Läxläsning.

[Stabil!]

Hur gör ni?
tar ni ansvar för att bonusarna gör sina läxor om sambon jobbar sent och inte har koll?

jag tycker själv att det är ett stort åtagande då det ofta blir gnöla kring det från hans barn när jag ber dom. Samtidigt är det ju skönt att slippa ta i sånt när man kommer hem sent och är trött...

det är känslomässigt belastande för min relation till bonusarna tycker jag samtidigt som jag vill göra dom den tjänsten att slippa ha det tjatet emellan sig när föräldern väl kommer hem.

lite tudelad om jag tycker det är värt det.

[Tweedy]

Fast om om den ena vuxna inte finns närvarande och du vet med dig att barnen behöver stöttning/påminnelse, då är väl det ändå ditt ansvar?!

Tänker du samma sak om dina barn? Att din sambo bara ska strunta i dom och lämna över ansvaret till dig om du kommer hem sent?

Hur tänker du egentligen??!!
Betygen kan bli lidande i längden...

Ta ett snacka med din sambo som ber barnen i så fall skärpa till sig och be dom vara respektfulla i att lyssna på dig då han är borta.

Sen tror jag inte detta är det enda problemet i er familj...

Det handlar inte om "dina barn" och "mina barn" utan att VUXNA tar det vardagliga ansvaret över bar som inte klarar av detta själva.

[Stabil!]

Jag försöker reda ut med mig själv varför detta är betungande för mig. Detta handlar om en pojke som är fast i datorspelsvärlden och allt som tar tid ifrån det är störningsmoment för honom som han stönar över.

I helgen hade pappan och han en rejäl sammanstötning gällande detta med skolarbetet som killen tycker är ointressant och oviktigt. Till saken hör att han är väldigt begåvad i konsten att lära vilket borde innebära att han egentligen inte skulle behöva lägga direkt mkt tid för att lyckas bra. Men fram till i helgen har han inte lagt nån tid alls och pappan har låtit det vara.

Nu skulle jag alltså sätta en gräns för bonusen som hans far httills inte gjort och som han heller inte kommunicerat med honom innan. Det är där felet ligger.

Det handlar om att jag tar ansvar för något som hans pappa inte gjort....hittills iaf.

Det är där vi måste börja eller? Pappan måste gå före och visa vägen när det gäller tid avsatt för läxläsning. Sen kan jag lättare vara med och bara påminna om det som gäller och som han och sonen är ense om.
Eller tänker jag fel?

Jodå. Vi har ett dina och mina barnstänk och pratar en del om det. Jag är nog mer på än han och det är kanske där vi måste börja...

[MaryT*]

Nu när du beskriver det så förstår jag dig lite bättre än i ursprungsinlägget, som jag ärligt talat inte förstod problemet i ("Vadå, klart man tar det ansvaret??" ).

Men jag tänker att problemet ligger egentligen inte hos din bonusson, utan mellan dig och pappan. Det är ni två som är vuxna och måste skapa en situation (_tillsammans_ - oavsett vems barnet är) där läxor blir gjorda, och där båda kan påminna, stötta och hjälpa till.

Men han är pappa, och du är inte mamma (till just den här pojken i alla fall). Han får hålla i rodret, medan du får vara den som sen kan stötta och hjälpa, när pappan väl har rett ut det med sin son. Så ser jag det. Men du och pappan kan gemensamt komma fram till hur pappan ska lösa problemet - det är ju sånt man pratar om i ett förhållande, tänker jag .
Så nej, där tycker jag inte att du tänker så galet.

Däremot MÅSTE ni nog få bort det där "dina och mina barn"-tänket mer. Såklart ska det inte bli nån låtsaslek om att ni båda är föräldrar till alla barnen, för det är ni inte och jag gissar att de har en till förälder nånstans. Men den dagliga ruljansen med barnen ska inte präglas av "ditt" och "mitt" barn, utan där ska alla vara lika.