Skrivet: 2014-04-29, 10:58
#1
Om att vara gravid när man är över 35...
Jag tycker det är väldigt annorlunda hur jag blir bemött nu som 38-åring (med övervikt) än hur jag blev bemött som 26/28-åring (med samma vikt då som nu). Å ena sidan blir jag remitterad till dietiest för att varken jag eller barnet ska gå upp så mycket. Å andra sidan är jag inbokad på ett extra UL hos specialistmödravården v24 för att kolla blodtillförseln till livmodern eftersom jag har på gränsen till högt blodtryck - för att kolla att bebisen växer tillräckligt som den ska. Och så den vanliga glukosbelastningen. Eftersom jag hade 150/90 i blodtryck sist hos MVC så måste jag nu gå och kolla blodtrycket två gånger i veckan. Och köldkörteln producerar tydligen inte tillräckligt med hormon så levaxin har jag fått utskrivet. Läste det finstilta som UL-barnmorskan skickade med efter RUL, "svårundersökt pga BMI". Blev faktiskt väldigt ledsen av den kommentaren.
Det konstiga är ju att jag tycker att jag mår bra, ändå så blir jag bemött som en vandrande högriskgraviditet och varje besök hos mvc är något som jag nu oroar mig över och det är inte alls mysigt att gå till MVC som jag tyckte det var under de andra graviditeterna. Visst jag förstår ju att det är dåligt att vara överviktig, men jag har inte uppfattat att det är SÅ dåligt vid mina tidigare graviditeter. Eller så kanske det är nya tider. Eller så är det kombon 38 år och övervikten som gör det. Speciellt roligt är det hursomhelst inte.
I much prefer whining to counting my blessings!