.....har jag visst en dålig dag.
började jobba väldigt tidigt och såg därför fram emot en eftermiddag på soffan i tystnad och sedan en lugn kväll hemma med sambon. Den sista i vår egen vecka innan hans barn kommer.
Öppnar dörren hemma och hör till min förvåning någon som ropar "hej"! Hans dotter har kommit utan förvarning, en dag tidigare än tänkt.
jag är inte på humör för att prata med någon, vill egentligen bara fräsa och be henne lämna mig i fred. Men det gör jag ju inte.
Jag skulle inte inte kunna säga till henne att jag behöver vara för mig själv. Hennes mamma är väldigt labil och därför är hon extra känslig, flickan. Jag tar mig samman och försöker så gott jag kan svara artigt och bra på hennes sociala frågor om hur det var på jobbet osv.
Steker pannkakor till henne som hon blir jätteglad för.
Huvudfrågan är väl att jag behöver vår vecka att fortsätta vara bara vi två, lära känna varann och få vara bara vuxna för vi är så himla mkt föräldrar den andra veckan.
önskar åtminstone att sambon kunde förvarnat mig att hon var här idag också. Det hade jag behövt som startsträcka.
jag är ogenerös, det vet jag, som känner så här.
1
Just idag.... .....har jag visst en dålig dag.
började jobba väldigt tidigt och såg därför fram emot en eftermiddag på soffan i tystnad och sedan en lugn kväll hemma med sambon. Den sista i vår egen vecka innan hans barn kommer.
Öppnar dörren hemma och hör till min förvåning någon som ropar "hej"! Hans dotter har kommit utan förvarning, en dag tidigare än tänkt.
jag är inte på humör för att prata med någon, vill egentligen bara fräsa och be henne lämna mig i fred. Men det gör jag ju inte.
Jag skulle inte inte kunna säga till henne att jag behöver vara för mig själv. Hennes mamma är väldigt labil och därför är hon extra känslig, flickan. Jag tar mig samman och försöker så gott jag kan svara artigt och bra på hennes sociala frågor om hur det var på jobbet osv.
Steker pannkakor till henne som hon blir jätteglad för.
Huvudfrågan är väl att jag behöver vår vecka att fortsätta vara bara vi två, lära känna varann och få vara bara vuxna för vi är så himla mkt föräldrar den andra veckan.
önskar åtminstone att sambon kunde förvarnat mig att hon var här idag också. Det hade jag behövt som startsträcka.
jag är ogenerös, det vet jag, som känner så här.
Det låter som att du har en väldigt konstig inställning till barn/familjelivet måste jag säga. Du har inga egna barn heller förstår jag och det förklarar nog en del.
Han är hennes pappa dygnet runt, jämt och alltid, oavsett hur hennes boendeschema ser ut. Ert hem är såklart hennes hem lika mycket som ditt och du kan inte göra sån skillnad på veckorna att det blir besvärligt ifall någon dag ändras, då kommer din inställning att göra stor skada tänker jag.
Kan du inte vara dig själv även om hon är där? Att ligga på soffan en kväll kan vilken förälder som helst göra. Det låter istället som att du gör dig till när hon kommer och det vinner ingen på. Inte ens om hon har det jobbigt hos mamman.
Försök att vända på det hela. Hon verkar vara en fin tjej och du verkar _vilja_ hennes bästa, så försök istället att se det positivt att hon vill komma till er tidigare. Vårda relationen så kommer allt att bli mer avslappnat och du kan få ditt privata utrymme när du behöver. För vem behöver inte det ibland, oavsett familjebild? Men att "behöva" varannan vecka själv låter galet med tanke på att det redan finns barn i familjen som är mer självskriven än vad du är. Förälder är man 24/7 och det ska inte behöva förklaras.
2
Det låter som att du har en väldigt konstig inställning till barn/familjelivet måste jag säga. Du har inga egna barn heller förstår jag och det förklarar nog en del.
Han är hennes pappa dygnet runt, jämt och alltid, oavsett hur hennes boendeschema ser ut. Ert hem är såklart hennes hem lika mycket som ditt och du kan inte göra sån skillnad på veckorna att det blir besvärligt ifall någon dag ändras, då kommer din inställning att göra stor skada tänker jag.
Kan du inte vara dig själv även om hon är där? Att ligga på soffan en kväll kan vilken förälder som helst göra. Det låter istället som att du gör dig till när hon kommer och det vinner ingen på. Inte ens om hon har det jobbigt hos mamman.
Försök att vända på det hela. Hon verkar vara en fin tjej och du verkar _vilja_ hennes bästa, så försök istället att se det positivt att hon vill komma till er tidigare. Vårda relationen så kommer allt att bli mer avslappnat och du kan få ditt privata utrymme när du behöver. För vem behöver inte det ibland, oavsett familjebild? Men att "behöva" varannan vecka själv låter galet med tanke på att det redan finns barn i familjen som är mer självskriven än vad du är. Förälder är man 24/7 och det ska inte behöva förklaras.
Jo,jag vet.
Detta handlar på något sätt om att jag inte kan vara mig själv. Jag försöker vara något jag inte är egentligen.
Försöker vara den där perfekta bonusföräldern eftersom hennes mamma gör hennes värld väldigt skakig. Då ska det få vara lugnt och skönt hos oss. Alltid.
Hennes far säger samma sak. Han gör ALLT för att hon ska få känna sig älskad, kör henne överallt och plockar undan efter henne och bäddar för ett konfliktfritt liv.
Detta handlar kanske om nåt mer än våra veckor.
Jag behöver hitta ett sätt att vara naturlig i detta, men det är svårt för jag känner helt instinktivt för att sätta andra gränser, helt rimliga gränser, än vad pappan vill göra.
När man är 13 kan det krävas av en att man sätter in i diskmaskinen efter sig. Eller att man tar bussen TILL sin fritidsaktivitet om man fått löfte att bli hämtad. Eller att packa upp sin gympapåse....
Saken är den att jag ibland inte kan hålla inne med sånt och då säger pappan ingenting. Han tycker att sånt ska han hjälpa henne med. Och då känner jag mig som den elaka styvföräldern...
Jag finner ingen ro i detta. Jag får helt enkelt bara försöka gulla jag också, för annars ses jag som ogenerös mot henne. Både av henne och pappan.
3
Jo,jag vet.
Detta handlar på något sätt om att jag inte kan vara mig själv. Jag försöker vara något jag inte är egentligen.
Försöker vara den där perfekta bonusföräldern eftersom hennes mamma gör hennes värld väldigt skakig. Då ska det få vara lugnt och skönt hos oss. Alltid.
Hennes far säger samma sak. Han gör ALLT för att hon ska få känna sig älskad, kör henne överallt och plockar undan efter henne och bäddar för ett konfliktfritt liv.
Detta handlar kanske om nåt mer än våra veckor.
Jag behöver hitta ett sätt att vara naturlig i detta, men det är svårt för jag känner helt instinktivt för att sätta andra gränser, helt rimliga gränser, än vad pappan vill göra.
När man är 13 kan det krävas av en att man sätter in i diskmaskinen efter sig. Eller att man tar bussen TILL sin fritidsaktivitet om man fått löfte att bli hämtad. Eller att packa upp sin gympapåse....
Saken är den att jag ibland inte kan hålla inne med sånt och då säger pappan ingenting. Han tycker att sånt ska han hjälpa henne med. Och då känner jag mig som den elaka styvföräldern...
Jag finner ingen ro i detta. Jag får helt enkelt bara försöka gulla jag också, för annars ses jag som ogenerös mot henne. Både av henne och pappan.
Då är det du och pappan som behöver ta ett snack innan det blir ohållbart. En 13-åring ska kunna ta sitt ansvar för både sina egna saker, nöjen och även sin del av hushållet. För hennes egen skull likväl som för familjens.
Min 6- och 8-åring gör allt detta utan att man ber dem, både hos oss och hos pappan. De tillhör liksom familjen på samma villkor som oss vuxna och har samma rättigheter och samma ansvar.
Många blandar ihop kärlekshandlingar med att skämma bort och det hjälper ingen. Såklart kan man vara snäll och skjutsa, bädda, göra frukost osv, men inte för att det förväntas utan just för att göra någon annan glad.
Ta upp det med pappan i lugn och ro och lägg fram det på ett sätt som inte låter dömande.
4
Då är det du och pappan som behöver ta ett snack innan det blir ohållbart. En 13-åring ska kunna ta sitt ansvar för både sina egna saker, nöjen och även sin del av hushållet. För hennes egen skull likväl som för familjens.
Min 6- och 8-åring gör allt detta utan att man ber dem, både hos oss och hos pappan. De tillhör liksom familjen på samma villkor som oss vuxna och har samma rättigheter och samma ansvar.
Många blandar ihop kärlekshandlingar med att skämma bort och det hjälper ingen. Såklart kan man vara snäll och skjutsa, bädda, göra frukost osv, men inte för att det förväntas utan just för att göra någon annan glad.
Ta upp det med pappan i lugn och ro och lägg fram det på ett sätt som inte låter dömande.
Vi har pratat ganska mkt om det här under vår tid ihop. Han blev totalt servad av sin mor under hela uppväxten och tycker det var väldigt bra!
Jag ser en tjej som förväntar sig att bli servad på ett sätt som jag själv inte känner är riktigt försvarbart, hon är som du skriver bortskämd. Det är inte precis så attraktivt. Hon förväntar sig att jag ska gör samma sak för henne förstås.
Hans son är väldigt självständig och får inte alls samma gullande. Detta gör situationen ännu mer värd att ifrågasätta tycker jag.
I samtal är han med mig på att man ska kunna sätta in disk i diskmaskinen men sen är det som att han slappnar av varje gång barnen går från bordet och det blir bara jag som tjatar på dom om disken. Igår ropade dottern hurra när diskmaskinen inte var tömd och hon kunde ställa sin disk på bänken och slippa jobbet.... provocerande för mig
I min värld gör man inte barn en tjänst genom att göra allt åt dom. Dom blir bara osjälvständiga och krävande av det.
Barn mår i förlängningen bra av att klara saker själva.
Jag vet inte vur jag ska komma vidare i samtal med sambon efterdom han försvarar sin linje.
5
Vi har pratat ganska mkt om det här under vår tid ihop. Han blev totalt servad av sin mor under hela uppväxten och tycker det var väldigt bra!
Jag ser en tjej som förväntar sig att bli servad på ett sätt som jag själv inte känner är riktigt försvarbart, hon är som du skriver bortskämd. Det är inte precis så attraktivt. Hon förväntar sig att jag ska gör samma sak för henne förstås.
Hans son är väldigt självständig och får inte alls samma gullande. Detta gör situationen ännu mer värd att ifrågasätta tycker jag.
I samtal är han med mig på att man ska kunna sätta in disk i diskmaskinen men sen är det som att han slappnar av varje gång barnen går från bordet och det blir bara jag som tjatar på dom om disken. Igår ropade dottern hurra när diskmaskinen inte var tömd och hon kunde ställa sin disk på bänken och slippa jobbet.... provocerande för mig
I min värld gör man inte barn en tjänst genom att göra allt åt dom. Dom blir bara osjälvständiga och krävande av det.
Barn mår i förlängningen bra av att klara saker själva.
Jag vet inte vur jag ska komma vidare i samtal med sambon efterdom han försvarar sin linje.
Tänk om hon tänkte likadant? Hon tänkte sig en lugn eftermiddag hemma och så måste hennes jobbiga styvmamma vara där. Tänk om hon behöver sina veckor med sin pappa utan dig? Det är ju hon som är barn. Du som vuxen kan väl klara dig själv?
Ha det gott!
6
Tänk om hon tänkte likadant? Hon tänkte sig en lugn eftermiddag hemma och så måste hennes jobbiga styvmamma vara där. Tänk om hon behöver sina veckor med sin pappa utan dig? Det är ju hon som är barn. Du som vuxen kan väl klara dig själv?
Sant. Hon kan absolut behöva sin tid med sin pappa.
Men hur löser man det när jag oxå bor här tillsammans med honom 24/7.
Jag vill hennes bästa och jag önskar verkligen att vi båda skulle tagga ner och vara oss själva för vi försöker verkligen vara varandra till lags. Visa intresse för varann och småprata. Jag möter upp när hon ber om hjälp här hemma.
Jag tror säkert att hon tycker jag är jobbig ibland. Vi måste ju inte älska varann men vi behöver respektera varann.
När det gäller egen tid är det enkelt för henne för hon har ett rum med en bra dörr som hon stänger alltsom oftast. Hon drar sig undan och får vara ifred även om jag är här.
Vårt sovrum är utan dörr och jag får gå hemifrån för att säkert få eget space.
Men det är inte så illa. Det var just bara den där dagen då jag hade behövt min enskildhet. Den känslan kunde dykt upp även om det varit ett av mina barn som kom men jag har lättare för att säga det till dom och gå undan. Det är skillnaden.
7
Sant. Hon kan absolut behöva sin tid med sin pappa.
Men hur löser man det när jag oxå bor här tillsammans med honom 24/7.
Jag vill hennes bästa och jag önskar verkligen att vi båda skulle tagga ner och vara oss själva för vi försöker verkligen vara varandra till lags. Visa intresse för varann och småprata. Jag möter upp när hon ber om hjälp här hemma.
Jag tror säkert att hon tycker jag är jobbig ibland. Vi måste ju inte älska varann men vi behöver respektera varann.
När det gäller egen tid är det enkelt för henne för hon har ett rum med en bra dörr som hon stänger alltsom oftast. Hon drar sig undan och får vara ifred även om jag är här.
Vårt sovrum är utan dörr och jag får gå hemifrån för att säkert få eget space.
Men det är inte så illa. Det var just bara den där dagen då jag hade behövt min enskildhet. Den känslan kunde dykt upp även om det varit ett av mina barn som kom men jag har lättare för att säga det till dom och gå undan. Det är skillnaden.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
