Vår son är periodvis och delar av dan i regression, alltså han leker baby. Han är adopterad vid 3 års ålder. Är 12 år nu. Det har varit jobbiga saker sista åren. Medicinerar pga adhd bl a nu, genomgick en stor operation för två år sedan (hans nionde i livet tror jag) osv. Han leker baby ibland. Nu är han ofta hos en tjejkompis som har en lillebror som har napp. Nu vill han att jag ska köpa en napp även till honom, han tycker det verkar mysigt. Jag blir så kluven, men om han vill det så varför inte? Vad skulle ni ha gjort?
Vi har tidigare fått det rådet att om adoptivbarn regredierar - vet inte hur det stavas :-) - så ska man följa med i det och snarare uppmuntra det och så har vi gjort periodvis, men detta sista tog på något sätt priset.....
Men jag får inte berätta för lärarna i skolan eller mina arbetskamrater säger han samtidigt! '
1
Regression Vår son är periodvis och delar av dan i regression, alltså han leker baby. Han är adopterad vid 3 års ålder. Är 12 år nu. Det har varit jobbiga saker sista åren. Medicinerar pga adhd bl a nu, genomgick en stor operation för två år sedan (hans nionde i livet tror jag) osv. Han leker baby ibland. Nu är han ofta hos en tjejkompis som har en lillebror som har napp. Nu vill han att jag ska köpa en napp även till honom, han tycker det verkar mysigt. Jag blir så kluven, men om han vill det så varför inte? Vad skulle ni ha gjort?
Vi har tidigare fått det rådet att om adoptivbarn regredierar - vet inte hur det stavas :-) - så ska man följa med i det och snarare uppmuntra det och så har vi gjort periodvis, men detta sista tog på något sätt priset.....
Men jag får inte berätta för lärarna i skolan eller mina arbetskamrater säger han samtidigt! '
I ditt fall hade jag inte gått med på att köpa en napp. Dels för tändernas skull och dels så kan det bli en fixering, som kan eskalera och den kan hålla i sig....
Pojken är 12 år... Förklara för honom (med hjälp av seriesamtal/sociala berättelser/bilder) att man inte kan gå tillbaka i sin utveckling, utan man blir äldre och man växer varje år.
För vad händer om det eskalerar? Du måste tänka längre fram än just nu. Vem sitter med en napp med sina polare när man är 25 år?
Även om du ser att han sämre dagar, innebär inte det att han ska behandlas som en bebis. Däremot kanske du bör sänka kraven på honom kring skolarbete osv. Men att gå med på något (bebis-beteende) tror jag inte är sunt i längden.
2
I ditt fall hade jag inte gått med på att köpa en napp. Dels för tändernas skull och dels så kan det bli en fixering, som kan eskalera och den kan hålla i sig....
Pojken är 12 år... Förklara för honom (med hjälp av seriesamtal/sociala berättelser/bilder) att man inte kan gå tillbaka i sin utveckling, utan man blir äldre och man växer varje år.
För vad händer om det eskalerar? Du måste tänka längre fram än just nu. Vem sitter med en napp med sina polare när man är 25 år?
Även om du ser att han sämre dagar, innebär inte det att han ska behandlas som en bebis. Däremot kanske du bör sänka kraven på honom kring skolarbete osv. Men att gå med på något (bebis-beteende) tror jag inte är sunt i längden.
Adoptivbarn kan ju ha luckor och regrediera och det lär vara bra att tillåta det, men det måste finnas en gräns.
Nej, det skulle vara ett steg för mycket tror jag också. Det var en idé hos honom att han trodde han skulle sova bättre med napp eftersom han sett en kompis lillebror ha en.
Barn med FAS/FASD (barn med alkoholrelaterade skador) kan också lätt regrediera i samband med svårigheter och krav i livet. Men det måste finnas en gräns som du säger. Det kan som du säger också bli en fixering kanske.
Han vill t ex att man ska hjälpa honom klä av sig ibland och det tar mot hos mig faktiskt av en tolvåring, ve tinte om jag gör fel.
Han har andra babysbeteenden, ljud osv, vill sova hos en av föräldrarna, går absolut inte att få honom sova i sitt rum, då stör han hela familjen och allt blir outhärdligt, så han sover hos en av oss föräldrar.... tänkte att den perioden skulle gå över så småningom, vi gör det för husfridens skull. Har försökt med en madrass på golvet i hans rum där ngn av oss ligger, men då ska han också ligga på madrassen och det funkar inte en hel natt.
3
Adoptivbarn kan ju ha luckor och regrediera och det lär vara bra att tillåta det, men det måste finnas en gräns.
Nej, det skulle vara ett steg för mycket tror jag också. Det var en idé hos honom att han trodde han skulle sova bättre med napp eftersom han sett en kompis lillebror ha en.
Barn med FAS/FASD (barn med alkoholrelaterade skador) kan också lätt regrediera i samband med svårigheter och krav i livet. Men det måste finnas en gräns som du säger. Det kan som du säger också bli en fixering kanske.
Han vill t ex att man ska hjälpa honom klä av sig ibland och det tar mot hos mig faktiskt av en tolvåring, ve tinte om jag gör fel.
Han har andra babysbeteenden, ljud osv, vill sova hos en av föräldrarna, går absolut inte att få honom sova i sitt rum, då stör han hela familjen och allt blir outhärdligt, så han sover hos en av oss föräldrar.... tänkte att den perioden skulle gå över så småningom, vi gör det för husfridens skull. Har försökt med en madrass på golvet i hans rum där ngn av oss ligger, men då ska han också ligga på madrassen och det funkar inte en hel natt.
Visst kan barn känna sig otrygga periodvis och då får man ju som förälder upprätta tryggheten. Har hans beteende eskalerat och i så fall varför? Har ni föräldrar uppmuntrat och inte ställt krav eller vad beror det på?
Nu är jag inte proffs på barn med FAS/FASD men rent krasst så låter allt konstigt. Man måste sätta gränser på ett kärleksfullt sätt och för mig, oavsett funktionshinder, så är det inte normalt med napp i 12-års åldern eller ha en massa bebisljud för sig.
Vad som helst ska man inte ställa upp på "för husfridens skull" för när jag läser det, så känns det som om ni varit för försiktiga i att ställa kraven som behövs.
4
Visst kan barn känna sig otrygga periodvis och då får man ju som förälder upprätta tryggheten. Har hans beteende eskalerat och i så fall varför? Har ni föräldrar uppmuntrat och inte ställt krav eller vad beror det på?
Nu är jag inte proffs på barn med FAS/FASD men rent krasst så låter allt konstigt. Man måste sätta gränser på ett kärleksfullt sätt och för mig, oavsett funktionshinder, så är det inte normalt med napp i 12-års åldern eller ha en massa bebisljud för sig.
Vad som helst ska man inte ställa upp på "för husfridens skull" för när jag läser det, så känns det som om ni varit för försiktiga i att ställa kraven som behövs.
Nej han har ingen napp men pratade om det. Beteendet eskalerade i samband med en allvarlig öronoperation av en stor cysta som gjorde honom otrygg och rädd, sedan har det blivit bättre och sämre i perioder. Stora krav i skolan - går i en vanlig klass med stöd, tror det är mkt som stressar honom, men ska börja mindre klass om ngt år.
Nej vi säger ifrån med bebisljud osv, men det kommer tillbaka, han glömmer osv.
5
Nej han har ingen napp men pratade om det. Beteendet eskalerade i samband med en allvarlig öronoperation av en stor cysta som gjorde honom otrygg och rädd, sedan har det blivit bättre och sämre i perioder. Stora krav i skolan - går i en vanlig klass med stöd, tror det är mkt som stressar honom, men ska börja mindre klass om ngt år.
Nej vi säger ifrån med bebisljud osv, men det kommer tillbaka, han glömmer osv.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
