40+, men jag längtar inte, hjälp!!!
Gravidsnack
  1. Anonym
    #1

    40+, men jag längtar inte, hjälp!!!

    Min bebis kan komma precis när som helst nu och de sista dagarna har jag gått runt och fixat färdigt allt. En känsla har krupit på mig under tiden, insikten att jag inte längtar efter bebisen. Jag känner mig som världens sämsta människa och kan inte sluta gråta. Googlade, men allt som kom upp handlade om hur mycket folk längtade. Känner mig extremt ensam i det här, är det fel på mig?? Har av och till under graviditeten varit deppig och tänkt att jag kommer bli en dålig mamma som inte kan vara glad över att någon växer i mig. Andra perioder har jag längtat tillsammans med min sambo. Men nu närmar det sig på riktigt och jag är inte glad. Alla säger att jag inte ska misströsta, bebisen kommer komma även om det inte känns så. Men det är inte mitt problem, jag är rädd för att jag inte ska bli glad och tycka om den när den kommer. Känner någon igen sig???
  2. 1
    40+, men jag längtar inte, hjälp!!! Min bebis kan komma precis när som helst nu och de sista dagarna har jag gått runt och fixat färdigt allt. En känsla har krupit på mig under tiden, insikten att jag inte längtar efter bebisen. Jag känner mig som världens sämsta människa och kan inte sluta gråta. Googlade, men allt som kom upp handlade om hur mycket folk längtade. Känner mig extremt ensam i det här, är det fel på mig?? Har av och till under graviditeten varit deppig och tänkt att jag kommer bli en dålig mamma som inte kan vara glad över att någon växer i mig. Andra perioder har jag längtat tillsammans med min sambo. Men nu närmar det sig på riktigt och jag är inte glad. Alla säger att jag inte ska misströsta, bebisen kommer komma även om det inte känns så. Men det är inte mitt problem, jag är rädd för att jag inte ska bli glad och tycka om den när den kommer. Känner någon igen sig???
  3. Medlem sedan
    Mar 2011
    #2
    Tycker inte alls att det är konstigt att du inte längtar. Om det är första barnet är det kanske svårt att sätta sig in i vad det egentligen är du ska längta efter?!
    När jag väntade vårt första barn grät jag innan UL då jag kände att, vad ska det egentligen bli av MIG då? Skulle jag "bara" vara mamma nu och inte en egen person. Det är mycket känslor kring att bli förälder och så långt in i grav som du är kan man börja känna sig less på allt. Även andra omtänksamma anhöriga som man önskar bara kunde sluta prata om bebisen som ska komma. Sen att inte en omedelbar kärlek kanske uppstår direkt, försök att inte hänga upp dig på det om det blir så. Så mycket hormoner osv i omlopp. Men det kommer! Du kommer helt säkert att älska din bebis, oroa dig inte för det! Försök släppa detta nu och ladda inför förlossningen!
  4. 2
    Tycker inte alls att det är konstigt att du inte längtar. Om det är första barnet är det kanske svårt att sätta sig in i vad det egentligen är du ska längta efter?!
    När jag väntade vårt första barn grät jag innan UL då jag kände att, vad ska det egentligen bli av MIG då? Skulle jag "bara" vara mamma nu och inte en egen person. Det är mycket känslor kring att bli förälder och så långt in i grav som du är kan man börja känna sig less på allt. Även andra omtänksamma anhöriga som man önskar bara kunde sluta prata om bebisen som ska komma. Sen att inte en omedelbar kärlek kanske uppstår direkt, försök att inte hänga upp dig på det om det blir så. Så mycket hormoner osv i omlopp. Men det kommer! Du kommer helt säkert att älska din bebis, oroa dig inte för det! Försök släppa detta nu och ladda inför förlossningen!
  5. Medlem sedan
    Feb 2008
    #3
    Om du fortfarande känner att det är jobbigt efter förlossningen skall du tala om det för din barnmorska på en gång. Det kan vara förlossningsdepression eller graviditetsdepression. Jag fick det förstnämnda med min första, hade jättesvårt att knyta an till min lilla son. Det kan vara jättejobbigt att ta sig ur sånt själv så hjälp av sånna som kan hjälpa dig. Vill inte skrämma dig. Snarare säga att det förmodligen finns en förklaring till dina känslor och att det finns bot för det. Hoppas det känns bättre snart! Kramar och lycka till!
  6. 3
    Om du fortfarande känner att det är jobbigt efter förlossningen skall du tala om det för din barnmorska på en gång. Det kan vara förlossningsdepression eller graviditetsdepression. Jag fick det förstnämnda med min första, hade jättesvårt att knyta an till min lilla son. Det kan vara jättejobbigt att ta sig ur sånt själv så hjälp av sånna som kan hjälpa dig. Vill inte skrämma dig. Snarare säga att det förmodligen finns en förklaring till dina känslor och att det finns bot för det. Hoppas det känns bättre snart! Kramar och lycka till!
  7. Medlem sedan
    Jul 2013
    #4
    tack så mycket för fina och bra svar!
    jag var deprimerad under graviditeten och rädd för att fortsätta vara ledsen efter födelsen, men så fort jag fick se min lilla dotter när hon kom ut för en vecka sen släppte allt och moderskänslorna vällde över mig när jag såg hur lik hon var mig. Har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv, det känns verkligen som att det kommer gå bra Tack igen!!! kramar!
  8. 4
    tack så mycket för fina och bra svar!
    jag var deprimerad under graviditeten och rädd för att fortsätta vara ledsen efter födelsen, men så fort jag fick se min lilla dotter när hon kom ut för en vecka sen släppte allt och moderskänslorna vällde över mig när jag såg hur lik hon var mig. Har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv, det känns verkligen som att det kommer gå bra Tack igen!!! kramar!
  9. Medlem sedan
    Jan 2013
    #5
    Åh vad roligt : ) Grattis till lilla tjejen. Har själv en dotter.
  10. 5
    Åh vad roligt : ) Grattis till lilla tjejen. Har själv en dotter.
  11. Medlem sedan
    Apr 2010
    #6
    Jag kände lite grann som du och jag tycker att du ska prata med din BM och psykolog på din mottagning ang detta. Hade jag tidigare förstått att detta skulle leda till en förlossningsdep. och fortsatt dep. i 2år så hade jag sökt hjälp, men jag vägrade inse att det var något fel på mig.
  12. 6
    Jag kände lite grann som du och jag tycker att du ska prata med din BM och psykolog på din mottagning ang detta. Hade jag tidigare förstått att detta skulle leda till en förlossningsdep. och fortsatt dep. i 2år så hade jag sökt hjälp, men jag vägrade inse att det var något fel på mig.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar