Jag har precis gått in i v.19 igår. Jag mår ganska bra nu och illamåendet har försvunnit. Kan komma tillbaka ibland. Annars ganska pigg men hög puls, det dånar i öronen när hjärtat slår.
Hade jättefina prover vid kontroll.
Har blivit mycket känslig och grinar för minsta lilla, typ om jag ser på tv eller lyssnar på musik. Eller bara om jag ska berätta något fantastiskt eller rörande för någon. Haha.. kan vara jobbigt för jag kan inte kontrollera det.
Kan börja gråta okontrollerat. Hakar upp mig på saker och har svårt att släppa sådant som gör mig upprörd.
Kan bli fruktansvärt arg och få utbrott. Min sambo blir nästan rädd för mig haha..
Har knappt någon mage dock, bara en liten bula. Känner heller inte några fosterrörelser? Ni andra som är lika långt gångna, hur är eran bebismage?
Ska på ultraljud 17e april då jag är i mitten på v.20.
Jag undviker ingen mat. Äter allt jag vill ha så som gravad lax, rött kött osv. Äter massor men mest mat, inte så mycket slisk.
Har haft en normal viktuppgång skulle jag tro. Låter inte barnmorskan väga mig, aldrig någonsin. Men skulle tro att jag gått upp ca 7 kg.
Känner att jag vill ha massor med information om förlossningen så att jag blir så förberedd som möjligt.. Hoppas att barnmorskan snart pratar mer om det och att vi får börja gå på föräldragrupp eller vad det heter..
Är orolig även om det blivit bättre. Har varit fruktansvärt rädd för förlossningen.
Just nu är jag rädd för att de ska vara underbemannade när jag kommer in och knappt ha tid med mig.
Typ vid öppningsvärkarna.. vad jag förstår så är sköterskorna inte så mycket inne på rummet då? För än det är dags.. ?
Om jag har jätteont och blir rädd och otrygg, får jag ligga där ensam då? Eller har dom tid att sitta med mig?
.. Lite sånnadär funderingar...
Jag bara skriver av mig för jag har ingen annan gravid kompis eller så att prata med.
Ni får jättegärna berätta hur ni är/var i denna graviditetsvecka och hur ni upplevt allt annat kring detta.
Hur ni upplevde att komma in på förlossningen osv.
Feel free
1
Ni som är i vecka 19? Jag har precis gått in i v.19 igår. Jag mår ganska bra nu och illamåendet har försvunnit. Kan komma tillbaka ibland. Annars ganska pigg men hög puls, det dånar i öronen när hjärtat slår.
Hade jättefina prover vid kontroll.
Har blivit mycket känslig och grinar för minsta lilla, typ om jag ser på tv eller lyssnar på musik. Eller bara om jag ska berätta något fantastiskt eller rörande för någon. Haha.. kan vara jobbigt för jag kan inte kontrollera det.
Kan börja gråta okontrollerat. Hakar upp mig på saker och har svårt att släppa sådant som gör mig upprörd.
Kan bli fruktansvärt arg och få utbrott. Min sambo blir nästan rädd för mig haha..
Har knappt någon mage dock, bara en liten bula. Känner heller inte några fosterrörelser? Ni andra som är lika långt gångna, hur är eran bebismage?
Ska på ultraljud 17e april då jag är i mitten på v.20.
Jag undviker ingen mat. Äter allt jag vill ha så som gravad lax, rött kött osv. Äter massor men mest mat, inte så mycket slisk.
Har haft en normal viktuppgång skulle jag tro. Låter inte barnmorskan väga mig, aldrig någonsin. Men skulle tro att jag gått upp ca 7 kg.
Känner att jag vill ha massor med information om förlossningen så att jag blir så förberedd som möjligt.. Hoppas att barnmorskan snart pratar mer om det och att vi får börja gå på föräldragrupp eller vad det heter..
Är orolig även om det blivit bättre. Har varit fruktansvärt rädd för förlossningen.
Just nu är jag rädd för att de ska vara underbemannade när jag kommer in och knappt ha tid med mig.
Typ vid öppningsvärkarna.. vad jag förstår så är sköterskorna inte så mycket inne på rummet då? För än det är dags.. ?
Om jag har jätteont och blir rädd och otrygg, får jag ligga där ensam då? Eller har dom tid att sitta med mig?
.. Lite sånnadär funderingar...
Jag bara skriver av mig för jag har ingen annan gravid kompis eller så att prata med.
Ni får jättegärna berätta hur ni är/var i denna graviditetsvecka och hur ni upplevt allt annat kring detta.
Hur ni upplevde att komma in på förlossningen osv.
Jag ar i v19 (18+4) och har ocksa fullt upp med mina hormoner, kan bli jatteledsen eller jattesur for typ ingenting! Jag kan forsta din oro angaende magen, men om du e smal/lang/har bra med magmuskler sa kan det vad jag har hort ta ganska lang tid innan det syns att du ar gravid! Detsamma med rorelser, om det ar ditt forsta barn kan det t.o.m. ta till v24(!) innan det kanns, det kan ocksa ta langre tid om du har moderkakan i framvagg.
Min mage borjade synas redan i v 11, men tror det var mest svullen mage! Nu syns det ganska mycket. Rorelser kande jag forsta gangen i v 16 men sen kande jag ingenting forrens for nagra dagar sedan, nu kanner jag nagot varje dag!
Jag vet inte riktigt vad jag forvantar mig med forlossningen, det ar mitt forsta barn! Men det borde ju finnas en del kurser som forbereder infor forlossningen? Jag bor i Dublin, pa Irland, och har erbjuder forlossningssjukhuset en kurs for alla gravida. Kanske nagot du kan prata med din barnmorska om? Du kan ju aven ta upp dina tankar kring forlossningen med henne aven om hon inte tar upp det, sa far du forhoppningsvis mer information. Jag skulle tro att en del av barnmorskornas jobb ar att just vara dar for kvinnan, speciellt om hon ar nervos, aven under de jobbiga oppningsvarkerna. Har du nagon som kan vara dar och stotta dig?
De enda tankarna jag har haft om forlossningen an salange har varit att jag vill forsoka utan smartstillande, med lustgas som alternativ om det skulle bli for jobbigt. Hoppas verkligen det blir en vaginal forlossning och inget snitt!
2
Hej Blomkruka!
Jag ar i v19 (18+4) och har ocksa fullt upp med mina hormoner, kan bli jatteledsen eller jattesur for typ ingenting! Jag kan forsta din oro angaende magen, men om du e smal/lang/har bra med magmuskler sa kan det vad jag har hort ta ganska lang tid innan det syns att du ar gravid! Detsamma med rorelser, om det ar ditt forsta barn kan det t.o.m. ta till v24(!) innan det kanns, det kan ocksa ta langre tid om du har moderkakan i framvagg.
Min mage borjade synas redan i v 11, men tror det var mest svullen mage! Nu syns det ganska mycket. Rorelser kande jag forsta gangen i v 16 men sen kande jag ingenting forrens for nagra dagar sedan, nu kanner jag nagot varje dag!
Jag vet inte riktigt vad jag forvantar mig med forlossningen, det ar mitt forsta barn! Men det borde ju finnas en del kurser som forbereder infor forlossningen? Jag bor i Dublin, pa Irland, och har erbjuder forlossningssjukhuset en kurs for alla gravida. Kanske nagot du kan prata med din barnmorska om? Du kan ju aven ta upp dina tankar kring forlossningen med henne aven om hon inte tar upp det, sa far du forhoppningsvis mer information. Jag skulle tro att en del av barnmorskornas jobb ar att just vara dar for kvinnan, speciellt om hon ar nervos, aven under de jobbiga oppningsvarkerna. Har du nagon som kan vara dar och stotta dig?
De enda tankarna jag har haft om forlossningen an salange har varit att jag vill forsoka utan smartstillande, med lustgas som alternativ om det skulle bli for jobbigt. Hoppas verkligen det blir en vaginal forlossning och inget snitt!
Hej!
är bara i v 16+ nu, men har erfarenhet från en tidigare graviditet.
Jag har inte som du "oundvikit" mat, så där har jag inga råd. Jag har försökt följa vad som gällt under min graviditet. Men det har ju dock varit lite olika vid mina två graviditeter.
Jag har absolut en graviditetsmage nu, typ lika stor som jag hade i v25 förra gången, men har "bara" gått upp 3-4kg. Har samma utgångsvikt för båda, men musklerna är antagligen helt annorlunda.
Sparkar från bebisen kände jag först v20-23 något vid första graviditeten. Var på RUL och såg honom sparka loss men kände ingenting. Hade moderkaka i framvägg då. Denna gång har jag redan känt, och fisksprattlet missade jag helt förra gången. Det är ju inte alltid helt lätt att urskilja från tarmrörelser och annat som man normalt har.
Jag svarar främst ang förlossning, och att bli lämnad på rummet. Eftersom att det är omöjligt för dig att planera in din förlossning till en tidpunkt/datum där det inte kommer att vara personalbrist och du oroar dig för att bli lämnad på rummet, så kanske du ska kolla upp det där med doula? Jag har själv ingen erfarenhet av att ha detta. Men kände mig trygg med att vara ensam där med min sambo (och larmknapp). Kommer du att ha med dig någon? Eller kommer du att vara helt ensam?
Ensamma på rummet fick jag o sambon vara tills det verkligen var på G och bebisen skulle ut. Hela öppningsfasen fick vi klara själva utan stöd (förutom några snabba rutinbesök, och en undersköterska som kom in och höjde lustgasen). Jag minns inte så mycket då lustgasen gjorde mig väldigt snurrig, mest glad över att det inte tog allt för många timmar (intensivt under 3h tror jag). Det var helt fullt på förlossningen när vi var där, alla rum ockuperade och nästan så fort vi vara klara så fick vi förflytta oss till BB. Personalen gjorde antagligen allt de kunde och säkert många andra under öppningsfas som hade velat ha stöd när de hjälpte mig förlösa (då var de tre st inne på vårt rum).
Det är väl strax dags för BM-besök för din del, så låter ju bra att ta upp alla dina funderingar kring förlossning då. Minns att jag var på någon föräldragrupp två gånger innan förlossning, men det var ganska sent i graviditeten, iallafall inte innan v30. Och då kollade vi på förlossningsfilm och på lite intervjuer med nyblivna föräldrar. och kollade på redskap som kan användas vid förlossning, såsom tång, sugklocka etc.
3
Hej!
är bara i v 16+ nu, men har erfarenhet från en tidigare graviditet.
Jag har inte som du "oundvikit" mat, så där har jag inga råd. Jag har försökt följa vad som gällt under min graviditet. Men det har ju dock varit lite olika vid mina två graviditeter.
Jag har absolut en graviditetsmage nu, typ lika stor som jag hade i v25 förra gången, men har "bara" gått upp 3-4kg. Har samma utgångsvikt för båda, men musklerna är antagligen helt annorlunda.
Sparkar från bebisen kände jag först v20-23 något vid första graviditeten. Var på RUL och såg honom sparka loss men kände ingenting. Hade moderkaka i framvägg då. Denna gång har jag redan känt, och fisksprattlet missade jag helt förra gången. Det är ju inte alltid helt lätt att urskilja från tarmrörelser och annat som man normalt har.
Jag svarar främst ang förlossning, och att bli lämnad på rummet. Eftersom att det är omöjligt för dig att planera in din förlossning till en tidpunkt/datum där det inte kommer att vara personalbrist och du oroar dig för att bli lämnad på rummet, så kanske du ska kolla upp det där med doula? Jag har själv ingen erfarenhet av att ha detta. Men kände mig trygg med att vara ensam där med min sambo (och larmknapp). Kommer du att ha med dig någon? Eller kommer du att vara helt ensam?
Ensamma på rummet fick jag o sambon vara tills det verkligen var på G och bebisen skulle ut. Hela öppningsfasen fick vi klara själva utan stöd (förutom några snabba rutinbesök, och en undersköterska som kom in och höjde lustgasen). Jag minns inte så mycket då lustgasen gjorde mig väldigt snurrig, mest glad över att det inte tog allt för många timmar (intensivt under 3h tror jag). Det var helt fullt på förlossningen när vi var där, alla rum ockuperade och nästan så fort vi vara klara så fick vi förflytta oss till BB. Personalen gjorde antagligen allt de kunde och säkert många andra under öppningsfas som hade velat ha stöd när de hjälpte mig förlösa (då var de tre st inne på vårt rum).
Det är väl strax dags för BM-besök för din del, så låter ju bra att ta upp alla dina funderingar kring förlossning då. Minns att jag var på någon föräldragrupp två gånger innan förlossning, men det var ganska sent i graviditeten, iallafall inte innan v30. Och då kollade vi på förlossningsfilm och på lite intervjuer med nyblivna föräldrar. och kollade på redskap som kan användas vid förlossning, såsom tång, sugklocka etc.
Om själva förlossningen. Jag antar att den blivande pappan ska vara med under förlossningen? Då kommer du ju inte vara ensam under värkarna när du öppnar dig. Du kan alltid ringa på knappen om du behöver stöd och de kommer och kollar till dig med jämna mellanrum. De kommer nog inte sitta inne hos dig utan snarare titta till dig. Förlossningen är ju en jättestor grej och som förstföderska är det nog vanligt att det är det man funderar mest på. Om allt går som det ska och man får en plats på förlossningen när det är dags så kommer det ordna sig! Jag kan tipsa om att även fokusera lite på nyföding-tiden, för den får man ju klara själv
4
Om själva förlossningen. Jag antar att den blivande pappan ska vara med under förlossningen? Då kommer du ju inte vara ensam under värkarna när du öppnar dig. Du kan alltid ringa på knappen om du behöver stöd och de kommer och kollar till dig med jämna mellanrum. De kommer nog inte sitta inne hos dig utan snarare titta till dig. Förlossningen är ju en jättestor grej och som förstföderska är det nog vanligt att det är det man funderar mest på. Om allt går som det ska och man får en plats på förlossningen när det är dags så kommer det ordna sig! Jag kan tipsa om att även fokusera lite på nyföding-tiden, för den får man ju klara själv
Hej! Jag är i vecka 19+2 och är också jättekänslig för ljud. Kan bli skitarg på folk som skramlar med saker eller skriker.
Jag äter också allting och det känns jättebra. Äter inte mycket godis och skräp men myyycket mat. Haha!
Jag mår också jättebra sedan 3 veckor tillbaka så jag kan jobba igen.
Jag har äntligen fått en kula på magen och känner myclet rörelser vissa dagar. Kvällen är det världens cirkus i magen.
Hoppas att du kan prata med din barnmorska om förlossningen om du känner oro. Jag funderar på att ha en doula (googla om du inte vet vad det är) med mig under förlossningen (utöver min partner) eftersom det är första förlossningen för mig osv.
Det är superviktigt att just du får det stöd som du behöver. Kräv det!
5
Hej! Jag är i vecka 19+2 och är också jättekänslig för ljud. Kan bli skitarg på folk som skramlar med saker eller skriker.
Jag äter också allting och det känns jättebra. Äter inte mycket godis och skräp men myyycket mat. Haha!
Jag mår också jättebra sedan 3 veckor tillbaka så jag kan jobba igen.
Jag har äntligen fått en kula på magen och känner myclet rörelser vissa dagar. Kvällen är det världens cirkus i magen.
Hoppas att du kan prata med din barnmorska om förlossningen om du känner oro. Jag funderar på att ha en doula (googla om du inte vet vad det är) med mig under förlossningen (utöver min partner) eftersom det är första förlossningen för mig osv.
Det är superviktigt att just du får det stöd som du behöver. Kräv det!
Tack för alla svar!
Verkar som att upplevelserna är ganska olika.
Jag är 173 lång och var rätt så vältränad när jag blev gravid. Kanske är därför magen inte är så stor ännu då..
Jag och min sambo har tittat på massa avsnitt av "En unge i minuten" och det känns i så här i efterhand bra. När jag tittade så blev jag stressad och grinade. Men efteråt så har jag börjat överväga att ta epidural.
Jag kunde tydligt se att de förlossningar där kvinnan inte ville ha epidural verkade mycket mer dramatiska och smärtsamma. Kvinnan var mer okontrollerad och det såg mycket mer obehagligt ut.
Medan de som tog epidural under öppningsskedet hade en ganska lugn förlossning..
Men jag vet ju inte.. Det får jag ju se helt enkelt.
Sambon ska självklart vara med vid förlossningen. Men jag menar att han kan nog inte göra mig lika trygg som en vårdutbildad barnmorska kan, iaf när läget är kritiskt.
Jag får hoppas att jag får det stöd jag behöver helt enkelt..
6
Tack för alla svar!
Verkar som att upplevelserna är ganska olika.
Jag är 173 lång och var rätt så vältränad när jag blev gravid. Kanske är därför magen inte är så stor ännu då..
Jag och min sambo har tittat på massa avsnitt av "En unge i minuten" och det känns i så här i efterhand bra. När jag tittade så blev jag stressad och grinade. Men efteråt så har jag börjat överväga att ta epidural.
Jag kunde tydligt se att de förlossningar där kvinnan inte ville ha epidural verkade mycket mer dramatiska och smärtsamma. Kvinnan var mer okontrollerad och det såg mycket mer obehagligt ut.
Medan de som tog epidural under öppningsskedet hade en ganska lugn förlossning..
Men jag vet ju inte.. Det får jag ju se helt enkelt.
Sambon ska självklart vara med vid förlossningen. Men jag menar att han kan nog inte göra mig lika trygg som en vårdutbildad barnmorska kan, iaf när läget är kritiskt.
Jag får hoppas att jag får det stöd jag behöver helt enkelt..
Tack för alla svar!
Verkar som att upplevelserna är ganska olika.
Jag är 173 lång och var rätt så vältränad när jag blev gravid. Kanske är därför magen inte är så stor ännu då.
Hej ny här på denna sida och jag är i v 19 (18+2) och jag är 171 cm lång och vägde in mig på 52 kg. Var rätt så vältränad precis när jag fick reda på graviditeten, vägde 55 kg när jag tog graviditetstestet. Jag har en kula på magen, inte så stor som jag sett andra vara i denna vecka och ja det kanske beror på, som du säger att man vart vältränad innan. Känner en hel del rörelser då moderkakan sitter bakåt i livmodern (sköterskan sa att de som har så det sitter bakåt har en tendens att känna mer än de som har framåt) Jag har inte vägt mig sedan den 17 mars då jag vägde 52kg (förlorat en del muskelmassa då jag ej tränar styrka längre) men jag skulle tro att jag gått upp lite granna nu efter en månad men det är nog inte mycket.
Jag hade lite förlossningsrädsla innan men nu börjar jag bara längta till den dagen nu istället. Allt förändrades efter vi var på ultraljudet och fick se att allting var bra. Nu vill jag bara att tiden ska gå och hen växer som den ska och till det är dags så jag får hålla om min bebis <3
7
Ursprungligen postat av Blomkrukan
Tack för alla svar!
Verkar som att upplevelserna är ganska olika.
Jag är 173 lång och var rätt så vältränad när jag blev gravid. Kanske är därför magen inte är så stor ännu då.
Hej ny här på denna sida och jag är i v 19 (18+2) och jag är 171 cm lång och vägde in mig på 52 kg. Var rätt så vältränad precis när jag fick reda på graviditeten, vägde 55 kg när jag tog graviditetstestet. Jag har en kula på magen, inte så stor som jag sett andra vara i denna vecka och ja det kanske beror på, som du säger att man vart vältränad innan. Känner en hel del rörelser då moderkakan sitter bakåt i livmodern (sköterskan sa att de som har så det sitter bakåt har en tendens att känna mer än de som har framåt) Jag har inte vägt mig sedan den 17 mars då jag vägde 52kg (förlorat en del muskelmassa då jag ej tränar styrka längre) men jag skulle tro att jag gått upp lite granna nu efter en månad men det är nog inte mycket.
Jag hade lite förlossningsrädsla innan men nu börjar jag bara längta till den dagen nu istället. Allt förändrades efter vi var på ultraljudet och fick se att allting var bra. Nu vill jag bara att tiden ska gå och hen växer som den ska och till det är dags så jag får hålla om min bebis <3
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Ursprungligen postat av Blomkrukan
