid är en stor omställning i sig med mycket hormoner som rusar, detta kan ju också påverka ens sinnesstämmning. Var snäll mot dig själv och låt känslorna finnas, funderingar som dessa tror jag är vanliga. Kram M.
tack snälla för svar molly7.
Ammade också varannan timme, precis det jag fasar för. Nu behöver ju inte tvåan vara alls som ettan, kanske nöjer sig med var fjärde timme =) . Och som du skriver så ska jag försöka att inte oroa mig i förväg.
3
tack snälla för svar molly7.
Ammade också varannan timme, precis det jag fasar för. Nu behöver ju inte tvåan vara alls som ettan, kanske nöjer sig med var fjärde timme =) . Och som du skriver så ska jag försöka att inte oroa mig i förväg.
Då hade vi det nog ganska lika. Vad som hjälpte mig var att börja ge ersättning vid vissa tillfällen. Dottern blev mättare och kunde sova längre, pappan kunde också mata och jag fick sova längre vilket gjorde att jag mådde bättre igen och hittade tillbaka till mig själv igen. Jag var verkligen helt slutkörd innan, om jag får en tvåa kommer jag nog även denna gång kombinera med ersättning. Kram.
4
Då hade vi det nog ganska lika. Vad som hjälpte mig var att börja ge ersättning vid vissa tillfällen. Dottern blev mättare och kunde sova längre, pappan kunde också mata och jag fick sova längre vilket gjorde att jag mådde bättre igen och hittade tillbaka till mig själv igen. Jag var verkligen helt slutkörd innan, om jag får en tvåa kommer jag nog även denna gång kombinera med ersättning. Kram.
Kraaaam Tror att det är fullständigt normalt att pendla mellan glädje, och djupa tvivel när man är gravid. Det är ju jobbigt med små barn men samtidigt så kan jag som är inne på nr 4 nu säga att värsta och jobbigast omställning var helt klart att få nr 1 för då hade man bara medias glorifierade bild om att vara gravid och ha bebis nu VET man ju hur förbaskat jobbigt det faktiskt är och kan ställa in sig på det på ett annat vis. För varje barn har jag fått lättare att lägga alla krav och måsten åt sidan och istället ta varje chans till vila. Så ta det lugnt, försök njut av miraklet och ta dagen som den kommer är väl egentligen mitt råd men tvivel och oro ärt en del av att vara förälder <3
5
Kraaaam Tror att det är fullständigt normalt att pendla mellan glädje, och djupa tvivel när man är gravid. Det är ju jobbigt med små barn men samtidigt så kan jag som är inne på nr 4 nu säga att värsta och jobbigast omställning var helt klart att få nr 1 för då hade man bara medias glorifierade bild om att vara gravid och ha bebis nu VET man ju hur förbaskat jobbigt det faktiskt är och kan ställa in sig på det på ett annat vis. För varje barn har jag fått lättare att lägga alla krav och måsten åt sidan och istället ta varje chans till vila. Så ta det lugnt, försök njut av miraklet och ta dagen som den kommer är väl egentligen mitt råd men tvivel och oro ärt en del av att vara förälder <3
Tack för svar Nr4. Låter bra i mina öron att ettan var största omställningen för dig. Ja, det är verkligen en glorifierad bild man ser. Förstod aldrig det där "passa på att njut" som alla sa när sonen var pytteliten. Kanske är det lättare att njuta av nummer två, då man sett resultatet en gång tidigare.
6
Tack för svar Nr4. Låter bra i mina öron att ettan var största omställningen för dig. Ja, det är verkligen en glorifierad bild man ser. Förstod aldrig det där "passa på att njut" som alla sa när sonen var pytteliten. Kanske är det lättare att njuta av nummer två, då man sett resultatet en gång tidigare.
Jag förstår hur du känner. Att ha barn är både underbart och jobbigt. Men jag tror man lätt oroar sig för mycket, speciellt inför sådant man inte varit med om. Jag tyckte också det först var jobbigt med ett barn och sedan utmaning att ha två och sedan tre. Och nu väntar jag ändå nummer fyra :-) Men jag tror att det kommer gå bra med. Som andra sagt också får man ta en dag i taget och försöka hitta sina egna stunder till vila. Det kan ju ta ett tag innan man kommer in i en ny rutin och sedan utvecklas barnen så det blir olika rutiner. Men istället för att oroa sig försök leva i nuet och hitta lugnet mitt i vardagen. Du kommer att klara det med ett barn till när du väl är där!
7
Jag förstår hur du känner. Att ha barn är både underbart och jobbigt. Men jag tror man lätt oroar sig för mycket, speciellt inför sådant man inte varit med om. Jag tyckte också det först var jobbigt med ett barn och sedan utmaning att ha två och sedan tre. Och nu väntar jag ändå nummer fyra :-) Men jag tror att det kommer gå bra med. Som andra sagt också får man ta en dag i taget och försöka hitta sina egna stunder till vila. Det kan ju ta ett tag innan man kommer in i en ny rutin och sedan utvecklas barnen så det blir olika rutiner. Men istället för att oroa sig försök leva i nuet och hitta lugnet mitt i vardagen. Du kommer att klara det med ett barn till när du väl är där!
tack, skönt att höra att ni skaffar fyra barn. Då har ni ju varit där jag är, och velat ha ännu fler sen =). Att ha en liten underbar tvååring hemma är ju fantastiskt (trots trots), han är ju mitt allt. Det är nog väldigt svårt att fatta att man kan ha fler sådana Allt! innan man har det.
8
tack, skönt att höra att ni skaffar fyra barn. Då har ni ju varit där jag är, och velat ha ännu fler sen =). Att ha en liten underbar tvååring hemma är ju fantastiskt (trots trots), han är ju mitt allt. Det är nog väldigt svårt att fatta att man kan ha fler sådana Allt! innan man har det.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Tror att det är fullständigt normalt att pendla mellan glädje, och djupa tvivel när man är gravid. Det är ju jobbigt med små barn men samtidigt så kan jag som är inne på nr 4 nu säga att värsta och jobbigast omställning var helt klart att få nr 1 för då hade man bara medias glorifierade bild om att vara gravid och ha bebis nu VET man ju hur förbaskat jobbigt det faktiskt är och kan ställa in sig på det på ett annat vis. För varje barn har jag fått lättare att lägga alla krav och måsten åt sidan och istället ta varje chans till vila. Så ta det lugnt, försök njut av miraklet och ta dagen som den kommer är väl egentligen mitt råd men tvivel och oro ärt en del av att vara förälder <3